ERICS(S)ON bärande samarbete. Propellern blev en storartad framgång, sedan idén 1843 med mycket gott resultat tillämpats på unionens ångfregatt »Princetown». Denna visade sig näml, vida överlägsen »Great Western», den dittills snabbaste hjulångaren. E. hade genom denna och en mängd andra betydelsefulla uppfinningar skaffat sig ett ständigt växande anseende i Amerika, när inbördeskriget 1861 utbröt. Sydstaterna ägde i sin flotta ett bepansrat fartyg »Merrimac», vilket utgjorde en verklig fara för nordstaternas flotta av idel träfartyg och därmed även för hela krigets utgång. E. gjorde då den uppfinning, som framför andra gjort hans namn berömt, näml, monitoren (se d. o.), ett bepansrat, propellerdrivet krigsfartyg. Sedan sydstaternas flotta vunnit flera stora framgångar till sjöss, beviljade kongressen medel till att pröva E:s uppfinning, och ®/3 1862 löpte »Monitor» av stapeln. Redan tre dagar senare upptog den på Hampton roads striden med »Merrimac» och tvingade denna att efter 3 tim. bege sig på flykten, därmed räddande nordstaternas hamnar och återstående flotta. Denna seger fick även stor betydelse för krigets slutliga utgång och skänkte E. ett utomordentligt anseende. I Amerika byggdes nu en mängd monitorer. Även de europeiska flottorna införde snart denna nya typ, vilken kom att spela en stor roll i krigsfartygens utveckling. E. är en av alla tiders snillrikaste uppfinnare. Mångsidigheten av hans begåvning på teknikens alla områden, hans originalitet och skicklighet som konstruktör visas bäst genom raden av uppfinningar, av vilka endast några få kunna nämnas här: en torped, en kanonlavett, en centrifugalpump, en saltberednings-apparat, en filhuggningsmaskin, en fläkt, ett lodningsinstrument, en roterande vätskemätare, en på världsutst. i Paris 1851 prisbelönt pyro-meter m. fl. samt självfallet många, som stå i mer el. mindre direkt förbindelse med hans större uppfinningar, ss. diverse förbättringar på ångmaskiner och krigsfartyg, med varmluftmaskinen drivna fartyg och gatulokomotiv etc. E. ägnade flera av sina senare år åt en solmaskin (se d. o.), som skulle omsätta solenergien i mekaniskt arbete. Av de hedersbetygelser, som kommo E. till del, kunna nämnas, att han blev led. av sv. Vetenskapsakad. 1850 och fil. hedersd:r vid Lunds univ:s jubileum 1868. E. gifte sig 1836 med en 19-årig engelska, Amalia Byam, vilken dock efter några års vistelse i Amerika återvände tijl hemlandet. Han avled i New York, Beach Street 36, där han levat sedan 1864. Under stora hedersbetygelser fördes hans stoft av U. S. A:s pansarkryssare »Baltimore» åter till fäderneslandet, där han önskat bli jordad. Ett ståtligt gravmonument är uppfört över honom i Filipstad; av statyer finnas en i Stockholm (utförd av J. Börjeson 1901), en i Göteborg (utförd av I. Fallstedt 1899), två i New York, avtäckta 1893 och 1903, samt en i Washington, avtäckt 1926. I U. S. A. verkar för hans minne The J. E. memorial society. En mängd litteratur har utgivits om E., bl. a. W. C. Church, »The life of J. E.» (1892) och C. Adelsköld, »J. E.» (1894). P. 3) John Philip Ericson, son till E. 1), friherre, politiker (1834—95), underlöjtnant vid Västgöta reg., löjtnant 1858, kapten 1866—70; godsägare (Sandgärdet och Nygård 1869—79), ordf, i Älvsborgs läns n. hushållningssällskap 1870—83. E. tillhörde A. k. 1867—75 (led. av Bankrutskottet 1870, av Statsutskottet 1872—75), där han efter ett par år slöt sig till lant mannapartiet. Inom kort räknades han som en av dess ledare, förfäktade med skärpa partiets, d. v. s. hemmansägareklassens, önskemål i försvars- och grundskattefrågorna och bedrev en mot de byråkratiska regeringarna ganska hänsynslös opposition. 1875 avböjde han omval, och då han 1882—86 representerade Älvsborgs län i F. k., spelade han en föga betydande roll. Vid senare riksdagen 1887 var han frihandels-vänlig led. av A. k. Han blev 1883 under Posseska ministärens tid landshövding i Jämtlands län, vilken utnämning på sin tid väckte uppseende ss. en partibelöning. E. Ths. 4) Carl Wilhelm Ericson, den föregåendes bror, friherre, militär (1840—1928), underlöjtnant vid Västgöta reg. 1858, major vid Gotlands nationalbeväring 1879, överste och chef för Västgöta reg. 1887, generalmajor 1893 och chef för 3:e arméfördelningen 1806; generallöjtnant 1902, inspektör för trängen 1903, avsked 1906. E. var 1862—64 i fransk tjänst, 1866 i italiensk samt deltog därunder med utmärkelse i exp. till Mexiko 1863—64 och i kriget mot Österrike 1866. Politiskt intresserad, var E. led. av A. k. 1876—78, 1892—93 och 1900—02 samt led. av lantförsvarskommittén 1881—82. Han har utg. ett flertal militära broschyrer, bland vilka må nämnas »Om försvaret af Sveriges själfständighet» (1911) och »Några svenska betraktelser i dessa allvarliga tider» (1915). E. Bz. — 783 — — 784 —