ESERIN började på grundval av E:s egna uppteckningar en samling av hennes talrika visioner, senare fullbordade av en ordensbroder till Puente. S. N. Escobar y Mendoza [äskåpa'r i mändå'pa], Antonio, spansk jesuit, moralteolog (1589— 1669). E:s »Liber theologiæ moralis» (1644, sedan utg. i en mängd uppl.) blev av Pascal (se denne) angripen i dennes »Lettres provin-ciales» för de slappa moralteorier (proba-bilism, se d. o.), som här hävdades. Även från katolskt håll möttes detta E:s författarskap av ogillande. S. N. Escoffier [äskåfje'], A u g u s t e, fransk mästerkock (f. 1846), har organiserat köksavdelningarna vid flera av de största hotellen i såväl Europa som Amerika och utg. »Le guide culinaire» (1903), flera gånger övers, till sv. I. N-y. Escoiquiz [äskåiki'])], Juan, spansk politiker (1762—1820), var lärare för sedermera konung Ferdinand VII, på vilken han utövade ett stort inflytande och som 1808 utnämnde honom till statsråd. I enlighet med sin fram-stegsvänliga grundåskådning sökte han förmå Ferdinand att ansluta sig till Napoleons politik och tillrådde honom att s. å resa till mötet i Bayonne, där Napoleon bemäktigade sig Spaniens krona. Efter Ferdinands återvändande till Madrid föll E. 1814 i onåd. B. Escoria'1 [-kå-], två orter i prov. Madrid, Spanien, på s. sluttningen av Sierra de Guadarrama, bestå av den äldre byn E. de Abajo, 909 m. ö. h., och den högre belägna staden San Lo-renzo del E. el. E. de Arriba; tillsammans 6,336 inv. 1921. Bredvid E. de Arriba ligger, på 1,028 m. ö. h., det berömda klostret El real monasterio de San Lorenzo del E., vanl. kallat El E. H. Bin. Escoria'1 [-kå-], spa. El Escorial, spanskt, fordom kungl. slott och kloster, beläget o. 50 km. n. v. om Madrid på en utlöpare av Sierra Guadarrama och omgivet av ett litet samhälle. Den väldiga fyrkantiga byggnaden uppfördes av Filip II 1563—84 av grå granit i sammanhängande längor, indelade genom gårdar; grundplanen skall efterbilda ett halster, skyddshelgonet S:t Laurentius’ attribut. Stilen är italiensk högrenässans i Michelangelos anda; i slottskyrkan är dennes plan till Peterskyrkan i Rom upptagen; jämte den väldiga centralkupolen har den två fasadtorn. Arkitekt var hu-vudsakl. Juan de Herrera. Det stora komplexet, vars frontfasader i ö. och v. mäta vardera 206 m. i längd, har en murhöjd av 17 m., hörnen krönas av torn. De arkitektoniska formerna äro mycket enkla, egentliga ornament saknas i det yttre. Ståtliga trädgårdar sluta sig Uppslagsbok. VIII. — 865 — 28 till slottet. Trots åtskilliga förstörelser under krig och eldsvådor bevarar E. ännu många skatter, bl. a. ett berömt bibi, med klassiska och arabiska handskrifter. I kyrkan rymmas flera konstverk; en särskild tavelsamling omfattar dyrbara bilder av nederländska och spanska mästare, R. v. d. Weyden, H. Bosch, el Greco m. fl. Några rum hysa minnen av Filip II. Det senare residenset upptog n. flygeln. Under kyrkans högkor finnes ett »panteon», ett gravrum för den kungl. familjen, med guld-beslagna kistor av svart marmor. E. IV. Escott [ä'skat], Thomas Hay Sweet, engelsk förf. (1844—1924), medarbetare i »Standard» och utgivare av »Fortnightly re-view». Bland E:s arbeten märkas »Lord Ran-dolph Churchill» (1895), »Sovereigns of the 19th century» (1902) och »Anthony Trollope, his work and originals» (1913). E. L. R. Escu'do. 1) Guldmynt i Spanien från 1537, varav mest multipler präglades (se D u b 1 o n, Pistol och O n z a), 1864—68 myntenhet motsvarande 11,68 gr. guld. — 2) Guldmynt i Chile 1895—1926 med en finvikt av 2,745 gr. — 3) Guldmynt i Bolivia enl. lag av 1863 med en finvikt av 2,8i gr. 4) Mynt i Portugal, a) Guldmynt, präglat först på 1400-talet, med ursprunglig finvikt av 3,43 gr., hade på 1800-talet sjunkit till 3,28 gr. b) Sedan 1911 myntenhet = 1,000 reis enl. det äldre systemet = 100 centav os = 4,03i8 kr. och motsvarande en guldvikt av 1,626 gr. Kursen är (på pappers-e.) f. n. = o. 16—17 öre. N. L. R. Esdrago'n, en Artemi'sia-art, se Malörtsläktet. ESE, elektrostatiska enheter (se Elektriska enheter). Ese'kiel, se H e s e k i e 1. Eselhuvud, skeppsb., se Esselhuvud. Esenbeck, N e e s von, tysk botanist, se Nees von Esenbeck. Esenbe'ckia, växtsläkte av fam. Ruta'cece med o. 15 arter, träd el. buskar, i tropiska Amerika. De mest kända arterna äro E. febri-fu'ga och E. interme'dia, vilkas bark lämna s. k. brasiliansk angosturabark, som till sina verkningar nära överensstämmer med äkta angosturabark (se d. o.). A. V-e. Ese'nin, S e r g e j, rysk förf., se J e s e n i n. Es-er [äs-ä'r], ry. förkortning för sotsialist-revoljutsioner, socialrevolutionär, s. r., medl. av ett strax före bolsjeviktiden mycket mäktigt politiskt parti; huvudpunkten på dess program var bondeståndets övertagande av jorden. Agr. Eseri'n el. f y s o s t i g m i n, Ci5H2iN8O2, är en alkaloid, som i ringa mängd finns i kalabar-bönan (se d. o.). E. åstadkommer pupillsam- — 866 —