ERIKSMÄSSAN kretsen omkr. Mats Kettilmundsson (se denne) spelat den mest betydande rollen vid E:s tillkomst. — Ss. historisk källa ansågs E. förr allmänt representera en muntlig tradition om de händelser den skildrar. Men säkert har den i stor utsträckning hämtat kunskap om dessa ur tidigare skrifter, bl. a. ur annalnotiser. Själv har E. influerat senare historiska skrifter: medeltidens annalister och Ericus Olai lika väl som moderna historiker ha i mycket byggt sin framställning av 1300-talets två första årtionden på E. — E. är utg. av G. E. Klemming (1865) och R. Pipping (1921). Bland den ständigt växande litteraturen om E. må framhållas R. Pippings kommentar till E. (1926) samt, förutom åtskilliga värdefulla tidskr.-uppsalser (bl. a. av G. Bolin, C. M. Kjellberg, S. Kraft, A. Nordfelt, H. Toll), G. Cederschiöld, »Om E., ett historiskt epos från folkungatiden» (18u9) och I. Andersson, »Källstudier till Sveriges historia 1230—1436» (1928). B. Eriksmässan (Ersmässa), 18 maj, Erik den heliges dödsdag, som under medeltiden var fridlyst. Till 1895 hölls denna dag en marknad i Uppsala. På runstaven utmärkes E. med ett krönt huvud och sädesax, det förra syftande på dagens namn, det senare på bonderegeln: »Ersmässe ax ger Olsmässe kaka». Denna regel är av rent kalendarisk natur och har intet med vare sig helgonkult el. fruktbarhetskult att skaffa. Den grundar sig på iakttagelsen, att de första sädesaxen kunna visa sig efter mitten av maj, och att man då kan hoppas ha mogen säd i slutet av juli, då i regel bondens gamla brödsädesförråd var slut. Att just E. blivit den dag, då man väntar få se de nya axen, hänger samman med att bondereglerna alltid välja närmaste större märkesdag, ej att man ansett Erik den helige ha med grödan att skaffa. v. S-iv. Eriks själlandske Lov [l£u], gängse namnet å en privatuppteckning från 1200-talet av för Själland med kringliggande öar gällande rätts-sedvänjor. Själv kallar den sig »Sjællensk logh» el. »Lex Erici regis». Den är något yngre och utförligare än en annan uppteckning av själländsk rätt, vilken kallas »Valdemars s. L.», och gällde till 1683, då den avlöstes av »Danske lov». E. s. L. är utg. av Kolderup Rosenvinge i »Samling af gamle danske Love», 2 (1821), P. G. Thorsen (1852). En modern uppl. är under förberedande. E. K. Eriksson, Jösse, se Jösse Eriksson. Eriksson, Gustaf, läkare och publicist (1789 —1865), med. d:r i Uppsala 1817, stadsfysikus i Norrköping 1824, prof:s titel s. å., ägnade sig 1832—38 åt boktryckarverksamhet i Mariefred, därefter stadsläkare i Norrköping till 1855. E., som till sin politiska åsikt var strängt konservativ, redigerade 1845—46 »Östgöta patrioten» och framlade i den anonyma »Ideer i allmän politik» (1844) ett originellt förslag till 2-delad representation i frälse och ofrälse. E. översatte även delar av Lessing (1825) och Goethe (1826). W.N. Erikson, Maria Charlotta,, skådespelerska (1794—1862). E. var 1812—34 och 1836 —42 anställd vid de kungl. teatrarna, där hon med smak, elegans och naturligt behag särsk. i den högre komedien intog en framskjuten ställning. E. gästspelade till 1853 såväl i Stockholm som i landsorten. Bland hennes roller märkas Ofelia i »Hamlet», grevinnan i »Figaros bröllop», Louise och Lady Milford i »Kabal och kärlek», Tekla i »Wallensteins död», Maria Stuart och Elisabet i »Maria Stuart», Preciösa, hertiginnan Marlborough i »Ett glas vatten», Katarina II i »Gunstlingen» och Maria Tudor. E. var 1812—20 g. m. kormästaren J. F. Wick-ström. G. K-g. Erikson, Sven, industriidkare (1801—66), en av den sv. bomullsindustrins skapare E. bedrev först en omfattande hemväv-nadstillverkning, vid vilken vissa år ända till 1,500 väverskor voro sysselsatta. 1835 anlade han vid Ryd-boholm i Älvsborgs län Sveriges första mekaniska bomullsväven, som 1854—55 flyttades till Viska fors. E:s anläggningar drivas numera av Ryd-boholms a.-b. (se d. o.). T.E-r. Eriksson, Jakob, botanist, växtpatolog (1848—1931), fil. d:r och docent i botanik vid Lunds univ. 1874, adjunkt vid Nya elementarskolan i Stockholm 1875—86, botanist och växtfysiolog vid Lantbruksakad:s experimentalfält 1876, föreståndare vid dess botaniska försöksanstalt 1886, vid lant-bruksbotaniska avd. av den nyinrättade Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet 1906, prof:s titel 1886, emeritus 1913. E. studerade i början växtanato-mi och utgav undersökningar över legumi- — 815 — — 816 —