ESKIMÅER till Grönland. Den egentliga e.-kulturen skall enl. dansken Steensbys berömda undersökning ha utbildats vid och ö. om Coronation-viken, under det man längst västerut har en yngre form av denna kultur, varifrån den också småningom och i rätt sen tid spritt sig mot ö. Att e:s utbredning måste ha försiggått i jämförelsevis sen tid synes antagligt på gr. av den trots utbredning över ofantliga sträckor nära språkliga gemenskapen och kulturella likheten. Man brukar dela e.-stammarna i öst-e. på Grönland och Labrador, väst-e. i Alaska vid Point Barrow och Mackenzie samt central-e. däremellan. Medan e. samtliga leva av jakt och fiske, äro central-e. på fastlandet icke så utpräglade kustbor som de andra utan draga sig först framemot våren ut på isen för att jaga säl. De färdas då i hundsläde. Resten av året idka de jakt på myskoxé och ren samt laxfiske i floderna. Enmansbåten, kajaken, spelar för dem ej samma viktiga roll som den gör på Grönland. De nordligast boende väst-e. driva sommartid valfiskjakt och fånga vintertid val-ross, liksom de fiska lax och jaga ren. Yukon-e. äro mer utpräglade fiskare, och även för dem har valfiskjakten betydelse. Här tillkommer ett mot s. allt starkare n.v.-indianskt inflytande. Syd-Alaskas e. äro så gott som uteslutande fiskare, säl- och valrossjägare. Deras område är delvis skogbevuxet. På Grönland och Labrador jagas de stora sjödäggdjuren året runt. Här ha vi icke mera den utpräglade s. k. is-jaktkulturen, som utmärker central-e., och fiske spelar ganska liten roll. Endast på ö.kusten och längst i n. användas hundslädar och bedrives isjakt. På Labrador bedriva e. laxfiske och renjakt i det inre. E. ha i beundransvärd grad förstått anpassa sig till de naturförhållanden, under vilka de leva; de ha på ett förträffligt sätt utbildat metoderna i kampen för tillvaron, och de redskap och vapen de använda kunna sägas vara i sin art fulländade. — Under sommaren bebo e., som då ofta måste ströva omkring, skinn-täckta rundade tält, men vintertiden förslå icke dessa. På Grönland äro vinterhusen av sten med tak av trä (drivved). Väggarna tätas med gräs. Hyddorna äro små och av rektangulär form. In till hyddan leder en täckt gång under golvets nivå. I Alaska uppföras hyddorna av plankor, äro delvis nedsänkta i jorden och ha en underjordisk dörrgång. De täckas med torv och gräs. Central-e. hade förr runda vinterhus med väggar av sten och torv, men numera bo de i st. vanl. hela vintern i snöhyddor, vilka från början uppfördes som tillfälliga tillflyktsorter under senvinterns isjakter. Dessa snöhyddor äro märkliga genom sin konstruk tion, i det de utgöra verkliga kupolvalv. Snöblock utskäras med kniv och staplas upp spi-ralformigt. Bygget går mycket raskt. Dessa snöhyddor förses också med gång samt med fönster av isblock. Stundom täckas de med skinn. Polar-e. bygga vinterhus av torv. I hyddan finnes en upphöjd sovbrits, täckt med skinn, och framför denna stå tranlamporna av täljsten, vilka både lysa upp och värma hyddan. över dessa sker också matlagningen i grytan av täljsten el. koppar. Tranlamporna ha veke av mossa el. d. — Det hårda arktiska klimatet fordrar en värmande klädedräkt, och e. äro också så fullständigt klädda, att blott delar av ansiktet lämnas obetäckta. De bära underkläder — ofta av fågelskinn — och överplagg av ren-, isbjörns-, myskox- el. sälskinn. Plaggen utgöras hos öst-e. av byxor — kortare för kvinnorna — samt ett ärm- och kapu-schongförsett överplagg, anorak, jämte långa stövlar och handskar. På Alaska brukas ej kapuschong, utan en lång rock, parka, och ett skjortliknande plagg, kamleika. Så mycket större kapuschonger ha vissa centrala stammar, där rockarna också ha långa skört, öst-e. pryda dräkterna med applikationer av färgat läder, väst-e. med skinnbräm, ögonskärmar och ett slags snöbrillor bäras till skydd mot den skarpa dagern vid solstrålarnas återkastande från snön. I Alaska brukas läppknappar, och en kvinna skulle där anse det fullkomligt oanständigt att visa sig utan en sådan. Håret uppsättes och prydes på flera olika sätt. Inne i hyddorna blir det ganska varmt, och där går man nästan naken, endast iförd en ländgördel. E. äro till växten små. Håret är svart och rakt, och de mongoloida dragen rätt framträdande. De måste därför också räknas som en — sannolikt ålderdomlig — gren av den mongoliska rasen. Förut har framhållits, att inlandskulturen är den äldre. Renjakten är här mycket viktig. Renarna drivas ut i vattnet och nedläggas där från enmansbåtar, kajaker. Myskoxar och isbjörnar skjutas med pil och båge. Sälarna jagar man genom att smyga sig på dem så, att återtåget till vattnet avskäres, el. under vintern genom att vänta ut dem vid deras andningshål, slutl. genom att förfölja dem i kajak, ss. på Grönland, vilket torde beteckna det sista utvecklingstadiet i denna jakt. Fåglar nedläggas med pil och båge, spjutslungare el. slunga. I Alaska finnes ännu ett slags bola (se d. o.), d. v. s. kulsnöre. Fisk ljustras el. tages i nät. Sådana användas alltjämt vid sälfångst av Mackenzie- och Point Barrow-e. —- E:s främsta vapen äro pilar och båge, vilken är av sammansatt typ (se Båge), av harpuner, dels den — 881 — — 882 —