ENSAKSBÖTER Ensaksböter. I äldre tid gingo i Sverige böter oftast till treskiftes mellan konung, härad el. stad samt målsäganden, men tillf öllo undantagsvis odelade en av nämnda berättigade. De kallades då e. Numera tillfalla böter, där icke annat särsk. bestämts, Kronan, och termen e. har kommit ur bruk. E. K. Ensa'tæ, detsamma som Irida'ceæ, se Svärdsliljeväxter. Enschede [änszè'do], stad i prov. Overijsel, mellersta Nederländerna, nära tyska gränsen; 52,130 inv. (1930). E. har raskt utvecklats till ett centrum för landets bomullsindustri (c:a 2,700 inv. o. 1800). l.M-g. Ensemble [i fra. äsä'bla, i sv. arjsa'mbol] (fra., tillsamman), samspel el. samsjungning av flera utövande (i regel avseende kammarmusikalisk besättning). E. användes särsk. om solosång av tre el. flera personer i operor (i sht i scenfinalerna). E. A. Ensfyr, se Enslinje. Ensidiga rättshandlingar äro — i motsats till avtalen, som innefatta rättshandlingar (viljeförklaringar) av minst 2 personer, vilka komma överens med varandra — viljeförklaringar av en enda person ang. någon dennes angelägenhet, vari överenskommelse ej är av nöden för den avsedda verkningens inträdande. Dylika e. r. äro uppsägning, reklamation, fullmakt, godkännande, samtycke, vidare testamente och vissa familjerättsliga förklaringar; men även anbud om slutande av avtal är att räkna som e. r. med egna rättsverkningar (ej att förväxla med verkningarna av det färdiga avtalet). Se vidare de särsk. art. om här anförda jur. uttryck. C.G.Bj. Ensilage [äsila'z, sv. uttal arjsila'j] (fra.), se Pressfoder. E'nsinger, Ulrich von, tysk byggmästare (o. 1359—1419), har vunnit sitt rykte genom den väldiga tornbyggnaden vid münstern i Ulm; arbetade också vid Strassburgs münster och slutl. vid Vårfrukyrkan i Esslingen (i begynnande sengotik). E. W. Ensittarelagstiftningen kallas de de i Sverige sedan 1918 förefintliga lagbestämmelserna om rätt för innehavare av eget hem på ofri mark att medelst friköp av marken, även mot dess ägares vilja, få hemmet fredat från att skövlas genom ägarens återtagande av marken. Benämningen e. är en hittills icke med visshet förklarad förkortning; officiellt heter ensit-tarelagen »Lag om rätt i vissa fall för nytt-janderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område». Föreslagen första gången 1910 och uttryckligt begärd av 1913 års riksdag, bär vår äldsta e. 28/e 1918 som datum. Redan 1920 avlöstes denna av en ny e., som, flera gånger ändrad, 18/ø 1925 fick vika för den ännu — visserligen med åtskilliga ändringar, senast 5/« 1929 — gällande e. Det friköp av hemmets mark, vartill e. berättigar innehavaren, skall försiggå efter offentlig, av lantmätare med biträde av 2 gode män verkställd förrättning för prövning, huruvida de lagliga förutsättningarna för friköps-(inlösnings-) rätten föreligga, samt, därest så befinnes vara fallet, gränsutstakning kring och värdering av markområdet, varpå innehavaren skall hos Kon. bef. nedsätta som löseskilling det belopp, vartill området värderats, och Kon. bef. i bestämd ordning tillhandahålla beloppet åt områdets ägare el. dem, som ha inteckning i den egendom, dit området hört. Detta skall näml, tillfalla den hittillsvarande innehavaren fritt från alla inteckningar. Nyssberörda förutsättningar för friköps-(inlösnings-) rätt voro i den äldsta e. täml. snäva men ha sedermera steg för steg lindrats. De nu gällande förutsättningarna äro i huvudsak: 1) å markområdet skall finnas och sedan 1h 1919 ha funnits boningshus, tillhörigt innehavaren och beredande honom och hans familj nöjaktig bostad (enbart sommarbostad har ej ansetts nog); 2) minst X av sammanlagda värdet av området och byggnaderna därå skall belöpa å innehavarens byggnader; 3) området skall — på gr. av bevislig nyttjanderättsupplåtelse (utarrendering el. »avsöndring» på viss tid) el. utan, med enbart faktisk besittning — ha under mer än 10 år i följd innehafts av annan än ägaren för brukande el. bostadsändamål; föreligger verklig upplåtelse från ägarens sida, räcker det emellertid, att den avser innehavarens livstid el. ock så pass lång tid, att den tillsammans med den tid, ägaren redan varit av med marken, kommer att överstiga 10 år; 4) innehavarens nyttjanderätt får icke redan vara förverkad, icke heller får i det fall, att innehavaren ej har någon verklig nyttjanderättsupplåtelse att åberopa, ägaren, innan han i 10 år varit av med området, ha inlett effektivt lagligt förfarande för innehavarens avhysning; 5) markområdets avstående får icke medföra avsevärd olägenhet för den egendom, dit detsamma hör, el. för annan därmed sambrukad, samme ägare tillhörig fastighet; i detta fall kan emellertid innehavaren påyrka, att ägaren inlöser byggnaderna och ersätter verkställda jordförbättringar, då innehavarens nyttjanderätt upphör; 6) markområdet får ej ingå i fastställd stadsplan, ej heller till mer än hälften tillhöra Kronan, stad, köping el. municipalsamhälle. E. har, helt naturligt, blivit föremål för olika — 675 — — 676 —