ERDMANN ligen stort arbete under den period av nära 40 år, som han var dess föreståndare. K. A. G. 3) Axel E., den föregåendes bror, språkforskare (1843—1926), docent i fornengelska vid Uppsala univ. 1871, fil. d:r 1872, prof, i germanska språk där 1892, i engelska språket 1904 —09. Bland E:s språkvetenskapliga avh. märkas »Essay on the history and modern use of the verbal forms in -ing in the English lan-guage», 1 (1871), »Dubbelformer i den moderna engelskan» (1882—85), »Über die Hei-mat und den Namen der Ängeln» (1890), »Om folknamnen göter och goter» (i »Antiqva-risk tidskr. för Sverige», 1891), vidare den mönstergilla texteditionen »Lydgate’s Siege of Thebes» (2 bd, 1911—30; bd 2 på grundval av E:s anteckningar fullbordat av E. Ekwall). E. var en skarpsinnig och mångsidig forskare. Han har i hög grad bidragit till moderniseringen av språkstudierna, bl. a. genom sin skrift »Om studiet af germanska språk vid Uppsala univ.» (1891). Han var initiativtagare till den undersökning av de sv. landsmålen, som påbörjades i Uppland under hans ledning. 1905—08 redigerade han jämte K. Hildebrand »Uppland, skildring av land och folk». N. C. 4) Nils Axel Fredrik E., den föregåendes kusins son, skriftställare (f. 23/9 1860), kammarskrivare i Riksgäldskontoret 1884, revisor 1894—1915, kamrer och sekreterare i Handelsflottans pensionsanstalt sedan 1895. Vid sidan av sin verksamhet som ämbetsman har E. flitigt arbetat som litterär kritiker, sedan 1892 som medarbetare i »Nya dagligt allehanda», och populär litteratur- och kulturhistoriker. Bland hans skrifter märkas: »Modern realism» (1884), »Aug. Blanche och hans samtid» (1892), »C. M. Bellman» (1895 och 1899), »Esaias Tegnér» (1896), »Erik Gustaf Gei jer» (1897), »Molière» (1898), »Ur roccocons lif» (1901, 2 uppl. 1925), »De politiska kannstö-parne. En idyll från det borgerliga Stockholm 1788—1791» (1904), »Gustaf III. De första bladen i hans lifs historia» (1907), »Svenska Mi-nerva» (1915), »Aug. Strindberg» (2 bd, 1920), »Hemma och borta på 1700-talet» (1925), »Vid hovet och på adelsgodsen i 1700-talets Sverige» (1926). H. E. 5) Olof Axel E., son till E. 2) (f. 2/7 1873), studerade vid Konstnärsförbundets målarskola och i Köpenhamn; förestod 1910—16 Göteborgs musei tecknings- och målarskola. E., som också är en framstående tecknare och litograf, väljer helst stadsgator och torg som motiv för sina målningar, och huvudstaden har i främsta rummet givit honom hans ämneskrets, »Norrbro och Norrström» (1910). Stockholms stadshus äger en större serie av hans huvudstadsbilder. M. Bjn. Erdmann [e'rt-], Otto Linné (1804—69), prof, i Leipzig, gjorde undersökningar rörande indigo, lysgas och (jämte Marchand) atomvikter. Han utgav 1828—33 »Journal für techni-sche und ökonomische Chemie» och, delvis tillsammans med F. W. Schweigger-Seidel och R. F. Marchand, »Journal für praktische Chemie» 1834—69. [Wk.] Erdmann [e'rt-], Johann Eduard, tysk filosof (1805—92), prof, i Halle 1836, tillhörde Hegels skola (»Leib und Seele», 1837, »Grundriss der Psy-chologie», 1840, de populärvetenskapliga »Psychologische Brie-fe», 1851). Mest betydande är E. som filosofisk historiker (ss. sådan också relativt fri från den hegelska schemati-seringen): »Grundriss der Geschichte der Philosophie» (4 uppl. i bearbetning av B. Erdmann, 2 bd, 1896) och »Versuch einer wissenschaftlichen Darstellung der Geschichte der neueren Philosophie» (1834—53), med en omfattande och värdefull framställning av den hegelska skolan. E. v. A. Erdmann [e'rt-], B e n n o, tysk filosof (1851 —1921), prof, i Kiel, Breslau, Halle, Bonn, slutl. i Berlin. Utgående från en empirisk-psy-kologisk grundåskådning har E. arbetat på nästan alla områden av filosofien och verkat mycket uppslagsgivande, framför allt inom logiken och kunskapsteorien (»Logik», 1892, 3 Aufl. 1923, »Die Axiome der Geometrie», 1877), i psykologien (»Psychologische Untersuchungen über das Lesen», 1898, »Wissenschaftliche Hy-pothesen über Leib und Seele», 1908, »Grund-züge der Reproduktionspsychologie», 1920) liksom även som filosofihistoriker och särsk. som Kantforskare (utgav de viktiga »Reflexionen Kants zur kritischen Philosophie», 1882—84, samt »Martin Knutzen und seine Zeit», 1876). E. hade stor andel i utgivandet av den fullständiga uppl. av Kants verk, som ombesörjes av preussiska vetenskapsakad. E. v. A. — 763 — — 764 —