ERDTMAN Erdmann [e'rt-], Friedrich, tysk skogsman (f. 1859), 1892— 1924 förvaltare av reviret Neubruchshausen i n. v. Tyskland. E., som är en föregångsman beträffande skötseln av degenererad skogsmark, har utg. bl. a. »Die Heideaufforst-ung und die weitere Behandlung der auf ihr hervorgegangenen Bestände» (1904), »Die nordwestdeutsche Heide in forsllicher Beziehung» (1907). F. A. Bn. Erdmannsdörffer [e'rt-]. 1) B e r n h a r d E., lysK historiker (1833—1901), studerade i Jena och Berlin, lärare i historia vid krigsakad. i Berlin 1864, e. o. prof, vid univ. där 1869, prof, i historia i Greifswald 1871, i Breslau 1873, i Heidelberg (efter Treitschke) 1874 till sin död. E. skrev bl. a. »Herzog Karl Emanuel I von Savoyen und die deutsche Königswahl von 1619» (1862), ett bidrag till 30-åriga krigets förhistoria, »Graf Georg Friedrich von Wal-deck» (1869), som bl. a. berör Karl X Gustavs historia, »Deutsche Geschichte vom Westfäli-schen Frieden bis zum Regierungsantritt Frie-drichs des Grossen» (2 bd, 1888—93), ett mästerligt om än numera mycket föråldrat arbete, samt »Mirabeau» (1900), en populärvetenskaplig framställning. E. var med om att starta den stora källpublikationen »Urkunden und Aktenstücke zur Geschichte des Kurfürsten Friedrich Wilhelm von Brandenburg» och utgav därav 5 bd »Politische Verhandlungen» (1864 —83). E. är starkt påverkad av sin lärare J. G. Droysen (se denne) och liksom denne benägen att i historieskrivningen se ett politiskt uppfostringsmedel men höjer sig över honom genom större kritisk förmåga, mera måttfullhet i omdömen och ärlig vilja till objektivitet. S.Bsn. 2) Otto Heinrich E., den föregåendes son, geolog och petrograf (f. 1876), geolog vid Preus-sische geol. Landesanstalt i Berlin 1901—12, prof, i mineralogi vid tekn. högsk. i Hannover 1912, vid univ. i Heidelberg 1926. E. har utforskat de kristalliniska bergarterna i Harz och behandlat petrografiska frågor från fysikaliskt kemisk synpunkt. Hans lärobok »Grundlagen der Petrographie* (1924) är en modern, kortfattad framställning, som ser bergarternas bildning från den fysikaliska kemins synpunkt. K. A. G. Erdsjijas-dag. Erdmannsdörffer [e'rt-], M a x, dirigent (1848 —1905), studerade vid konservatoriet i Leipzig, var hovkapellmästare i Sondershausen, konsertdirigent i Moskva, Bremen och Petersburg, hovkapellmästare, dirigent för akademikonserterna och lärare vid akad. för tonkonst i München. Hans maka, P a u 1 i n e E., f. Opra-will, efter sin adoptivfader kallad F i c h t n e r (1847—1916), var en förträfflig pianist (elev av Liszt) och framstående pianopedagog. [F.S-/.] Erdsjijas-dag, antikens Argæus, vulkan i ö. Mindre Asien, 3,916 m., sannolikt Mindre Asiens högsta berg. E. är belägen i östligaste delen av det stora lykaoniska sänkningsfältet, där dess v.-ö. och n. ö.—s. v. begränsnings-sprickor skära varandra. E., som huvudsaki. är uppbyggd av trakyt, har varit verksam i historisk tid (man har i Mindre Asien funnit mynt från romersk tid, å vilka berget avbildats med en eldpelare över toppen). E:s övre delar äro snöklädda hela året. Vid dess fot finnas vidsträckta vinodlingar. J. F. Erdtman, Elias Henrik, målare (f. 22/io 1862), studerade i Stockholm, Düsseldorf och Paris och har sedan uteslutande verkat som E. Erdtman: Mot aftonen. 1912. Privat ägo. — 765 — — 766 —