ERZSÉBETFALVA (1927 ). Huvudstaden med samma namn har 16,104 inv. J.C. Erzsébetfalva [ä'rzèbät-], förstad till Budapest, heter numera Pesterzsébet (se d. o.). E. S. (M e i s t e r E. S.), sign, för en sydtysk kopparstickare, vars verksamhet anses infalla mellan 1400-talets mitt och 1466—67, vilka senare årtal finnas jämte sign, på ett 20-tal stick och möjl. beteckna hans båda sista verksamhetsår. Han utövade stort inflytande på den nyupptäckta kopparstickskonsten i såväl tekniskt som konstnärligt avseende och fick genom sin originalitet och sin fantastiska orna-mentik betydelse även för konsthantverket. Av hans o. 400 stick behandla flertalet religiösa motiv, ofta inom en ram av yppig rank-ornamentik med djur och figurer. G. V. Es, Jacob Fopson van, nederländsk still-lebenmålare (o. 1590—1666), var verksam i Antwerpen och synes ha tillhört J. Jordaens’ krets, målade f. ö. tavlor med matvaror och kärl i ljus ton och med omsorgsfullt utförande; ett sådant »Frukoststycke» i Nationalmuseum, Stockholm. E. W. Esagila, guden Marduks huvudtempel i Babylon, det säkerligen största och förnämsta templet i Babylonien. Dess huvudbyggnad var, enl. vad de tyska utgrävningarna i våra dagar visa, 86 m. lång och 79 m. bred. Själva tempelområdet var dock ofantligt mycket större, då det inom sig rymde en mängd olika byggnader och kapell, helgade åt olika gudomar. Marduks kapell hette Ekua och var invändigt överdraget med rent guld. Vid sidan om E., i förbindelse med detta, stod tempeltornet Etemenanki (se Babels torn), som enl. uppgift i en kil-skriftstext var 90 m. långt och brett och 90 m. högt. Det viktigaste rummet i E. var parak simati, »ödeskammaren», där den betydelsefullaste handlingen i de babyloniska mysterierna under nyårsfesten ägde rum, då gudarna på nytt tänktes skapa världen och bestämma gudars och människors öden under det kommande året. — Litt.: R. Koldewey, »Das wie-dererstehende Babylon» (1914). Efr.B. Esaias, se Jesaja. Esarp, s:n i Bara hd, Malmöhus län, s. ö. om Lund; 14,42 kvkm., därav 14,33 land; 582 inv. (1931; 41 inv. pr kvkm.); 13,os kvkm. odlad jord (1927; 91,i% av landarealen). Pastorat: Kyrkhed-dinge och E., Bara kontrakt, Lunds stift. T. Am. Esau, Isaks son med Rebecka, tecknas i patriarksägnerna ss. den hetsige men ädelmodige jägaren, som väl fruktas, men ock överlistas av den värnlöse, men så mycket slugare herden, för vilken hans tvillingbroder Jakob utgör typen (1 Mos. 25:21—34; 27:1—45; 33:12—16). Israeliterna sammanställde E. med Esau och Isak. Målning i Härkeberga kyrka. Edom (se d. o.; 1 Mos. 36:8, Jer. 49:7—22). G. E. H. Esberg. 1) J o h a n E., teolog (1665—1734). Mag. i Uppsala 1685, företog E. resor 1686—91 i Tyskland och Italien, blev teol. d:r i Giessen 1691, kyrkoherde i Almunge 1692, prof, i Uppsala i grekiska 1698, i teologi 1703, superintendent på Gotland 1711, vilka ämbeten den lärde E. förträffligt skötte. C. V. J. 2) Zacharias E., den föregåendes bror, präst (1666—1708), mag. i Uppsala 1685, hovpredikant hos änkedrottning Hedvig Eleonora 1690, kyrkoherde i Riddarholmens och Bromma församlingar 1700, teol. d:r 1705. E. dog, innan budskapet om hans utnämning till biskop i Växjö nått honom. C. V. J. Esbern Snare, dansk storman, se H v ide-ät t e n. Esbjerg, stad på Jyllands v. kust innanför Fanö, nära gränsen; 24,131 inv. (1925). Den danska lantbruksexportens utveckling har skapat E., och från 1868, då staden anlades, har den växt hastigt (1880 1,529 inv., 1901 13,355). Hamnen har också utvidgats och fördjupats oavbrutet och omfattar nu djupbassäng (8,8m.), dockor, trafikhamn, frihamn och fiskehamnar, tillsammans c:a 80 har. Ingående reg. ton 791,000 (1928). E. har regelbunden ångbåtstrafik med flera in- och utländska hamnar. Exporten, som mest går till England, utgöres — 859 — — 860 —