ENVER PASCHA även om natten. Hos själsligt efterblivna uteblir emellertid ofta denna förmåga, men även hos en del fullt normala barn kan det dröja länge, innan den kommer till stånd, el. kan en e. senare hos dem utbildas, ant. om dagen (e. diu'rna el. byxvätning) el. endast om natten (e. noctu'rna el. sängvätning). Orsaken kan ligga i försummad uppfostran men även i nervös överkänslighet. Vad särsk. angår sängvät-ningen, kan dess natur knappast anses helt klarlagd. Vanligare hos gossar än flickor brukar den upphöra senast vid el. strax efter puberteten. Det viktigaste vid behandlingen torde vara tillvänjning till regelbundna urine-ringar, vätskeinskränkning, ingen dryck närmaste timmarna före sängdags och väckning. Kroppsaga endast förvärrar tillståndet. af K. Envallsson, Carl Magnus, dramatisk förf. (1756—1806), fil. mag. i Uppsala 1776, e. o. kanslist i Krigskollegium 1785. E. ägnade sin mesta tid åt översättningar och bearbetningar av pjäser för de Stenborgska teatrarna i Humlegården och på Eriksberg. För vådevillens (se d. o.) införande i Sverige är E. banbrytare och kan i övrigt jämföras med Blanche som teaterförf. Han äger blick för det sceniskt verkningsfulla, har stor talang som kuplett-förf. och förstår förträffligt att giva sina bearbetningar inhemsk lokalisering. Särsk. hans sångpartier ha mycket av rokokotidens lekande behagfullhet över sig. Hans första vådevill var »Tunnbindaren» (1781, efter Audinot); hans främsta verk är sångspelet »Slåtterölet el. kronofogdarna» (1787, efter Piis och Barré), vilket genom sin folkliga karaktär, sina melodiösa, intagande och roliga kupletter och sina tacksamma roller blev oerhört populärt. E. författade och bearbetade ett 80-tal pjäser. — Litt.: J. Flodmark, »C. E.» (i »Sveriges teaterhistoriska samfunds årsskrift», 1914). E.E-k. Envar. »Det gamla spelet om E.» är i Emil Hillbergs övers. 1916 den sv. titeln på Hugo v. Hofmannsthals omdiktning »Jeder-mann» (1912) av den möjligen från 1400-talet stammande engelska moraliteten »Everyman», som i sin ordning sannolikt haft holländaren Peter van Diests »Elkerlijk» till förebild. E. bygger på den indiska parabeln om vännerna i nöden; när döden kommer, blir människan övergiven av alla, endast hennes goda gärningar förbli henne trogna. E. uppfördes 1916 på Dramatiska teatern. G. K-g. Enved, farm., se E n. Enveloppe [sv. uttal agvelå'p] (fra.), eg. omhölje; förr: omslag, kuvert. 1) Krigsv., en i äldre fästningars huvudgrav framför en el. flera fronter liggande sköldvall med uppgift att skydda eskarpmuren mot att bräscheras. A. W. G. 2) Matem. E. till ett system (samling) av räta linjer el. kroklinjer är en linje, som tangerar varje individ i systemet. E. till alla räta linjer, som ha samma vinkelräta avstånd r till en given punkt M, blir en cirkel med radien r och medelpunkt M. Cirkelns inre blir ett fält, genom vilket inga av systemets linjer passera. Mera allmänt blir varje kroklinje e. till sina tangenter och i vissa fall området på konkava sidan ett fält liknande det nämnda. Gå alla linjerna genom samma punkt, får denna anses som e. Ex. e. till förbindelselinjerna mellan två lok, som passera varandra på ett dubbelspår. E. till alla cirklar med samma radie, som ha sin medelpunkt på en given rät linje, bli två andra linjer, näml, cirklarnas gemensamma tangenter. Ersättes den givna räta linjen med en cirkel, fås i st. en cirkelring. H. D. Enveloppement [sv. uttal arjvelåpma'r)] (fra.), förberedelse till anfall i fäktning (huvudsaki. i värjfäktning), varigenom man binder motståndarens klinga, under det man för den ett helt varv runt till utgångsläget. Se Fäktkonst. O.K-gh. Enveri', A u h a d e d-D in A 1 i (Anwari Aivhad al-Din 'Ali), persisk diktare på 1100-talet, var den förnämste av de skalder, sonj samlades vid seldjukfursten Sandjars hov och efter dennes död (1157) alltjämt hovskald hos de följ, seldjukhärskarna, tills en felslagen väderleksspådom (E. idkade ivrigt astrologi) tvingade honom att draga sig undan (1185) först till Nischapur och sedan till Balch, där han avled c:a 1190. E. är den persiska litteraturens främste företrädare för den pane-gyriska diktaren (kasida). Utmärkande drag i hans diktning äro den subtilt, ej sällan spetsfundigt utformade diktionen, det prunkande bildspråket och de långsökta, svårtydda allegorierna; med den panegyriska stämningen går hand i hand en finslipad, men städse allt personligt undvikande satir. C. F. Enver pascha, turkisk politiker och härförare (1882—1922), anslöt sig redan som ung officer (1905) till den ungturkiska rörelsen och gjorde en kraftig insats vid statsvälv-ningen 1908, blev s. å. militärattaché i Berlin, omintetgjorde genom sitt resoluta ingripande ett försök till motrevolution i april 1909 och bidrog därvid till Abd-ul-Hamids avsättning, organiserade i nov. — 693 — — 694 —