ERSLEW Kristian IV:s Tid», 3 bd, 1883—90, »Reperto-rium diplomaticum regni Danici mediævalis. Fortegnelse over Danmarks Breve fra Middel-alderen», 4 bd, 1884—1912, »Testamenter fra Danmarks Middelalder indtil 1450», 1901), ss. förf, av historiska handböcker (»Oversigt over Middelalderens Historie», 1891—95, flera senare uppl., »Det 16:e Aarhundrede», 1910, ny uppl. av K. Fabricius 1928), allmänt använda vid de nordiska univ., samt ss. metodisk teoretiker (»Grundsætninger for historisk Kilde-kritik», 1892, »Historisk Teknik», 1911, »Historieskrivning», s. å.); ss., sådan framhäver han starkt den urspr. från nyare tysk historieforskning hämtade källkritikens principer. Främst var E. dock vetenskaplig forskare. Han har behandlat viktiga spörsmål ur Danmarks yngre historia (»Frederik IV og Slesvig», 1901, »Augustenborgernes Arvekrav», 1915) men särsk. ägnat sig åt Nordens historia under medeltiden och 1500-talet. Hans produktion härinom oftfattar såväl rena källkritiska undersökningar som undersökningar av politiska händelsesammanhang och samfunds- och näringsförhållanden. Flera av hans arbeten äro publicerade i form av tidskr.-uppsatser (i »Dansk Historisk Tidsskrift» och »Aarböger for nordisk Oldkyndighed»). Monografier äro »Danmarks Historie under Dronning Margre-the og Erik af Pommern» (2 bd, 1882—1901) samt »Valdemarernes Storhedstid» (1898). Den förstnämnda skriften lämnar en sammanhängande och på nya synpunkter rik framställning av Nordens historia under Kalmarunionens äldsta skede, den sistn. avser att skildra det danska samfundets gestaltning under den äldre medeltiden och kan i viss mån jämte »Danmarks Riges Historie», 2 (1898— 1905) sägas utgöra höjdpunkten av E:s vetenskapliga produktion. Denna representerar på sitt område den moderna källkritiska forskningsriktningens genombrott och är av epokgörande betydelse. Man kan utan överdrift beteckna E. ss. sin tids främste nordiske historieforskare. Den moderna forskningen har utgått och måste utgå från hans arbeten, utöver vilka den dock redan på vissa punkter nått. B. Erslew, Thomas Hansen, dansk litteratur-och personhistoriker (1803—70), föreståndare för Kultusministeriets arkiv 1849, framför allt berömd för sitt stora, om djupa bibliografiska och personhistoriska kunskaper vittnande »Al-mindeligt Forfatterlexicon for Kongeriget Danmark* (omfattande tiden 1814—53, 3 bd med suppl. 1—3, 1843—68). W.N. Ersmässan, se Eriksmässa. Ersson, Erik, hemmansägare, politiker (1811—72), övertog 17-årig skötseln av fädernegården och blev 1839 sin egen. Livligt verksam ss. kommunalman, invaldes E. mot sin vilja i bondeståndet vid 1847/48 års riksdag, avsade sig vid den följ, men bevistade från 1853 samtliga riksdagar (led. av Lagutskottet 1853/54, 1856/58, av Statsutskottet från 1859). E. var led. av unionskommittén 1865—67, Eankofullmäktig 1866—67. A. k. tillhörde han 1867—68 (led. av Statsutskottet), varefter han på gr. av sjukdom nödgades avgå. E. tillhörde i bondeståndet en moderat konservativ riktning. Både på gr. av sitt klara förstånd och sin redbara karaktär åtnjöt han bland sina ståndsbröder ett utomordentligt anseende och förtroende; vid övergången till det nya representationsskicket var han tvivelsutan bondeståndets ledande man, även om han ej framträdde så mycket utåt. För uppkomsten av lantmannapartiet har han åtm. indirekt haft den största betydelse, och även sedan han dragit sig tillbaka till hemorten, utövade han ett icke ringa inflytande på dess politik genom brevväxling med Carl Ifvarsson, som var hans personlige vän. E. T hs. Ersta, egendom i Stockholm på Södermalm, areal 287 har, taxeringsvärde % mill. kr. E. består av Stora och Lilla E., av vilka det förra 1862, det senare 1872 inköptes för Svenska diakonissanstaltens (se d. o.) räkning. Ägare är Svenska diakoniss-sällskapet. Th. P. Erstad-Jörgensen, Erik, dansk trädgårdsarkitekt (f. 1871), havebrugs-kand. E.-J. har utvecklat en omfattande verksamhet och bl. a. planlagt större trädgårdsanläggningar inom Köpenhamn o. a. danska städer samt gjort upp förslag till »baltiska parken» i Malmö. Han har utg. »Villahaven» (1900) och »An-lægsgartneri» (1926). C. G. D. Erstanviken, fi. Airisto, fjärd utanför Åbo, Finland. Erstavik, f. d. kapellförsamling, Stockholms län, vid innersta delen av Erstaviken, s. om Saltsjö-Duvnäs; ingick 1887 i den då nybildade Nacka s:n. I. M-g. Erstavik, egendom i Nacka s:n, Södertörn, Södermanland, 7 mtl, areal 2,297 har, varav åker 236 har, taxeringsvärde 463,900 kr. Slottet, av sten i 3 våningar, uppfördes 1765. E. — 847 — — 848 —