ERG Teatern i Eretria. cessioner drogo och där stadens viktigaste dokument förvarades. N. V. Ere'triska skolan, grekisk filosofskola under 3:e årh. f. Kr., med säte i Eretria på Eubea. Genom de båda tänkarna Menedemos (se denne) och Asklepiades förbands den nära med den eliska skolan (se d. o.). Dess medl. idkade dialektik, uppgåvos ha frånkänt de allmänna egenskaperna fri, substantiell tillvaro och torde ha varit påverkade av kynikerna (se Kyniskaskolan). A. N. Erez Israel (’Erez Jisra’el), Israels land, det hebreiska namnet på Palestina, förekommer redan i G. T. (1 Sam. 13:19, 2 Kon. 6:23, Hes. 27:17). C. V. J. Erfarenhet är ss. filosofiskt och vetenskapligt grundbegrepp den ur våra varseblivningar och upplevelser genom logisk bearbetning och tydning vunna kunskapen. Härvid skiljer man i regel på yttre, objektiv, och inre, subjektiv e. Den förra riktar sig på objekten och företeelserna i omgivningen, den senare på de själsliga upplevelserna i trängre mening (etisk, estetisk och religiös e.). E:s roll för kunskapen i det hela utgör stridspunkten mellan empirism och rationalism (se d. o.). Utan e. ingen kunskap; men utan tänkande och kritisk sovring heller ingen e. S. k. »ren erfarenhet» är en renodling i abstraktionen, då redan våra varseblivningar alltid äro mer el. mindre starkt insprängda med tanke- och föreställningselement. Jfr Assimilation, Kriticism och Empirio-k r i t i c i s m. A. N. E'rfurt [-fort], stad i regeringsdistriktet E. (3,534 kvkm., 570,268 inv., 1925), prov. Sach-sen, Preussen, ligger i Geras fruktbara dal, vid n. randen av Thüringer Wald; 135,579 inv. (1925). Ett flertal högre skolor, bibi., teater m. m. finnas. N. och n. ö. stadsdelarna äro industri- och arbetarkvarter. E. är en viktig järnvägsknut, har 4 bangårdar och en flyghamn med förbindelser till alla flygplatser i Tyskland och utlandet. Staden har betydande handel och industri med maskin-, sko-, lamp-och textilfabriker. E:s fruktbara omgivningar utnyttjas för intensiv odling av frukt, grönsaker och blommor. — E. har ett flertal kyrkor. De förnämsta äro den katolska domkyrkan och S:t Severikyrkan, bägge med ett imponerande läge ovanför Friedrich Wilhelm Platz på Domhöhe, dit en ståtlig trappanläggning för. Den förra leder sitt ursprung från 1100-talet men är i sitt nuv. skick huvudsaki. en sengotisk hallkyrka från 1400-talet; den senare började uppföras i slutet av 1200-talet. Bland övriga kyrkliga byggnader märkas den forna Augustinkyrkan och klostret, där Luther vistades 1505—08 efter att åren 1501—05 ha studerat vid univ. i E. Av stadens profanbyggnader härstamma flera från renässansens och barockens tid. Det nuv. stadsmuseet, från 1706, innehåller en samling medeltida kyrklig konst och en målerisamling. Omkr. 750 en kortare tid biskopssäte, blev E. efter 800 en av de viktigaste utgångspunkterna för den germanska handeln med slaverna. Sedan de senare fördrivits, fortsatte E. att gå framåt och nådde under medeltidens sista årh. sin högsta blomstring.Stadens beslutanderätt i inre angelägenheter vidgades småningom, men den blev aldrig fri riksstad och fortfor ända till 1802 att lyda under ärkebiskopen av Mainz. Från 1802 har E. tillhört Preussen med undantag av åren 1807—14, då det tillhörde Frankrike och då Napoleon där sept.—okt. 1807 höll en viktig kongress med diplomater och furstar (»E.-kongressen»). 1850 hölls i E. det s. k. E.-parlamentet (se d. o.). O. P.; M. Bjn; B. E'rfurtparlamentet, benämningen på den efter Frankfurtparlamentets 1848—49 misslyckande i Erfurt ”/s—29/4 1850 sammanträdande församlingen av ombud, som beslöt en författning för ett tyskt rike under Preussens ledning. E. kallas även Unionsparlamentet. Arrh. E'rfurtprogrammet, partiprogram för den tyska socialdemokratien, antaget på kongress i Erfurt 1891. I E., som till innehåll och form är rent marxistiskt, kräves bl. a. samhällelig varuproduktion, full politisk demokrati, mel-lanfolklig skiljedom och progressiv direkt beskattning. E. har tjänat som mönster för de socialdemokratiska partiprogrammen i de flesta länder i Europa. T. E-r. Erg, plur. a'reg (av arab, 'irk, eg. ådra), beteckning för de av långa rader 100—300 m. höga dyner bestående »sandhaven», som utgöra av Sahara. G. O-r. — 773 — — 774 —