ESKELHEM kunnade förf, till Jes. 40—55 (»Deuterojesaja»), att lyckotiden var inne, och samma tanke lever vidare hos de senare profetiska skriftställarna. I denna tid fogades även till de äldre profetböckerna utsagor, som mildrade de hårda domsprofetiorna och ställde en återupprättelse 1 utsikt (t. ex. Am. 9, 11—15). Det eskatolo-giska hoppet koncentrerade sig kring »Mes-sias», en konung på Sion, kallad och smord av Gud och utrustad med underkraft, vilken skulle återupprätta Davids tron och Israels härlighet. — 3) Senjudendomen. Jämte den gamla e., som levde kvar som tron på det kommande »Gudsherra väldet» (även kallat »Himmelriket»), gjorde sig nu i vissa kretsar gällande eskatologiska åsikter av en helt annan karaktär: tron på en stundande världs-undergång och upprättandet av en helt ny, himmelsk ordning. Den närvarande tidsåldern bedömdes som principiellt ond, behärskad av Satan och hans demoner och därför hemfallen till dom och förintelse. En komplicerad kosmologi byggd på myter och spekulationer av iranskt-babyloniskt ursprung bildade grundvalen för denna åskådning och tog sig uttryck i ett svårtytt bildspråk, hemlighetsfulla antydningar, talmystik och fantastiska syner. Frälsaren i detta system är »Människosonen» (Människan), en gestalt hos Gud i himlen, som uppenbarar sig vid tidernas ände och håller dom över alla, levande och döda; ty de döda skola uppstå ur sina gravar på domens dag. Denna universalistisk-transcendenta e., som gärna kallas »apokalyptik» (grek, apoka-ly'ptein, uppenbara), föreligger t. ex. i Daniels-boken, som tillkom under den syriska reli-gionsförföljelsen på 160-talet f. Kr. Det skiljes i denna e. skarpt icke blott på judar och hedningar utan även på fromma och gudlösa inom det utvalda folket; domen är individuell, med lön och straff för den enskilde. — En kombination av den apokalyptiska förväntan med det folkligt eskatologiska hoppet är »det tusenåriga riket», som bildar avslutningen på denna tidsålder och upptakten till den nya. — 4) Nya testamentet. Johannes Döparen och Jesus från Nasaret förkunnade Gudsrikets omedelbara närhet och kallade folket till bot inför den annalkande domen. Jesus, som ansåg sig vara utkorad av Gud till frälsare och domare, benämnde sig »Människosonen»; Mes-siasnamnet, som lätt kunde väcka upprorsten-denser hos det missnöjda och fanatiska folket, undvek han. Han väntade, att döden skulle bli genomgången till hans uppenbarelse i härlighet (parusi'a). — Kyrkan, som bildades i tron på Jesu uppståndelse från de döda, förväntade med brinnande längtan Herrens åter komst till dom över världen och frälsning för de sina. I framtidsbilden återfinnas de apoka lyptiska grunddragen: världsundergången, upp ståndelsen, domen, den nya tidsåldern. Men spekulationerna och fantasterierna äro undanträngda, och allt koncentreras kring Kristus och det eviga livet med honom i gudsriket. Föreställningarna om djävulen och hans änglar, demoniska världsmakter, Antikrist, tusen-årsriket o. s. v. finnas men skymta endast här och var. Blott i Uppenbarelseboken, framkallad av uppskakande förföljelser, tar sig den apokalyptiska fantasin ohejdat uttryck. — — Litt.: A. Schweitzer, »Geschichte der Leben-Jesu-Forschung» (4 Aufl. 1926), »Die Mystik des Apostels Paulus» (1930); W. Bousset, »Die Religion des Judentums im späthellenistischen Zeitalter» (3 Aufl. 1926); A. v. Gall, »Basileia tou Theou» (s. å.);. H. Gressmann, »Der Mes-sias» (1930). A.J.F. Eskelhems kyrka. Eskelhem, s:n i Gotlands s. hd, Gotlands län, s. om Visby; 38,15 kvkm., därav 38,03 land, 666 inv. (1931; 18 inv. pr kvkm.); 13,21 kvkm. odlad jord (1927; 34,7 % av landarealen), 16,58 kvkm. skogs- och hagmark. — Pastorat: E. och Tofta, Medelkontraktet, Visby stift. — Av den på 1100-talet uppförda ursprungliga kyrkan finnes numera kvar endast en del av det nuv. skeppets sydfasad. Tornet och långhuset med två korsvalv samt senare koret uppfördes på 1200-talet. Bland inventarier märkas ett medeltida triumfkrucifix och en romansk dopfunt. T. Am; M. Bjn. — 871 — — 872 —