ESPINASSE Från kustbergen i Espirito Santo. t. ex. bävrar, bin och myror) söker han ytterligare fastställa en tendens till gemensamhets-liv redan på denna nivå. Icke kampen för tillvaron utan samverkan till gemensamt skydd och solidaritet äro dessa samhällsbildningars utmärkande drag. Samtidigt uppfattar han dessa samfund ss. organismer av högre ordning och ss. bärare av ett levande kollektivt medvetande. E. utgav bl. a. »Des sociétés animales» (1877), »Histoire des doctrines économiques» (1891), »Les origines de la technologie» (1897), »Descartes et le monde» (1924). A.N. Espinasse [-na's], Esprit Charles Marie, fransk militär (1815—59), officer vid inf. 1835, deltog ss. bataljonschef i fälttåget mot kabylerna och blev 1851 regementschef. Med sitt reg. deltog E. i statskuppen 2/i2 s. å. och befordrades till brigadgeneral. Under orientaliska kriget utmärkte han sig vid Sevastopol och blev 1855 divisionsgeneral. Efter Orsinis attentat 1858 blev E. inrikesminister men måste snart avgå från befattningen. E. stupade ss. divisionschef 4/a 1859 vid Magenta. E. Bz. Espine'1, Vicente de, spansk förf. (1551— 1624). E. var en äventyrare; som student i Salamanca blev han relegerad, och efter ett av skandaler fyllt uppehåll i Sevilla begav han sig på resor; återkommen till Madrid blev han präst 1587, fick anställning i sin fädernestad Ronda, tog senare graden i Alcalå och blev slutl. på gr. av sin musikaliska begåvning kapellmästare. E:s »Diversas rimas» (1591) innehålla bl. a. lyckade övers, från Horatius men äro obetydliga i jämförelse med »Relaciones de la vida del Escudero Marcos de Obregön», en av Spaniens bästa pi-kareska romaner, innehållande detaljer från E :s äventyrareliv jämte andra romantiska el. tragiska episoder. »Obregön» har givit en del stoff åt Lesages »Gil Bias». Ed. i »Biblioteca de autores espanoles», 18. J. V. Esping, lastbåt, läktare, se Ä s p i n g. Espingole [äspagå'l] (fra.; ital. spingola, till spingere, stöta bort), eldvapen, som laddades med ett flertal genomborrade kulor med mellan kulorna liggande krutladdningar. Vid skottlossningen antändes laddningarna successivt, ge- nom att lågan passerade genom kulornas urborrningar. Som karteschvapen användes e. av danskarna 1864 vid försvaret av Dybböls skans. B. Sbg. Espirito Santo [ejpi'rito sä'nto], stat på Brasiliens ostkust, n. om Rio de Janeiro; 44,684 kvkm. Politiskt höra till E. S. de o. 1,200 km. ö ut i Atlanten belägna små obebodda öarna Trinidad och Martin Vaz. Kusten i n. flack och sumpig; s. kusten liksom det inre är skogigt bergland. Klimatet är — utom på de högre bergen — mycket osunt. Odling av kaffe, socker, tobak, bomull m. m. Befolkningen utgöres till större delen av negrer och biandfolk; inne i landet finnas lågt stående indianstammar (botokuder). Vid E. S:s enda goda naturliga hamn ligger huvudstaden Victoria. O. Ts. Espiritu Santo, ö, se Nya Hebriderna. Esplana'd (ytterst spa. esplanada, till espla-nar, jämna), bred gata planterad med träd; befästningstekn., öppen plats framför ett befästningsverk, vanl. mellan ett citadells vall och den bredvid liggande staden. Den förra betydelsen har utvecklats ur den senare: promenaderna anlades ofta på de gamla e. vid befästningsverken. E. H. Esplunda, säteri i Närke, vid Hjälmaren, Rinkaby s:n, Glanshammars hd, Örebro län, utgör med underlydande i Glanshammars, Almby och Längbro socknar 153/io mtl, 1,540 har, varav 650 åker. Taxeringsvärde 975,000 kr. Slottet, av sten, uppfördes på 1870-talet, ombyggdes 1904, inrymmer släktporträtt och arkiv (om handskrifterna se »Historiskt bibi.», 1882). Anlagt 1616 av riksrådet C. Bonde, har — 895 — — 896 —