ERIOMETER E. var red. för tidskr. »Jorden runt». S. E-s Eriksson, Erik Einar, tidningsman, förf, (f. Vii 1886), assistent i Telegrafverket 1912, telegrafkontrollör 1929, redaktionssekreterare i »Aftontidningen» 1919, har under pseud. E i -nar E r i x utg. ett flertal skönlitterära (»Drömmen om kvinnan», 1912, »Backi sakrament», s. å.) och radiotekniska (»Hur jag gör min egen radio», 1923, flera senare uppl.; »Radiostunder», 1924) arbeten. W. N. Eriksson, Johannes, åländsk patriot (f. 1869), en av de mest framträdande ålänningarna vid Ålandsfrågans behandling (se Åland), medl. av de deputationer, som 1918 och 1920 uppvaktade Sveriges konung och regering, delegat och rapportör i London, Paris och Genève 1918—21. Sedan 1922 är E. förste v. talman i Ålands landsting. Th. Erikson, Åke, pseud. för finländske skalden B. Gripenberg (se denne). Erikstad, s:n i Sundals hd, Älvsborgs län, Dalsland, s. v. om Mellerud; 32,25 kvkm., därav 32,07 land; 827 inv. (1931; 26 inv. pr kvkm.); 21,81 kvkm. odlad jord (1927; 68,0 % av landarealen), 5,57 kvkm. skogs- och hagmark. Pastorat: Bolstad, Gristad, Gestad och E., S. Dals kontrakt, Karlstads stift. T. Am. Erik Valdemarsen, se Erik, danska prinsar 2). Erik Valdemarsson, se Erik, svenska prinsar 2). E'rin, Irlands gamla keltiska namn, f. ö. av omstritt urspr. Erina'ceus, ett släkte insektätare, se Igelkott. Eri'neum, se F i 11 s j u k a. Eringsboda, s:n i Medelstads hd, Blekinge län, n. v. om Karlskrona; 131,73 kvkm.. därav 120,60 land; 2,139 inv. (1931; 18 inv. pr kvkm.); 17,63 kvkm. odlad jord (1927; 14,8 % av landarealen), 85,36 kvkm. skogs- och hagmark. Pastorat i Medelstads kontrakt, Lunds stift. T. Am. Erinny'erna, se Erinyerna. Erinran, Krigsmans, k r i g s mannaer i n r an, en under högtidliga former given påminnelse om krigsmans förpliktelser, vilken (vanl. av reg.-chef) meddelas dem, som inträda i krigstjänst. E. har ersatt den före 1887 brukliga krigsmannaeden. E. O. B. Erinring, psykol., se Minne. E'rinus, växtsläkte av fam. Scrophularia'ceæ. Enda arten, E. alpi'nus, är en liten rikblommig, tuvlik växt med rosavioletta el. vita (sällan livligt röda) blommor, vilken odlas på stenpartier i s. Sverige. C. G. D. Eriny'erna, Erinnyerna (grek. Eriny'es), grek, myt., hämndgudinnorna, symboliserande »det utgjutna blodets rop om hämnd», 3 till antalet (Alekto, Tisifone, Megaira), uppstodo enl. Hesiodos ur blodsdroppar från den av Kronos stympade Uranos. E. tänktes som fruktansvärt blickande väsen, svarta, bevingade, med giftig andedräkt, ormar i hår och kring lemmarna, farande genom rymden, drivande sina offer med piskslag. E. voro bestraffarinnor Orestes och erinyerna. Syd-italisk vas. Paris. ' av de värsta brotten, i sht de, som begingos av barn mot föräldrar; ofta sent men alltid med osviklig säkerhet träffade deras hämnd den skyldige. Härjämte ägde de en annan, ljusare sida: de kunde vara välsignelsebringande och skänka den ångrande nåd (därför kallade Eumenider, grek. eumeni'des, välvilliga). I de grekiska tragedierna var E.-motivet synnerligen populärt, särsk. i de som behandla sagorna om Orestes och Oidipus (se dessa). I Aten ägde »Eumeniderna» ett tempel på ö. sidan av Areopagen. Även konsten framställer E:s två naturer: dels som milt blickande kvinnor, dels som snabbt framfarande demoner med ovannämnda attribut. Jfr Furier. W. N. ErioboTrya, växtsläkte av fam. Rosa' ceæ med o. 10 arter, i Ostasien. Den viktigaste arten är den s. k. japanska mispeln (se d. o.). Eriocampoi'des, släktnamn på fruktbladste-keln (se d. o. och Fruktträdens skadeinsekter). Eriocra'nia, fjärilsläkte, se B j ö r k m a 1 a r. Eriode'ndron, bot., annat namn på släktet Ceiba (se d. o.). Erioga'ster, fjärilsart, se B j ör ks p inn a r e. EriomeTer. instrument att mäta ullhårets finhet. E. ha konstruerats av Dolland, Pilgram och Granert. Genom e. erhålles tvärsnittets diam., som varierar från 8 till 84 y.. Endast (O hårstrå mätes i taget. Numera användes mikroskop i st. f. e. Jfr U 11 m ä t -ning. H. Fqt. —- 821 — — 822 —