ENNEPER STRASSE E'nneper Strasse [Jträsa] el. E m p e r Strasse, floden Ennepes dal från Hagen till Gevelsberg i Westfalen. Talrika fabriker (järnverk) , kolgruvor och järnvägar finnas. O. P. Ennes, Barthold Anders, krigare, historisk förf. (1764—1841), tillhörde en urspr. skotsk släkt, deltog ss. officer i krigen 1788— 90 och 1806—08; majors avsked 1808. Bosatt på Näsbyholm i n. Småland, sysslade E. med botaniska, arkeologiska och i sht historiska studier (»Underrättelse om det gamla fylkes-konungariket Finnheden», 1809, omtr. 1923). Sonson till en karolin, Barthold E., som 94-årig avled 1773, samlade E. traditioner och dokumentariska uppgifter om karolinska officerare och utgav »Biografiska minnen af konung Carl XII:s krigare» (2bd, 1818—19). C.V.J. Enningdalsälven, se Bullaren 1). ETinius, Q u i n tu s, latinsk diktare (239— 169 f. Kr.), F. i Rudiæ i Kalabrien, var E. till börden messapier och hörde hemma i det grekiska kultur- och språkområdet; latinet blev först hans »tredje modersmål». Han gjorde krigstjänst på romersk sida under 2:a puniska kriget, avmönstrade på Sardinien 204 och slog sig ned i Rom, där intresset för grekisk litteratur och teater just börjat vakna i mer avancerade adelskretsar. Hans bearbetningar av grekisk dramatik gjorde lycka, och han åtnjöt mecenatskap både av Scipio Africanus, Hanni-bals besegrare, och av dennes politiske veder-deloman M. Fulvius Nobilior, vars fälttåg i Etolien han besjöng (189). Romersk medborgarrätt fick han 184. Under sina sista år uppbar den muntre och umgängsamme, något törstige gamle poeten med trygg självmedvetenhet ställningen som romersk nationalskald. — E. är banbrytaren för det hellenska inflytandet på latinsk diktning. Hans verksamhet syftade planmässigt till att överföra den grekiska litteraturens former till latinskt språk. Bearbetningarna av grekiska tragedier visa en säker blick för den latinska publikens behov av starka sensationer, gräll retorik och sentimentalt patos. Lärodikten »Epicharmus» och den filosofiska romanen »Eu-hemerus» popularisera klassisk grekisk filosofi och modern grekisk religionskritik. Med huvudverket »Annales» har E. velat skapa ett romerskt nationalepos efter homeriskt mönster; själv kallar han sig »den nye Homeros». I 18 böcker skildras på hexameter — en nyhet i latinsk dikt — Roms öden från grundläggningen fram till E:s egen tid. Rent krönikeartade partier omväxla med episoder, som utformats till praktnummer efter alla retorikens och poetikens regler. Ett levande fosterländskt patos och en stark drift till monumental gestaltning bemästra stoffets och det ännu ouppodlade språkets vanskligheter. — För eftervärlden har E. stått som den romerska skaldekonstens fader; hans ställning i diktningens gryning och på stormaktstidens middagshöjd erbjuder en parallell till Stiern-hielms plats i sv. vitterhet. Länge efter det man slutat att ingående läsa hans verk, fortsatte man att använda dem som citatkälla; via citaten ha rätt talrika fragment bevarats till vår tid. Uppl.: J. Vahlen, »Ennianæ poesis reliquiæ» (2 ed., 1903); E. M. Steuart, »The annals of Q. E.» (1925). — Litt.: F. Leo, »Geschichte der römischen Literatur», 1 (1913); E. Norden, »E. und Vergilius» (1915). I. H. Enno Brandrök, norsk adelsman, äventyrare (c:a 1538—72). Efter åtskilliga år som krigare i saxisk, habsburgsk, spansk och dansk sold, trädde han 1567 i Erik XIV:s tjänst. Det var Eriks avsikt att bruka E. för politisk agitation, vilken Erik i allm. lade stor vikt vid; E. synes dessutom ha förberett 1567 års sv. fälttåg i Norge. Senare tjänade han Johan III och hertig Karl; efter att ha bestulit den senare, flydde han till Danzig (1569) men fast-togs 1571 i Antwerpen, rymde, greps åter och avrättades. I. A. Enns. 1) H.-biflod till Donau i Österrike, 260 km. lång; bildar i sitt nedre lopp på en segelbar sträcka av o. 30 km. gräns mellan Övre och Nedre Österrike. — 2) Stad i övre Österrike vid floden E.; 4,203 inv. (1923), en av Österrikes äldsta städer. 5 km. från E. ligger korherrestiftelsen S:t Florian. l.M-g. Enok, Enoks bok, se Hanok, Hanoks bok. Enomani', periodsupning, se Dipsomani. E'nontekis, till 1907 namn för finska socknen Karesuando (se d. o.). E'nontekis, finskspråkig s:n i Lappmarkens hd, i n. v. hörnet av Uleåborgs län, n. Finland, utgör en mellan Sverige och Norge inskjutande kil; 8,068,3 kvkm.; 1,208 inv. (1925). O.P. Enophta'lmus [-åft-], djupt liggande öga, förekommer ensidigt vid vissa nervsjukdomar, dubbelsidigt vid reduktion av orbitalfettet, ss. t. ex. hos åldringar. T. C-e. Enos (hebr., »människa»), den tredje i ordningen av urfäderna, omtalad 1 Mos. 5:6 ff., 1 Krön. 1:1 o. a. Gestalten har en parallell i den 3:e av de av Berosus (se denne) omtalade urkonungarna i Babylonien, vilken hette Amelon (bab. amèlu, »människa»). G. Bsm. Enoshima [-fi-], klippö s. v. om Yokohama, Japan, genom en bro förbunden med huvudön Hondo, med vilken den vid lågvatten har landfäste. Vallfarts- och turistort med flera tempel och hotell. I en o. 100 m. djup grotta förvaras reliker av den buddistiska gudinnan Benten. l.M-g. — 671 — — 672 —