ENTHYMEM Enthyme'm (till grek. enthy'mema, av en, i, och thymo's, sinne), logikens term för en förkortad slutledning, vari t. ex. av retoriska skäl ant. 1) översatsen el. undersatsen ss. självfallen underförstås och överspringes (förkortad slutledning) el. ock 2) bägge satserna utelämnas, varvid medeltermen indrages i slutsatsen (sammandragen slutledning). Ex. 1) Stöld är brott; följaktligen är stöld straffvärd (översatsen utelämnad). 2) Stöld är ss. brott straffvärd (både över- och undersats utelämnade). Jfr Slutledning och E p i k e r e m. A. N. Entita, art av messläktet (se d. o.). Entite't (av lat. e'ntitas), fil., varande, väsende; inom skolastiken gängse term. Entlediga (från ty. entledigen, eg.: göra fri, ledig), i sht i officiellt språk (särsk. på gr. av ansökan): skilja från tjänst o. d.; befria från uppdrag; bevilja avsked. Entoco'ncha, ett släkte snäckor, som lever parasitiskt inuti sjögurkor. Entode'rm, det inre groddbladet, från vilket andningsorganen, tarmkanalen, levern, buk-spottskörteln m. m. under embryonallivet utbildas (se Embryologi och Fosterutveckling). T. H-n. Entofy'ter, bot., se Endofyter. Entomofi'la, entomogama, kallas sådana växter, vilkas blommor äro anpassade för pollination genom insekter. Se Pollination. Entomolog [-å'g], insektkännare, person som ägnar sig åt entomologiens (se d. o.) studium. Entomologi' (till grek. e'ntomon, inskuren, och logos, lära), den gren av zoologien, som har insekterna till forskningsobjekt. Benämningen e'ntomon infördes av Aristoteles som beteckning för de djur, som ha kroppen delad i ett antal efter varandra följande ledstycken el. segment. I äldre tider inbegrep e. därför även läran om kräftdjur, spindeldjur och tusen-fotingar men begränsas nu allmänt till läran om insekterna. Den vetenskapliga e. finnes representerad i vårt land dels av Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm entomologiska avd., dels vid Lunds univ. av en före-ståndarbefattning för därvarande entomologiska samlingar, vars innehavare därjämte meddelar undervisning i ämnet. — Den praktiska el. tillämpade e., som har till uppgift att utfinna medel och åtgärder för skadeinsekters bekämpande, idkas dels vid Centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet entomologiska avd., dels vid Statens skogsförsöks-anstalt (sedan 1915). S. Bgtn. Entomologiska föreningen i Stockholm, stiftad 1879 av prof. O. T. Sandahl m. fl., har till uppgift att främja det entomologiska studiet i Sverige och förena entomologiens idkare och vänner. Utom genom sammankomster (4 å 5 under året) verkar föreningen genom utgivande av »Entomologisk tidskr.», varav f. n. 50 årg. utkommit. 1903 påbörjade föreningen utgivandet av »Svensk insektfauna», som • i början utgjorde en del av tidskr., men från 1917 utkommer ss. en självständig publikation. Av denna föreligga (1931) 32 h. För bättre tillgodoseende av den praktiska sidan av sin verksamhet började föreningen, som fr. o. m, 1891 erhållit statsunderstöd, att s. å. utgiva publikationsserien »Uppsatser i praktisk entomologi», som senare uppgick i »Meddelanden från Centralanstaltens entomologiska avd.». Denna inst. själv, i förstone benämnd Statens entomologiska anstalt, har tillkommit på föreningens initiativ 1897. S. Bgtn. Entomologiska sällskapet i Lund, stiftat 1903 på initiativ av docent Simon Bengtsson, utgör en sammanslutning av entomologiens idkare och vänner i s. Sverige och speciellt inom Skåne i syfte att främja entomologiens studium. Ss. en särskild uppgift har E. s. satt en på frivilliga rapporter grundad ekologisk-djur-geografisk inregistrering av Skånes insektfauna. Sällskapet håller minst 2 sammankomster i terminen och anordnar vår och höst entomologiska exkursioner. »Meddelanden från Entomologiska sällskapets i Lund förhandlingar» publiceras f. n. i »Entomologisk tidskr.». S.Bgtn. Entomophthora'ceæ [-måft-], en till gruppen Phycomyce'tes, ordn. Zygomyce'tes, hörande svampfam., vars arter uppträda parasitiskt, ofta epidemiskt, på insekter, ss. Empu'sa muscæ på flugor, Entomo' phthora-arier på fjärillarver. Förökningen sker genom konidier, som en och en avsnöras från hyfernas spets. O. Gz. Entomo'straca, hinnkräftor, se Kräftdjur. Entoparasi't kallas en sådan parasit (se d. o.), som lever inuti sitt värddjur. Entopro'cta, ordn., som ofta räknas till mossdjuren (se d. o.), men som i sin inre byggnad väsentligt skiljer sig från dessa och står i närheten av plattmaskarna. Kroppen är bägarlik med en lång, muskulös, stundom med tornar försedd stjälk, som är fästad vid underlaget. I kanten på bägaren sitter en krans tentakler, inom vilka mun, anal- och könsöppning ligga. Kroppshålan är primär och starkt förträngd av muskler och bindväv. 2 släkten, det kolonibildande Pedicelli'na och det ensamt levande Loxoso'ma finnas vid vår västkust på skal och hydroidpolyper. O. C-n. Ento'ptiska fenome'n, synförnimmelser, vilka ej, ss. vanl. sker, framkallas av föremål be- — 687 — — 688 —