ERYTHRONIUM Ervast, Pekka Elias, finsk skriftställare (f. 1875), sedan länge en ledande personlighet inom den teosofiska rörelsen i Finland. E. har utg. de teosofiska tidskr. »Omatunto» (1905— €7) och »Tietäjä» samt en mängd arbeten, som företrädesvis behandla teosofiska ämnen, ss. »Framtidens religion» (1900), »Mitä on kuo-lema?» (»Vad är döden?», 1904), »Teosofian sanoma nykyajalle» (»Teosofiens budskap till nutiden», 1919). Bj.C. Ervi'lia, växtsläkte av fam. ärtväxter. I Mellaneuropa förekommer som åkerogräs E. sati'-va, en i Medelhavsländerna och Orienten inhemsk ettårig ört med parbladiga blad utan klängen, små, blåvita el. rosafärgade blommor och långsträckta, pärlbandslikt insnörda baljor, innehållande 2—4 rundat kantiga frön. O. Gz. Erwin från Steinbach, tysk arkitekt (o. 1244—1318), har arbetat å västfasaden av mynstern i Strassburg under 1280—90-talen och sannolikt utfört den skiss, efter vilken nedre delen av fasaden uppfördes före branden 1298. Tre av hans söner äro också bekanta i byggnadshistorien; en av dem, Johannes Winlin (d. 1339), började uppföra Katarinakapellet vid nämnda kyrka. E. W. Ervum, växtsläkte, se Linssläktet. ErycFnidæ, en fam. dagfjärilar (se d. o.). ErykFne, grek, myt., tillnamn till Afrodite efter hennes tempel på berget Eryx (se d. o.) på Sicilien. W. N. Ery'manthos, grek, myt., berg i Arkadien, bekant för det erymanthiska vildsvinet, som enl. sagan härjade där och som nedlades av Herakles (se d. o.). W. N. Ery'ngium, växtsläkte, se Martornsläktet. Eryo'nidæ, fam. bland de långsvansade tio-fotade kräftdjuren. Kroppen är platt med bred huvudbröstsköld, 3:e maxillarfoten benlik. Av gångfötterna äro 4—5 par försedda med saxklor. 1 :a gångfotparet är ofta mycket långt och smalt, ögon saknas el. äro starkt reducerade men hos embryonerna väl utvecklade. Djuren leva på djupt vatten i Medelhavet, Atlantiska och Stilla oceanerna. O. C-n. Erysi'chthon, grek, myt., son till Myrmidon el. Triopas, nedhögg enl. Kallimachos (i 6:e hymnen till Demeter) en åt Demeter helgad lund, varför gudinnan straffade honom med en glupande hunger, som gjorde honom utfattig. Ovidius (i »Metamorfoserna») låter E. slutl. stycka sig själv. W. N. Erysi'pelas, rosfeber (se d. o.). ' Erysiphaceæ [-fa'-], svampfam., se M j ö 1-daggsvampar. Ery'siphe [-fe], släkte av fam. mjöldaggsvam-par (se d. o.) med mycelieartade, odelade el. föga förgrenade stödjetrådar å perithecierna, var dera innehållande flera sporsäckar. Flera arter uppträda som parasiter på kulturväxter, ss. E. commu'nis, E. pisi, E. gra'minis m.fl. O. Gz. Ery'sium, växtsläkte, se Gyllensläktet. Eryte'm (grek. ery'thema, rodnad) är en, till skillnad från roseola (se d. o.), i något större fläckar uppträdande blodöverfyllnad i huden, varvid de berörda partierna antaga en livligt röd färg. Någon ansvällning behöver ej finnas, men uppträder ej sällan på gr. av tillstötande ödem (se d. o.). Karakteristiskt för e. är, att det vid fingertryck tillfälligt avbleknar. E. kunna uppkomma: 1) Vid olika yttre, mekaniska, termiska el. kemiska hudretningar, ss. vid lindrig förfrysning el. brännskada. Om e. vid för stark sol- el. ljusbestrålning, erythema sola're, se Solbränna och Ljusbehandling. 2) Vid intagning av vissa medikament (se E x a n t e m), ss. antipyrin, kina, kvicksilverpreparat; dock individuellt mycket olika. 3) Vid vissa infektionssjukdomar (se Exa n-t e m). 4) På gr. av genom nervöst inflytande uppkomna rubbningar i hudens blodcirkulation. Rodnaden t. ex. vid blygsel kan räknas som ett flyktigt e. Många e. äro kombinerade med el. övergå i inflammatoriska processer, erythema exsudati'vum (se Exsudat). Härvid kunna biåsbildningar och större el. mindre infiltrat uppkomma. Ss. ex. kan anföras erythema nodo'sum, knölros, en sjukdom hos yngre, tuberkulösa personer, bestående i uppkomsten av isolerade, ärt- till valnötstora knutor av blåröd färg, särsk. på benen. Som e. betecknar man även de rodnade partier, som uppträda omkr. inflammatoriska processer i huden och i anslutning till ett flertal hudsjukdomar. T. H-n. Ery'theia, grek. myt. 1) En av hesperiderna (se d. o.). 2) Dotter till Geryones; även namn på en efter henne benämnd ö. Ery'thema, se E r y t e m. Erythræ'a, växtsläkte, se A r u n. Erythræ'a, geogr., se E r i t r e a. ErythrFna, släkte av fam. baljväxter med o. 30 arter utbredda i tropiska och subtropiska områdena. Träd, sällan buskar, med ofta tornbärande stam, mjuk ved, 3-fingrade blad och i klasar samlade, oftast stora, scharlakansröda blommor. Veden av E. corallode'ndron, amerikanskt korallträd (så kallat på gr. av de korallröda frönas användning till halskedjor o. d.), nyttjas till stegar, korkar m. m. Denna liksom ett par andra arter odlas i våra växthus. A. V-e. Erythro'nium, släkte av fam. liljeväxter med 7 arter, av vilka 6 förekomma i Nordamerika, medan 1 art, E. dens canis, hundtandlilja (efter lökens form), en 10—20 cm. hög vårväxt med purpurfläckade blad och välluktande, — 853 — — 854 —