ESKIL MIKAELIS tid skulle lyda under Lunds primat. Av biskoparna i Sverige fortfor därefter endast biskopen av Växjö att under ännu någon tid vara suffragan under Lund. — Under sin studievistelse i Sachsland lärde E. närmare känna tidens klosterväsende och framträdde senare, efter att ha nått biskopsvärdighet, som klostergrundare i stor stil. Redan som biskop i Roskilde grundade han S:t Peders kloster i Næstved; 1144 tillkom genom honom Herresvad i Skåne, i samband därmed Alvastra och Nydala i Sverige, alla tre liksom det även av E. stiftade Esroms kloster på Själland tillhörande cister-ciensorden. Fyra premonstratenskloster, alla i Skåne, ha E. att tacka för sin tillkomst: klostren i Tommarp, Lund, öved och Vä. I Lund anlade E. dessutom ett nunnekloster av bene-diktinorden: S:t Peders kloster. Även kartu-sianerna inkallades av E. Från vissa av dessa kloster anlades dotterkolonier, bland dem en och annan i Nordtyskland. Nordisk kyrka och kultur fördes på denna väg genom E:s verksamhet i det närmaste sammanhang med Europas. — Inom Lunds stift tog E. ledningen vid församlingsindelningen och kyrkobyggandet och fixerade i sin skånska kyrkolag, i anslutning på en gång till kanonisk och inhemsk rätt, kyrkoförfattningen. Till ärkebiskopsbordet i Lund förvärvade han fjärdedelen av utmynt-ningen vid det danska huvudmyntet på platsen och Ljunits hd i Skåne. Han utbyggde sitt kapitel med nya digniteter och prebenden, genom tionde- och godsdonationer. I samband med ärkebiskopsdömets tillkomst i början av 1100-talet hade den nuv. domkyrkan grundlagts. E. invigde den 1145 i närvaro av sina lydbiskopar i Linköping och Skara. Samtidigt tryggade han ekonomiskt den av Knut den helige grundade domskolans framtid. Undervisningen gjordes kostnadsfri. E. stod i nära personlig förbindelse med kyrkans ledande män ute i Europa: påvarna Hadrianus IV och Alexander III, den helige Bernhard av Clairvaux och den krets, som slöt sig kring denne och hans orden. E:s idéer och verksamhet förde honom i kampställning mot kejsar Fredrik Barbarossa. På riksdagen i Besan^on 1156 gåvo hans förhållanden uppslaget till förnyad strid mellan påve- och kejsarmakt. — Mätt av år, mödor och ära, resignerade E. 1177 från sin ärkebiskopsstol. Han fick till efterträdare Absalon, biskopen av Roskilde, en man med en helt annan tankevärld än hans egen. Sina sista år tillbragte E. som klosterbroder i Clairvaux, dit han tidigare ofta vallfärdat. Hans grav reddes i klosterkyrkan där, i' Frälsarens kapell bakom högaltaret. — Roskildekrönikan, skriven strax efter E:s till träde till archiepiskopatet, ger ett skarpt, karakteristiskt uttryck åt hans världs- och historieuppfattning. I Sven Aggesens och Saxos historiska verk möter motpolen till denna. — Litt.: L. Weibull, »Skånska kyrkans älsta historia» (i »Historisk tidskr. för Skåneland», 5, 1914—23), »Nekrologierna från Lund, Roskildekrönikan och Saxo» (i »Scandia», 1, 1928), »En samtida berättelse om ärkebiskop E. av Lund» (i »Scandia», 4, 1931). L. W. Eskil MikaeTis, ämbetsman (1500-talets förra hälft). Omnämnd första gången 1502 ss. Sten Sture d. ä:s förtrogne i ekonomiska angelägenheter, synes han senare ha kommit i tjänst hos Erik Johansson (Vasa) och omtalas 1517 ss. tillhörande Gustav Vasas tjänare. Då denne blivit konung, blev E. hans biträde vid skötseln av konungens privata affärer och intog under många år ss. kamrerare en viktig post inom förvaltningen av rikets finanser. — Litt.: G. Carlsson, »Gustaf Vasas äldste tjänare* (i »Personhist. tidskr.», 1918—19). — Jfr Eskilsgemak. H. Bg. Eskils gemak benämndes 4 valv i bottenvåningen av det gamla slottet i Stockholm, som under Gustav Vasas tid användes ss. hans enskilda skattkammare och stodo under Eskil Mikaelis’ (se denne) vård. Här satt Erik XIV fången okt. 1568—juli 1570. H. Bg. Eskilsson, Peter, målare (1820—72), fick sin utbildning i Stockholm samt i Düsseldorf, P. Eskilsson: Kägelspelet hos Faggens, scen ur Fredmans 55:e epistel. 1868. Nationalmuseum. där han med förkärlek slog sig på det populära genremåleriet utan att visa någon större originalitet; en sådan bild är »Hos skomakaren» i Göteborgs museum. Omtyckta blevo också hans scener med Bellmansmotiv, t. ex. »Kägelspelet hos Faggens» (nu deponerad i Lunds univ:s konstmuseum). Hans tavlor lida av en — 875 — — 876 —