EPIDEMISJUKHUS fallsfeber, sömnsjuka och undulant feber. En första förutsättning för att kampen mot dessa sjukdomar skall bli effektiv är, att inträffade fall så snabbt som möjligt bringas till vederbörande hälsovårdsmyndigheters kännedom. Härför stadgas anmälningsplikt, vilket innebär, att varje hushållsföreståndare, då ett misstänkt fall av dessa sjukdomar inträffar, är skyldig, så framt han ej tillkallar läkare, att anmäla förhållandet, i stad till hälsovårdsnämnden, på landet till hälsovårdsnämndens ordf. el. någon av dess ledamöter el. till pastor el. landsfiskal, vilka äga tillkalla läkare el. begära, att tjänsteläkare må göra tjänsteresa. Varje läkare är skyldig att omedelbart anmäla varje fall av i e. nämnd sjukdom till hälsovårdsnämnden i orten. Har läkare funnit, att person lider av någon av e:s sjukdomar el. att misstanke härom föreligger, skall patient intagas å epidemisjukhus (se d. o.). Endast i vissa angivna undantagsfall må sådan patient vårdas i hemmet. Vården å epidemisjukhuset är för den sjuke kostnadsfri. Staten lämnar bidrag till epidemisjukhusets uppförande och drift; överskjutande kostnader ersättas av landstinget. För ordnandet av den allmänna sjukvården vid smittosamma sjukdomar skall varje landstingsområde utgöra ett epidemidistrikt. Stad, som icke deltager i landsting, utgör eget epidemidistrikt, likaså kan K. m:t medgiva, att stad, som deltar i landsting, må utgöra eget epidemidistrikt. Om någon annan än i e. nämnd sjukdom skulle antaga mera elakartad form el. vinna större spridning, kan länsstyrelse förordna, att e. i tillämpliga delar göres gällande även i fråga om denna sjukdom. A. Fl. Epidemisjukhus. Enl. epidemilagen (se d. o.) skall varje epidemidistrikt äga tillgång till erforderligt antal sjukhusplatser av ord. karaktär för vården av patienter behäftade med de i epidemilagen upptagna sjukdomarna. Man har beräknat antalet vårdplatser till 2 °/oo av befolkningssiffran i städerna och 1 °/oo å landsbygden. Under större epidemier skall i epidemidistriktet dessutom kunna utrustas reservsjukhus i skolor o. a. lämpliga lokaler. E:s uppgift är ej endast att vårda utan även att isolera fall av epidemisk sjukdom, och härvid gäller det även att tillse, att fall av olika sjukdomar noga isoleras från varandra, så att icke en patient, som intagits å e. för en sjukdom, under vistelsen där smittas med en annan. Med tanke härpå bygges i regel enl. paviljongsystemet med ett större el. mindre antal byggnader och med endast fall av en sjukdom i samma paviljong. Varje byggnad bör dessutom kunna uppdelas i från varandra skilda avd., så att om komplikationer uppstå, dessa fall kunna vårdas skilda från de okomplicerade. En viktig roll i e:s drift spelar observationsavd., där oklara fall vårdas, till dess diagnos ställts och patienten ant. kan överföras till vederbörlig avd. el. utskrivas. Förvaltningen av e. tillkommer i stad, som utgör eget epidemidistrikt, hälsovårdsnämnden, å annan ort en för epidemidistriktet tillsatt epideminämnd. A. Fl. Epide'misk kallas en sådan sjukdom, som uppträder i epidemier (se d. o.) och utbreder sig genom smittoöverföring. Jfr Endemisk. Epide'misk hjärnhinneinflammation, e. h järnfeber, smittosam sjukdom, som består i en varig inflammation av hjärnans och ryggmärgens hinnor. Den uppträder i sht under hösten och våren, framför allt hos barn och yngre individer. Den förorsakas av en särsk. bakterie (Meningoco'ccus el. Diploco'ccus intracellula'ris), som vid sjukdomen lätt kan påvisas i cerebrospinalvätskan (se d. o). Sjukdomens inkubationstid är 1—4 dagar. Den börjar med feber, kräkning och svår huvudvärk, allmän sjukdomskänsla. Dess symtom sammanfalla med dem, som äro utmärkande för alla svårartade meningitiska tillstånd (se M e-n i n g i t): svår huvudvärk, omtöckning, utpräglad nackstyvhet. Huvudet är oftast draget starkt bakåt. Patienten ligger stel med uppdragna knän. En stark överkänslighet finnes för ljus och buller samt i huden och musklerna för beröring. Förlamningar av ögonmusklerna kunna uppträda. Lumbalpunktionen visar en stark ökning av cellerna i cerebrospinalvätskan, som ofta är omvandlad till rent var. Febern är oregelbunden, pulsen mestadels hastig, ofta badar den sjuke i svett, ibland förekomma utslag påminnande om dem vid scharlakans-feber el. mässling. Sjukdomen varar 2—4 veckor. I svåra fall kommer döden redan efter några dagar el. timmar. Ibland har sjukdomen mera släpande förlopp. Temp. blir ibland normal under någon tid för att sedan åter stiga. Den sjuke, som tillfrisknar, får emellertid ofta för hela livet dragas med följdtillstånd, i sht nedsatt hörsel och syn. Dövstumhet är ofta att föra tillbaka till en i ungdomen överstånden e. h. Dödligheten i sjukdomen växlar mellan 20 och 70 %. Sjukdomen behandlas framför allt genom upprepade lumbalpunktioner. Genom dessa uttappas varet kring hjärnan och ryggmärgen, och det stegrade trycket i hjärnvätskan lättas. Patientens besvär, huvudvärken och om-töckningen avtaga. Mycket verksamt är vidare den möjligast tidiga användningen av meningo-kockserum, som insprutas i ryggmärgskanalen, så att det omspolar ryggmärgen och hjärnan. Sjukdomen har på senare år i vårt land spelat roll i form av epidemier i sht i våra kaserner. — 719 — — 720 —