ERMLAND Erling Skjalgsson, norsk hövding på Olav Tryggvasons och Olav Haraldssons tid (d. an-tagl. 1027). E., som ofta representerade stormännens opposition mot kungamakten, dukade slutl. under för den sistn. nära sin hemtrakt Jæderen efter ett sjöslag. E. spelar enl. kunga-sagorna en rätt stor historisk roll. /. Lqt. Erlingsson, Magnus, norsk konung, se Magnus Erlingsson. Erlingsson, Thorsteinn, isländsk skald (1858—1914). Efter studentexamen och juridiska studier närde E. sig först torftigt på tidn.-utgivning i en isländsk småstad, erhöll sedan understöd av isländska staten och levde i Reykjavik. God språkbehandlare, är han hu-vudsakl. känd för sin ömsinta lyrism. Hans dikter äro samlade unde titeln »Thyrnar» (»Törnen», 1897 och 1905). I.Lqt. Erling Steinvegg, norsk konung (d. 1207). Under föregivande av att han var son till Magnus Erlingsson (se denne) uppviglade han baglerna (se d. o.) till uppror och valdes av dem till konung 1204. Han blev sedermera av birkebeinarna (se d. o.) fördriven till Bergen. Sitt tillnamn skall han ha fått, emedan han under sin flykt från Norge skall ha suttit fången på Visingsö (»i Steinveggen»). H. Bg. Erling Vidkunssön, norsk storman (d. 1355). Stor godsägare i n. Norge, var han från 1319 under en följd av år landets mäktigaste man. 1323—32 var han drots och den ledande inom Magnus Erikssons norska förmyndarregering. Med honom utdog den gamla Bjarköätten. H. Bg. Erlkönig [ä'rlköni^], namn på en känd ballad av Goethe; det först av Herder använda ordet är förvanskat av det danska Ellekonge eller Elve(r)konge, som enl. särsk. själländsk folktro även är en kämpe och »vild jägare». Rth. Erman. 1) Georg Adolf E., tysk fysiker (1806—77), prof, i Berlin. Under en resa runt jorden 1828—30 gjorde E. noggranna observationer över jordmagnetismen, däribland ett mycket stort antal från olika punkter av Stilla havet. I sht de senare voro av betydelse, då man dittills haft ett mycket sparsamt observationsmaterial från haven. E:s observationer lades till grund för Gauss’ teori för jordmagnetismen. Bland E:s övriga arbeten märkes ett stort tabellverk över jordmagnetismen (1874). A. B. L. 2) A d o 1 f E., den föregåendes son, egyp-tolog (f. 1854), prof, i Berlin 1883—1923, chef för det egyptiska museet 1885—1914. E. grundläde det kritiskt historiska studiet av det egyptiska språket och den egyptiska kulturen genom sina programskrifter (»Neuägyptische Grammatik», 1880) och »Aegypten und aegyp tisches Leben im Altertum» (1887, 2 uppl. bearbetad av H. Ranke 1922—23). E:s huvudverksamhet har koncentrerat sig på utforskningen av det egyptiska språket; av hans talrika arbeten på detta område böra nämnas »Aegyptische Grammatik» (1894, 4 Aufl. 1928). Med understöd från flera tyska akad. och från staten lade E. grunden till utarbetandet av en omfångsrik egyptisk ordbok, vid vars förarbeten en rad egyp-tologer från olika länder medverkat (»Wörterbuch der aegyptischen Spra- che», 1925 ff.). Hans självbiografi, »Mein Wer-den und mein Wirken» (1929), innehåller viktiga bidrag till egyptologiens historia. O. K.-P. Erma'narik, E r m e n r i k, östgotisk konung o. 350, utbredde enl. den gotiska traditionen sitt konungarike över alla folk mellan Svarta havet och Atlanten. Under hans tid nåddes det östgotiska riket av hunnerstormen, och i förtvivlan om framtiden skall E. ha givit sig själv döden. Den germanska hjältediktningen har livligt sysselsatt sig med E:s person samt insatt honom i alle möjliga och omöjliga historiska händelsesammanhang. B. Erma'tinger, Emil, schweizisk litteraturhistoriker (f. 1873), sedan 1912 prof, vid Zü-richs univ. Förutom översiktsverket »Die deut-sche Lyrik in ihrer geschichtlichen Entwick-lung von Herder bis zur Gegenwart» (2 bd, 1921) har E. främst utg. estetiskt-metodolo-giska arbeten. St. A. E'rmeland [-lant], E r m 1 a n d, landskap i Ostpreussen, sträcker sig från Frisches Haff till övre Alle; 4,25° kvkm.; 250,410 inv. (1925). — E. erövrades 1230 av Tyska orden och blev 1250 biskopsdöme, från 1354 under påvens omedelbara överhöghet. 1466 kom E. under Polen och förblev polskt till 1772, då det vid Polens första delning tillföll Preussen. I E. är katolicismen ännu förhärskande; det utgör den nordligaste katolska enklaven i Tyskland. — Litt.: J. Buchholz, »Abriss einer Ge-schichte Ermlands» (1903) och olika avh. i »Zeitschrift des Vereins für Geschichte und Alter-tumskunde Ermlands» (1860—1921). O.P.;H.Bg. Ermenonville [ärmanäviT], by i franska dep. Oise, ö. om Senlis. I det 1650 byggda slottet avled 1778 J. J. Rousseau. Bild se sp. 835. Ermenrik, se Ermanarik. Ermland, tyskt landskap, se Ermeland. Uppslagsbok. VIII. — 8,33________ 27 — 834 —