ENNEANDR1A déro-museet för jämförande bildhuggarkonst. Särsk. på den gotiska stilperiodens område blev E. en av Europas främste forskare. Hans förnämsta arbete är »Manuel d’archéologie francaise» (3 bd, 1902—16), omfattande den kyrkliga arkitekturen, den världsliga arkitekturen och kostymkunskapen. Bland hans talrika övriga arbeten märkas »L’art gothique et la renaissance en Chypre» (1899) och »Les monuments des Croisés dans le royaume de Jéru-salem» (2 bd, 1925—28). E. W. Enleve'ring [ap-] (till fra. enlever, eg. lyfta UPP)> bortförande av människa, särsk. en kvinna; som straffrättslig term bortförande (el. våldsamt kvarhållande) av kvinna i uppsåt att förmå henne till giftermål el. otukt vare sig med enleveraren el. annan. E. är i sv. rätt straffbar, om den sker mot kvinnans vilja el., med hennes vilja, av omyndig kvinna från hennes målsman el. hem och, i otukts-syfte, av hustru från hennes man. — Om det äldre jur. begreppet kvinnorov se d. o. — Verb.: E n 1 e v e r a. E. K. En-lil, en av huvudgudarna i Babylonien. I äldsta tid var E. sumerernas övergud och härskaren i Babyloniens panteon. Ss. sådan tänktes han i urtidernas morgon ha dödat draken Tiåmat och av dennas kropp skapat himmel och jord. Sedan fick han vika för Babylons stadsgud Marduk, som övertog hans roll i världsskapelsedramat. Hans namn betyder »vindarnas herre», och i sin gestalt personifierade han såväl stormens allbetvingande kraft som även de molnsamlande vindarnas välgörande inflytande. Urspr. torde han ha varit en bergsgud: ett vanligt epitet på honom är kur-gal, »det stora berget», och hans huvudtempel i staden Nippur, som var huvudplatsen för hans kult, hette E-kur, »bergets hus». Ss. storm- och åskgud, var han den väldige krigaren, som med sina pilar, blixtarna, tillintetgjorde fienderna. Ss. molngud blev han bevattningens och åkerbrukets gud; under tidernas lopp utvecklades han mer och mer till kulturgud; han blev den förnäme härskaren, som likt Zeus från sin himmelsborg regerar världen. — Litt.: E. Briem, »Kultur och religion i Babylonien och Assyrien» (1926). Efr. B. Enmansgravkulturen benämnes den ena av Skandinaviens båda jordbrukscivilisationer under yngre stenåldern, i motsats till megalit-gravkulturen (se d. o.) kännetecknad av gravar med i regel ett enda lik (under flat mark el. i hög). Gravarna innehålla ofta lerkärl, de för män dessutom vapen och redskap i grönsten och flinta. Besläktade kulturgrupper finnas i övriga länder runt Östersjön samt i Cen-tralryssland. G. Em. Enmansval äger rum, när vid val till en offentlig församling endast en person utses i vederbörande valkrets (enmansvalkrets). En masse [ä ma's] (fra.), i massa, i klump. En miniature [ä miniaty'r] (fra.), i smått, i liten skala, i miniatyr. En-Mispat, se K a d e s. Enmossa, se Björnmossa. Enna, stad, se Castrogiovanni. Enna, August, dansk tonsättare (f. 1860), är autodidakt som musiker, var urspr. orkestermusiker, senare musikdirektör vid ett kringresande teatersällskap och hade vid denna tidpunkt samtidigt börjat komponera, varigenom han väckte Gades intresse, erhöll Anc-kerska legatet (se d. o.) och studerade i Tyskland 1888—89. Efter två mindre betydande operaförsök slog han igenom 1892 med operan »Hexen» (Det kongelige Teater), som sedan även uppfördes på en rad av utlandets scener. E., som under några år varit dirigent vid Dag-marteatern (1890—91), ägnade sig hädanefter uteslutande åt komposition och utgav en rad dramatiska verk, av vilka dock intet uppnådde »Hexen »s succé: »Kleopatra» (1894), »Aucassin og Nicolette» (1895), »Den lille Pige med Svovlstikkerne» (1897), »Lamia» (1897, omarb. som »Ung Elskov», 1902), »Natter-galen» (1912), «Gloria Arsena» (1917), »Kom-medianter» (1920). Vidare skrev E. åtskilliga baletter: »Hyrdinden og Skorstensfejeren», »S:t Cæcilias Guldsko», »Don Juan Marana», »Kys-set», samt körlegenden »Historien om en Moder» och enstaka symfoniska verk, violinkonsert, pianosaker och sånger. En del av E:s dramatiska verk ha uppförts på tyska scener. E. A. Ennea'd (till grek. enne'a, nio), grupp om nio. Enneaderna, vedertagen beteckning för filosofen Plotinos’ skrifter, vilka sammanställts i 6 avd. om vardera 9 böcker. De innehålla en systematisk framställning av nyplato-nismens läror. Se P 1 o t i n o s. A. N. Enneakru'nos, brunnsanläggning i det antika Aten (se d. o., sp. 638). Ennea'ndria (till grek. enne'a, nio, och ane'r, man), 9:e klassen i Linnés sexualsystem (se d. o.). Inom 22:a klassen användes E. även ss. ordn.-namn. — 669 — — 670 —