EPSTEIN Jacob Epstein: Flicka från Senegal. Epstein [ä'pftaln], Jacob, engelsk bildhuggare av rysk-polsk härstamning (f. 1880), har utbildat sig i England och Paris — med intryck från Rodin — samt brutit sig en väg som en av expressionismens förnämsta målsmän. Hans första uppseendeväckande arbeten inom monumentalskulpturen voro 18 dekorativa figurer för British medical association (1908). Bland hans många gravmonument märkes det över O. Wilde (Paris, 1909). Under de senaste åren är E. åter sysselsatt med stora arbeten för offentliga byggnadsverk i London. Han utgav 1925 35 blad »Comtemporary British artists». E. W. E'pulis, e p u 1 i'd, en tumörbildning, som utvecklar sig i tandköttet med utgångspunkt från benhinnan. Bildningen sitter som en ärtstor el. större, ofta stjälkad svulst tätt bredvid en tand —• vanligast hörn- el. framtand — el. växer fram ur en tom tandalveol. Den är rödbrun, lätt blödande, uppträder i medelåldern, vanligare hos kvinnor. E. är en godartad bildning, fastän dess byggnad närmast överensstämmer med de elakartade tumörerna, sarkomen. E. bör opereras bort. P. M. S. Epulo'ner, se S e p t em vir i epulones. E'pulum (lat.), festmåltid. E. Jovis, festmåltid åt Jupiter, firades i Rom på Capitolium u/u i samband med ludi plebe'ji och 13/9 i samband med ludi Iioma'ni, ombesörjdes av sep-te'mviri epulo'nes (se d. o.). W.N. EpureaTiu [-je-], Manolaki C a s t a k i, rumänsk politiker (1824—-80). Urspr. tillhörande det konservativa bojarpartiet, sökte E. bilda ett ungkonservativt parti och spelade ss. parti- gängare en betydelsefull roll under den unga statens konsolidering. E. var ministerpresident 1870 och 1876 Th. E pur si muove [e por si moå've] (ital.), »och dock rör hon sig», ett yttrande, som till-lägges Galilei (se denne), då han tvingats alt förneka jordens rörelse kring solen. E. II. Epworthförbundet [ä'pQÖp-], uppkallat efter John Wesleys födelseort Epworlh i n. v. Lincoln (ö. England), utgör en internationell sammanslutning av ungdomsföreningarna inom Me-lodist-episkopalkyrkan. Stiftat 1889, består förbundet av självstyrande nationella förbund. Det svenska organiserades 1894, men de första föreningarna bildades redan 1892. Till lokalföreningarna äro också anslutna juniorföreningar (för ungdom under 16 år). Jämte rent religiös verksamhet lägges vikt vid social och litterär uppfostran. Medlemsantalet är i Sverige 9,442 (1930), inom hela kyrkan c:a 583,000 (1929). Inom metodistkyrkan i Södern finnas också föreningar (c:a 264,000 medl.); bland de engelska metodisterna kallas motsvarande föreningar Wesley guilds. Jn. Epy'llion (grek., »miniatyr-epos»), berättande mytologisk dikt i kabinettsformat, vanl. över ett erotiskt ämne, i pikant el. idyllisk ton. Genren odlades särsk. av de lärda och raffinerade diktarna under den, tidigare hellenismen, vilka skrevo för en estetiskt övermätt elitpublik och skydde det stora epos’ långrandighet (jfr K alli m a c h o s och T h e o k r i t o s). Typiska epyllier äro Catullus’ dikter om Attis och om Thetis’ och Peleus’ bröllop. I. H. Epåle'tt (fra. épaulette, till épaule, skuldra), urspr. axelskydd, numera uniformspersedel, vilken till paraddräkt bäres på båda axlarna av officerare, fanjunkare samt vid gardesreg. även av övriga underofficerare och manskap. E. är helt el. delvis ulförd i metall och består av en halvrund platta med smalare hals för e:s anbringande under e.-slejferna. Generalspersoners e. äro försedda med grova, förgyllda fransar (buljoner), regementsofficerares och kompaniofficerares vid flottan med smalare, förgyllda el. försilvrade, manskaps med redgarnsfransar. Arméofficerares e. äro försedda med gradbeteckningar, emblem el. kungl. namnchiffer. Till sv. arméns uniform av år 1923 bäras icke e. E. O. B. Equ- [ekv-], jfr även Eko-, Eques [e'kv-] (lat.), ryttare, se E q u i t e s. Equidæ [e'kv-], se H ä s t d j u r. Equiseta'ceæ [ekv-], fräkenväxter, fam. av klassen Equiseta'les med släktet Equise'tum, innefattande recenta och fossila arter, samt de fossila släktena Schizoneu'ra och Phyllothe'ca. Se F r ä k e n. O. Gz. — 751 — — 752 —