ESKILSTUNA JERNMANUFAKTUR-A.-B. demokratisk). — 1920 förtjänade 2,563 personer sitt uppehälle på handel; av dessa voro 1,582 yrkesutövare. Taxeringsvärdet å fastighet och sv. a.-b. m. fl. var för 1929 130,298,200 kr., därav 121,928,400 kr. fastighetsskatteplik-tig. Den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten var s. å. 39,250,560 kr. Följande banker finnas: E. sparbank (öppnad 1828), Rekarne sparbank, Södermanlands enskilda bank m. fl. Staden har elektricitetsverk, vattenledningsverk och renhållningsverk. I E. till-lämpades för första gången i vårt land det s. k. separationssystemet, varvid man uppdelar soporna i trenne kategorier. — Av undervisningsanstalter finnas högre allm. lärov., ele-mentarlärov. för flickor, maskinfackskola samt 7 folkskolor, där o. 3,500 barn undervisas av 130 lärare. Folkbibliotek finnes. På Djurgården, ett parkområde i stadens ö. del, är ett museum, Sörmlandsgården, inrättat. För idrotten har man väl sörjt. 1924 invigdes en ny idrottsplats, Tunavallen. — Litt.: K. Hellberg: »E. En svensk märkesstad» (2 bd, 1919—20); A. Weiner, »E. samhälle i gången tid och nutid» (1916). R. P. Eskilstuna jernmanufaktur-a.-b., Eskilstuna, grundat 1868, driver järn- och stålmanufakturfabrik, tackjärnsgjuteri och elektrisk vattenkraftsstation vid Tunafors i Södermanlands län. Arbetarantal o. 600. Omslutning “/» 1929 4,9 mill. kr., därav aktiekapital 2 mill. kr. Lth. Eskilstuna kanal förbinder Eskilstuna stad med Mälaren förbi fallen vid Torshälla, där den även kallas Torshälla kanal. Den byggdes 1855—60 för en kostnad av 227,250 kr., har en längd av 10,7 km., djup under normal lågvattenyta 2,5 m. samt en bottenbredd av 7,7 m. Vid Torshälla finnas 2 slussar av 41,5 m:s längd, 7,2 m:s bredd och 2,5 m:s djup; sammanlagda slusshöjden är 8,0 m. S. Stg. Eskilstuna-Kuriren, liberal eftermiddagstidn. i Eskilstuna, grundad 1890, utkommer sedan 1915 alla vardagar. Bland dess huvudred, märkes C. G. Ekman (1907—13); nuv. chefred, är J. A. Selander (f. 1887). H.E. Eskilstuna stålpressnings-a.-b., ett 1893 grundat industriföretag i Eskilstuna, vars huvudsakliga tillverkning är delar av separatorer, mjölktransportflaskor, mjölksilar, min- och torpeddelar, hjälmar etc. Tillverkningsvärdet var 1930 c:a 5 mill. och antalet arbetare 500. E., vars aktiekapital är 100,000 kr., äges numera av A.-b. Separator (se d. o.). T. E-r. Eskilstunaån, namn på en del av Hjälmarens avlopp, se Hjälmaren. EskllsSter, s:n i Näs hd, Värmlands län, omfattar sydspetsen av Värmlandsnäs och Lurö skärgård; 63,77 kvkm.; 753 inv. (1931; 12 inv. pr kvkm.); 14,88 kvkm. åker (1927; 23,s % av landarealen), 26,75 kvkm. skogsmark. Egendom: Rosenborg. — Pastorat: Millesvik, Botil-säter, E. och ölserud, Nors kontrakt, Karlstads stift. J. C. Eskilsö, kloster för regulärkaniker, i Ros-kilde stift i Danmark. Dess tidigaste historia är dunkel. Det reformerades genom biskopen i Roskilde Absalon, som inkallade den franske kaniken Vilhelm (1161), vilken blev abbot i E. Klostret flyttades före 1177 till Æbeltoft. T. S-d. Eskimå', tjockt ylletyg i dubbelvävnad. Rätsidan är alldeles slät (nästan glansig), vilket åstadkommes genom atlasartad bindning; baksidan är svagt luddig. Användes till vinteröverplagg. l. Eskimå'er (av algonkinordet esquimantjik, »råköttätare», förfranskat till esquimaux och urspr. brukat på Labrador; själva kalla de sig överallt inuit, plur. av inuk, människa), det allmänt vedertagna namnet på ett nomadfolk vid gränsen till de arktiska ödemarkerna. E. äro jordens nordligast boende folkslag. De äro utbredda över Amerikas n.kust från Alaska till Labrador, bebo delar av övärlden n. därom och äro även representerade på asiatisk mark, på andra sidan Berings sund inom tjuktjer-nas område, där guit (namollo) bo vid Kap Tjukutskoj och Kap Dezjnev. På Grönland inneha e. v.kusten och en del av ö.kusten men äro där till stor del av blandras. Deras utbredning har en gång varit större än nu, i det de på Grönland funnos både längre åt n. och på hela östkusten, liksom de på fastlandet levt både längre åt s. och på än flera av öarna. Frågan om e:s ursprung är ännu icke fullt klarlagd. En gammal teori, på sin tid förfäktad av Markham, är, att e:s urhem skulle ha legat i det paleolitiska Europa. Det finnes verkligen åtskilliga likheter mellan paleolitiska föremål och sådana från e. Det saknas icke heller i vår tid forskare, som förutsätta möjligheten av att e. följt vildrenens vandringar under den vi kande istiden genom Asien bort till de trakter, de nu bebo. Detta skulle förutsätta nära släktskap mellan vildrenen, karibun, och den förhistoriska, europeiska. Frågan är emellertid vansklig att avgöra. Medan man i allm. antagit, att e. i Asien i täml. sen tid invandrat dit över Berings sund, anser den framstående ryske forskaren Bogoras, att e.-kulturen har sin upprinnelse i Asien och att de asiatiska e. ej äro invandrade avkomlingar av stamfrän-derna i Alaska utan tvärtom kvarlevor av en urbefolkning, som trängts undan av tjuktjer-na. Ännu andra forskare synas benägna att antaga, att e. vandrat från v. till ö., från Alaska — 879 — — 880 —