ERNST nover. Här upphävde E. till en början grundlagen och utvisade sju prof, från Göttingen, som protesterat häremot, men gav redan 1840 själv en ny författning, som från 1848 erhöll en mera folklig prägel. Arrh. 3) E. August, den föregåendes sonson (1845—1923), hertig av C u m b e r 1 a n d (se d. o.). S a c h s e n. 1) E., kurfurste av Sachsen (1441—86), 1464 kurfurste, regerade gemensamt med brodern Albrekt i Meissen och Thü-ringen till 1485, då bröderna delade sina besittningar, varvid E. erhöll Thüringen. Han var stamfader för den ernestinska linjen av huset Wettin (sé d. o.). H.Bg. 2) E. 1, hertig av Sachsen-Gotha och Alten-burg, kallad den fromme (1601—75), äldre broder till hertig Bernhard av Weimar, fick en god, strängt protestantisk uppfostran. Som överste i sv. tjänst deltog E. bl. a. i slaget vid Lützen men drog sig 1632 tillbaka och biträdde därefter Pragfre-den. Sin återstående tid ägnade han åt styrelsen av sitt land och sökte genom en omsorgsfull förvaltning hela de sår, kriget tillfogade det, och genom en ivrig omvårdnad om kyrka och skola höja det sedliga tillståndet. Även för missionen var E. livligt intresserad. P. S. 3) E. 11, hertig av Sachen-Koburg-Gotha (1818—93). I kriget 1866 anslöt sig E. till Preussen. Han var musikaliskt begåvad och stödde även vetenskap och konst. I forskningssyfte besökte han 1862 med en expedition Egypten. E:s memoarer, »Aus meinem Leben und aus meiner Zeit» utkommo i 3 bd 1887—89. [Arrh.] Ernst, Peter, urmakare (1714—84), kom 1753 till Stockholm, fick genom Vetenskaps-akad:s förmedling överta den staten tillhöriga Schnackska urfabriken. E. var på sitt område ovanligt skicklig och tillverkade alla slags ur från tornur och astronomiska ur till fickur. Hans omfattande verksamhet fick stor betydelse för utformningen av samtidens urmöbler. Särsk. karakteristiska äro golvuren i svängda former med lackerad ornering, för gyllda ornament el. rika bronsbeslag. — Litt; E. Sidenbladh, »Urmakare i Sverige» (1918) E. F. F. Ernst, Johan Conrad, dansk arkitekt (1666—1750), deltog i el. övervakade som generalbyggmästare de flesta kungl. slottsföre-tag under 1700-talets förra del, Frederiksberg, Fredensborg m. fl., samt uppförde konserthuset på Slottsholmen (vidChristiansborg). E. W. Ernst, Heinrich Wilhelm, österrikisk violinist (1814—65), lärjunge i Wien till May-seder och Böhm, tillhörde den generation av konstnärer, vilka liksom Liszt stodo under inflytande av Paganinis genialitet. E., vars bländande teknik förskaffade honom de största framgångar som virtuos, har även i en rad violinkompositioner (violinkonsert fiss moll, etyder, »Othellofantasie», »Elegie») bevisat, att han kunde finna nya och intressanta vägar som kompositör för sitt instrument. H. M. Ernst, Jacob Fredrik Marius, dansk militär (1820—97), officer vid inf. 1835, övergick till ingenjörvapnet 1842 och deltog ss. kapten i 1848—50 års krig, överste 1867, generalmajor 1877, generallöjtnant och avsked 1890. E. var under 1864 års krig befälhavare för Köpenhamns sjöbefästningar, 1867—70 chef för officersskolan och 1877—90 generalinspektör för ingenjörtrupperna. Under hans ledning påbörjades 1886 Köpenhamns landbefästningar och 1890 Middelgrundfortet. E. Bz. Ernst, Adolf, tysk-amerikansk naturforskare (1832—99), utvandrade 1861 till Venezuela, blev 1874 prof, i naturvetenskap vid univ. i Caracas samt föreståndare för ett av honom själv grundlagt nationalmuseum. E. behandlade i sina arbeten huvudsaki. Venezuelas växtvärld. A. V-e. Ernst, Otto, pseud. för tyske förf. O. E. Schmidt (f. 1862). Ernst, Paul, tysk förf. (f. 1866), bosatt i Königsdorf (Oberbayern). E. började, efter teologiska och sociologiska studier, ss. socialdemokratisk journalist och blev redaktör för »Berliner Volkstribune» men bröt snart med partiet. Sedan 1900 har han uteslutande ägnat sig åt skönlitteraturen; en följd av år var han anställd ss. dramaturg vid Düs-seldorfs Schauspiel- haus. E. har skrivit skådespelen »Lumpen-bagasch» och »Im chambre séparée» (1898), »Demetrios» (1905), »Das Gold» (1906), »Ca-nossa» (1908), »Brunhild» (1909), »Ariadne auf Naxos» (1914), »Preussengeist» (1915), »Chriemhild» (1918) och det fantastiska lust — 837 — — 838 —