ERBACH viljans frihet. Bästa uppl. av E:s’ samlade verk utkom i 10 bd 1703—06. Hans brev (»Opus epistolarum») utges sedan 1906 av P. S. och H. M. Allen. På sv. finnes bl. a. »Dårskapens låf» (1728), »Förtroliga samtal» (1910) samt »De civilitate morum» (i »Årsböcker i sv. undervisningshistoria», 6:1, 1926). — Litt.: F. O. Stichart, »E. von Rotterdam» (1870); R. B. Drummond, »E., his life and character» (2 bd, 1873); G. Feugère, »Érasme» (1874); V. Ander-sen, »Tider og Typer. Erasmus», 1 (1907); F. Huizinga, »E.» (1928). — En bibliografi över E:s’ skrifter, »Bibliotheca Erasmiana», utgavs i 3 bd 1897 av univ. i Gent. V. K-r. Era'smus Monta'nus (latinisering av Rasmus Berg), huvudpersonen i L. Holbergs lustspel med samma namn. E'rastfer, se Erestfer. Erastiani'sm, se Th. E r a s t u s. Era'stoff, Edith Alma Fredrika, f. Lundberg, skådespelerska av finländsk börd (f. 8ln 1887). E. var 1905— 13 anställd vid Svenska teatern i Helsingfors, 1914—20 vid Intima (sedermera Komediteatern) och 1920—23 vid Svenska teatern i Stockholm, samt är från 1931 fäst vid Gösta Ekman-teatern. Med humor och fantasi förenar E. levande temperament och äk ta känsla, och hennes tekniskt säkra framställning bäres såväl i skådespelet som i lustspelet av sällsynt frisk och omedelbar naturlighet. Bland hennes roller märkas drottningen i »Hamlet», Lady Teazle i »Skvallerskolan», Henriette i »Brott och brott», Karen i »Kärlekens tragedi», Elena i »Svartsjuka», Mascha i »Attentatet» och La Barberina i »Kungens dansös». E. var 1905—07 g. m. den ryske förf. Georg E. och är sedan 1922 g. m. filmregissören Victor Sjöström (se denne). G.K-g. Era'stus, en av Paulus’ medhjälpare, enl. Apg. 19:22 jämte Timoteus av Paulus sänd i förväg från Efesus till Makedonien. E. om-nämnes även 2 Tim. 4:20. Legenden har gjort E. till biskop i Filippi och martyr. G. Bsm. Era'stus (eg. Lüber),Thomas, schweizisk läkare och teolog (1524—83), prof, i medicin i Heidelberg och Basel. E. bekämpade sin samtids (särsk. Paracelsus’) astrologiska och alke-mistiska läror, däremot hävdade han det berättigade i att häxor dömdes till döden. Hans namn har gått till eftervärlden främst på gr. av hans opposition mot presbyteriansk kyrkoförfattning och kalvinsk kyrkotukt, i det att han strängt hävdade sin lärofader Zwinglis i Zürich praktiserade kyrkoteori, där rådet i församlingens namn utövade kyrkoledningen. Ett ensidigt hävdande av ett statskyrkosystem, där kyrkan är staten underordnad, har efter E. fått namnet e r a s t iani s m. S. N. E'rato, en av de nio muserna (se d. o.). Erato'sthenes, grekisk astronom (276—194 f. Kr.), f. i Cyrene, av Ptolemaios III Euergetes kallad till bibliotekarie vid museet i Alexandria. E. utförde den första vetenskapliga bestämningen av jordens storlek. I Syene i Afrika kastade en gnomon (se d. o.) vid sommarsolståndet ingen skugga, då däremot vid samma tid solen i Alexandria var 7,2° (= 360°: 50) från zenith. Då avståndet mellan Syene och Alexandria enl. E. var 5,000 stadier, så följer, att jordens omkrets är = 50 X 5,000 = 250,000 stadier. Värdet på E:s’ stadie är ej säkert bekant, men följer man Plinius’ uppgifter, är en stadie = 157,s m., och i så fall blir alltså jordens omkrets = 39,375,000 m., nära överensstämmande med senare mätningar (40,000,000 m.), en överensstämmelse, som dock kan betraktas ss. helt och hållet tillfällig. Ch. Erb [ärp], Wilhelm Heinrich, läkare (1840—1921), en av Tysklands förnämsta neurologer, lärjunge till Friedreich; prof, i intern medicin och chef för med. polikliniken i Leipzig 1880—83, chef för med. univ.-kliniken ) Heidelberg 1883—1905. E. ägnade sig åt ett synnerligen grundligt och omfattande studium av nervsjukdomar och har utg. en rad betydande vetenskapliga skrifter. Bland hans huvudarbeten må nämnas »Handbuch der Krank-heiten der peripheren zerebrospinalen Nerven» (1874), »Handbuch der Krankheiten des Rüc-kenmarkes und des verlängerten Marks» (1876 —78), »Handbuch der Electrotherapie» (1882) m. fl. E. upptäckte samtidigt med Westfahl senreflexerna (se d. o.), vidare tetani- och den myotoniska reaktionen (se Tetani). Han har skrivit viktiga arbeten över akromegali (se d. o.), över intermitterande hälta och över tabes-sjukdomens väsen och orsaker. E:s »Gesammel-te Abhandlungen» utgåvos i 2 bd 1910. S. I-r. Erb [ärp], Maria Josef, tysk musiker (f. 1860), sedan 1880 organist, pianist och lärare vid konservatoriet i sin födelsestad Strassburg; har komponerat flera operor (uppförda i Strassburg), orkesterverk, kammarmusik, mässor, piano- och orgelsaker, sånger. [F. S-Z.] E'rbach [-baz], tysk riksgrevlig ätt, omtalad i urkunder sedan 1100-talet, av vilken tre grenar, E.-F ürstenau, E.-S chönberg (furstevärdighet 1903) och E.-Erbach, fortleva. Bland — 757 — — 758 —