ERIK HÄKONSSON Erik den heliges skrin i Uppsala domkyrka. broder Håkon Adalstens-fostre och därefter givit sig ut på långvariga vikingatåg. Nyare forskare ha velat identifiera honom med en i angel-saxiska källor omtalad Erik, som varit konung i Northumberland från slutet av 940- till början av 950-talet, men identifieringen är icke fullt säker, lika litet som den ganska sena uppgiften, att han stupat 954 i en strid vid Stainmoor. Namnet »Blodyx» skall han, enl. nordiska källor, ha fått genom sin blodiga framfart mot sin egen släkt. H. Bg. 2) E. Magnusson (1268—99). Son till Magnus Lagabötr, blev han konung vid faderns död 1280. Under hans minderårighet förde modern, den danska prinsessan Ingeborg, jämte stormännen regeringen och uppträdde med stor kraft mot kyrkan. Den långvariga och med stor bitterhet förda striden slutade med att kyrkan fick avstå en del av den makt, den förvärvat genom överenskommelsen i Tönsberg 1277. Det var denna strid, som givit upphovet till E:s tillnamn »Prästhatare», oaktat han ej personligen hade någon andel i densamma och sedermera, då han själv övertagit regeringen, visade sig mycket eftergiven mot kyrkan. Han var en svag regent, som lät sig ledas av modern och sin broder, Håkon. Dessa förmådde honom att 1287 ingå ett förbund med Erik Glippings mördare; ett långvarigt krig begynte därpå mot Danmark, varunder norrmännen vunno flera framgångar genom sina djärva kapare. 1297 ingicks ett tillfälligt stillestånd. E. var g. 1) m. Alexander HI:s av Skottland dotter, Margareta, 1289 av skottarna vald till drottning (den s. k. »flickan från Norge»), men hon avled på överfärden redan 1290. E. gifte sig 2:a gången med Robert Bruces sondotter, Isabella; han sökte göra anspråk gällande på den skotska kronan, men hade, motarbetad av Edvard I av England, ingen framgång häri. E. avled barnlös 1299. H. Bg. 3) E. av Pommern, se Erik, svenska konungar 9). Erik Abelsen, se Erik, danska prinsar 1). Erik Albrektsson, se Erik, svenska prinsar 4). Erik Andersson, biskop (d. 1563), studerade i Uppsala och Rostock och utnämndes av ärkebiskopen i Uppsala 1525 till kyrkoherde i Oviken och prost över Jämtland. I detta landskap, som då politiskt lydde under Norge, kyrkligt under Uppsala ärkebiskopsstol, arbetade E. i samförstånd med Gustaf Vasa ivrigt på reformationens genomförande. C. V. J. Erik Axelsson (Tott), se T o 11. Erik Birgersson, se Erik, svenska prinsar 1). Erik Blodyx, se Erik, norska konungar 1). Erik den helige, se Erik, svenska konungar 5). Erik den heliges skrin med hans reliker och en förgylld bronskrona samt en vävnad från 1300-talet förvaras i Uppsala domkyrka. Det består av en ursprunglig trälåda samt ett praktfullt yttre husformigt skrin av förgyllt silver med relieffigurer, tillverkat av Hans Rosen-fälth i Stockholm och skänkt 1580 av konung Johan III. Se E r i k, svenska konungar 5). E.W. Erik Ejegod, se Erik, danska konungar 1). Erik Emune, se Erik, danska konungar 2). Erik Eriksson, se Erik, svenska konungar 7). Erik Glipping, se E r i k, danska konungar 5). Erik Haraldsson, se Erik, norska konungar 1). Erik Håkonsson, norsk jarl (d. o. 1024), besegrade tillsammans med fadern, Håkon Jarl, en dansk vikingaflotta vid Hjörungavåg (se d. o.), flydde till Sverige, då Olof Tryggvesson tog makten i Norge och besegrade jämte Olof — 809 — — 810 —