ERYTHROPHLCEUM violetta el. rosenröda blommor, finnes från Japan till Sydeuropa och ofta odlas även i Sverige. A. V-e. Erythrophlæ'um, släkte av fam. balj-växter, underfam. Cæsalpinoi'deæ, 5 arter i Australien, Kina och Afrika. Mest känd är E. guinee'nset rödvattensträdet, ett skogsträd i tropiska Afrika, vars bark, som av infödingarna utnyttjas till ställandet av s. k. »gudsdomar», innehåller ett stark gift, erylhroplæin, vilket användes till pilgift. Trädets tunga, rödbruna, utomor- dentligt hårda ved nyttjas till hus- och skeppsbygge m. m. samt exporteras i stor mängd från Västafrika. A. V-e. Erythro'xylon, växtsläkte, se Kokabuske. — Farm., se Kokain. Erytri'n, koboltblomma, miner., ett i naturen förekommande koboltarsenat, bildat genom förvittring av andra koboltmineral; kan lokalt ha betydelse som koboltmalm. K. A. G. Erytri'sm benämnes en genom variation el. på annat sätt betingad färgförändring hos fåglar, varvid den gula färgen på fjädrarna övergår i mer el. mindre starkt röd. X a n-t o ch r o i s m är den motsatta förändringen, då röd färgdrägt slår över i gul. H. W. Erytri't, kem., en fyratomig alkohol, C4Hø (O H)4, som förekommer i många alger och lavar, ss. ester med orsellinsyra. Kristaller av söt smak. Wk. Erytrocy't, röd blodkropp. Erytrodextri'n, en vid stärkelsens nedbrytning uppkommande mellanprodukt, som utmärker sig därigenom att den med fri jod ger röd färg och ej ss. med den ursprungliga stärkelsen blå färg. Wk. Erytrofy'll, bladrött, se Bladfärgämnen. Erytropsi', fysiol., se Entoptiska fenomen. Erytropsi'n, se Sepurpur. Erytrosi'n, kem., se E o s i n e r. Eryx, grek, myt., son till Afrodite och Posei-don, det siciliska berget E:s eponym (se d. o.), besegrade i knytnävskamp alla främlingar, övervanns slutl. och dödades av Herakles. Jfr E r y k i n e. W. N. Eryx, ett släkte boaormar (se d. o.). E'rzberger, M a 11 h i a s, tysk politiker (1875 —1921), var från början folkskollärare, från 1896 journalist i cen-lerpressen och kom 1903 in i riksdagen, där han bekämpade rikets kolonialpolitik. På gr. av centerns hållning 1906, som i mycket influerades av E., skedde upplösning och nyval, de s. k. hottentottvalen. E. blev senare ledare för centerns vänsterflygel, bekämpade under världskriget hetsigt Bethmann-Holl-wegs politik och var livligt verksam i de händelser, som ledde till dennes fall i juni 1917. E. var också den, som genom sin anslutning till den s. k. fredsresolutionen, vilken antogs av tyska riksdagen s. å., spelade ett för framtiden ödesdigert spel. Vid regeringsskiftet Hertling—prins Max av Baden 3/i0 1918 blev E. statssekreterare, och efter revolutionen i nov. s. å. riksminister 13/2 1919. u/n 1918 slöt han som ledare för den tyska kommissionen vapenstilleståndet i Compiègne. 1 den konstituerande nationalförsamlingen arbetade E. för Versailles-fredens antagande, blev i juni 1919 ställföreträdande ministerpresident och finansminister i regeringen Bauer och genomdrev i denna egenskap en centralisering av finanserna till rikets förmån. E. avgick mars 1920, svårt komprometterad i en mot honom av Helfferich (se denne) förd process, i vilken han ej kunnat helt fritaga sig från att under sin offentliga verksamhet ha riktat sig själv. Han nedsköts i Berlins Tiergarten 1921 av två officerare, Schulz och Tillessen. E. var en arbetsmänniska, skicklig politisk taktiker och god organisatör men drevs av en ärelystnad, som gjorde honom mindre nogräknad med medlen. Hans ej i alla stycken tillförlitliga memoarer, »Erleb-nisse im Weltkrieg», utkommo 1920. Arrh. Erzeru'm. 1) Vila jet i turkiska Armenien, kring Eufrats källor; 26,330 kvkm.; 270,925 inv. (1927). — 2) Huvudstad i vilajetet E.; 30,801 inv. (1927), större delen turkar. Viktig strategisk punkt och handelsstad, befäst; biskopssäte. J. C. E:s bysantinska namn Theodosiupolis har ofta givit anledning till antagandet, att det grundlagts av kejsar Theodosius den store (d. 395); stadens betydelse som kommersiell medelpunkt för Armenien gör det emellertid sannolikt, att dess historia går avsevärt längre till- — 855 — — 856 — Erythronium dens canis.