ERIKSSON nosernas rotknölar och meristemet i diko-tyla växters rötter, ägnade sig därefter åt växtfysiologisk och lantbruksbotanisk forskning, utarbetade de första instruktionerna för frökontrollanstalterna i riket, grundade (jämte A. Pihl) »Sv. trädgårdsföreningens tidskr.» och utgav som dess red. (1878—1905) ett flertal uppsatser av trädgårdsbotaniskt innehåll. E:s förnämsta vetenskapliga verksamhet omfattar dock lantbruksväxterna och deras av parasitsvampar, särsk. rostarterna, förorsakade sjukdomar. I sitt stora jämte E. Henning utg. arbete »Die Getreideroste» (1896) påvisade han förekomsten av biologiskt specialiserade former hos rosten, vann därmed europeisk ryktbarhet och erhöll 1898 av ITnstitut de France i Paris Prix Desmazières. E. var ivrig förkämpe för internationellt samarbete i kampen mot växtsjukdomarna. Ett i Holland 1923 instiftat internationellt pris för arbeten inom fytopatologi bär E:s namn. O. Gz. Eriksson, Christian, bildhuggare (f. 3O/o 1858), var vid mitten av 1870-talet lärling hos en ornamentssnickare i Stockholm och studerade samtidigt vid Tekniska skolan. 1877— 83 vistades han i Hamburg, där han arbetade på en möbelfabrik och utbildade sig för konst-industriell verksamhet. För att fortsätta sina studier och lära sig figurskulptur begav sig E. 1883 till Paris, där han var elev vid École des arts décoratifs och École des beaux-arts och arbetade på Falguières ateljé. För sitt uppehälle hjälpte han andra konstnärer med model-lering och marmorhuggning. På Parissalongen 1888 utställde han statyn »Martyren», som väckte ett visst intresse, men först på världs-utst. 1889 slog E. definitivt igenom med bronsvaserna »Tjusning» (Nationalmuseum) och »Blindbock» (Göteborgs museum). 1891 tillkom den stora gipsreliefen »Linné», sedan utförd i marmor för Nationalmuseum och uppställd där 1894, samt s. å. en bronsbyst av en liten bondflicka från Bretagne; bland E:s barnbilder märkas flera byster av barn och de två skulpturerna »Lek», marmor, och »Dansa på tå», skuren i lönn^*(1903), båda av en behagfull och känslig formgivning. 1898 utställde E. en marmorbyst av Jenny Lind (Kungl. teaterns foajé); året förut tillkom den stora bronsgruppen »Konstforskningen» för Nationalmuseums portik, 1912 »Läsande man» och »Läsande kvinna» för Kungl. bibl:s förstuga. Bland E:s skulpturala utsmyckningar av monumentala byggnader må främst nämnas de stora relieferna för Dramatiska teaterns fasad. För Sundsvallsbankens hus i Stockholm har han utfört portalfigurer i huggen sten, dörrfigurer för Livförsäkrings-a.-b. Thules byggnad, två Chr. Eriksson: Sjöfarten. Detalj av portalfigur i Stockholm. kvinnogestalter; å dåv. Skånebankens fasad en rad medaljonger, huvuden av skånska bönder och bondkvinnor. Flera gånger har han Chr. Eriksson: Bågspännaren. Stockholm. — 817 — — 818 —