ERICSSON Ericsson, Johan Edvard, bildhuggare och medaljgravör (1836—71), studerade i Stockholm, Köpenhamn, Paris och München, visade tidigt stora anlag som medaljgravör och fick i uppdrag att utföra t. ex. medaljerna över indu-striutst. i Stockholm 1866 och Lunds univ:s jubelfest 1868. E. utförde, trots tilltagande sjuklighet, flera medaljongporträtt, statyetter och grupper, t. ex. »Tiggargosse», »Moder, som leker med sina barn»; berömd blev den s. k. »Idunskålen» med reliefer ur den nordiska mytologien (Nationalmuseum, Stockholm). E. W. Ericsson, Lars Magnus, den svenska telefonindustriens grundare (1846—1926), f. i ett fattigt hem å Norrtomta gård i Värmland. Vid 12 år föräldralös, utbildade E. sig till finmekaniker och började 1876 egen verksamhet vid en trång gård vid Oxtorget i Stockholm. E., som i olikhet med många andra förutspådde den s. å. uppfunna elektriska telefonen en lovande framtidsut-veckling, upptog telefonapparaters tillverkning som sin specialitet och förde om några år ut i marknaden telefon-o. a. apparater och apparatdelar inom svagströmsteknikens område, vilka på gr. av ändamålsenlighet, hög kvalitet och prisbillighet snabbt vunno utbredning inom de enskilda telefonnäten i Sverige, inom sv. telegrafverket samt i utlandet. Bland de konstruktioner, som gjort E:s namn berömt inom telefontekniken, bör särsk. nämnas hans mikrofon och kombinationen av mikrofon med hörtelefon, som sedan dess bär namnet mikrotelefon. E. tillämpade mikrotelefonidén redan 1885. Den definitiva konstruktionen, som sedermera successivt undergått en serie förbättringar, patenterades av honom 1895. Sedan dess var handmikrotele-fonen fast bunden vid begreppet »E:s telefonapparat». 1896 ombildade E. sitt företag till a.-b., och samtidigt vidgades verksamheten till att omfatta allt flera av telefonindustriens produkter. Företaget utvecklades snabbt, och när E. 1903 drog sig tillbaka från den aktiva ledningen, hade det svällt ut till ett världsföre-tag (se vidare Ericsson, Telefon-a.-b. L. M.). — E. hade en ovanlig konstruktiv begåvning, ägde en utomordentlig arbetsenergi och gedigna personliga egenskaper. Intresserad även av lantbruk, tillbragte han tiden efter sitt till-bakaträdande å sin egendom Ahlby. C. T. S. Ericson, Johan Erik, landskapsmålare (1849—1925), fick sin utbildning i Stockholm och i Frankrike, där han i slutet av 1870-talet slöt sig till ljus- och stämningsmålarna; blev 1885 teckningslärare vid Chalmerska inst. i Göteborg, där han sedan verkade. I sin land-skapskonst, som präglas av ett kraftigt svenskt kynne men under senare årtiondena blev mera kall och sträv, hämtade han motiv från Bohuslän, Gotland och Skåne. Hans hustru Anna Maria G a r d e 11-E. (f. 10/i0 1853) utbildade sig till en skicklig landskapsmålare i akvarell (Stockholm). Båda äro väl representerade i Göteborgs museum. E. W. Ericsson, Johan-, i Vallst a, lantbrukare, riksdagsman (f. 4/8 1852), son till Erik Ersson (se denne), har i hemsocknen beklätt en rad förtroendeuppdrag och varit led. av Gävleborgs läns landsting 1893—96, 1902—22. Efter en särdeles uppseendeväckande valstrid 1896 besegrade han Olof Jonsson i Hov och tillhörde A. k. 1897—1917 (led. av Konstitutionsutskottet från 1906). E. slöt sig strax till Folkpartiet, övergick med delta till Liberala samlingspartiet och satt i dess förtroenderåd 1907—17. Även i Frisinnade landsföreningen tillhörde E. ledningen. 1900—14 var han ordf, i Sveriges nationaltem-pel av Templarorden. E. Ths. Ericsson, Ollas Anders, i Ovanmyra, hemmansägare, kommunalman och riksdagsman (1858—1929), led. av A. k. 1887 B— 1911, av F. k. 1912— 21; led. av Bevillningsutskottet 1902— 19, av Statsutskottet 1920—21. E. invaldes i riksdagen som frihandlare och tillhörde sålunda Gamla lantmannapartiet. Efter partisammanslag-ningen 1895 gick han som vilde men avan cerade mer och mer åt höger; han var emellertid en ganska ljum försvarsvän men så mycket ivrigare förespråkare för nykterhetsrörelsen. Då Nationella framstegspartiet bildades 1906, var han med och tillhörde även framgent dess ledning, vilket kostade honom hans A. k.-mandat vid 1911 års demokratiska genombrott, då han emellertid insattes i F. k. Fr. o. m. 1919 års riksdag övergick han från högern till Bondeförbundet. Han var framskjuten kommunal- och landstingsman. Hans son, hemmansägaren Jones Erik Andersson i Ovanmyra (f. 1881) är led. av A. k. från — 785 — — 786 —