ESSEN jämte G. M. Armfelt de sv. trupperna i Pommern. Efter att till en början ha framgångsrikt försvarat provinsen mot fransmänmen måste E., som blivit oense med Armfelt, sluta en vapenvila med den franske marskalken Mortier, som åter inryckt i Pommern. Vapenvilan uppsades emellertid sedermera av Gustav IV Adolf, vilket medförde, att Pommern gick förlorat. Efter revolutionen 1809 blev E. medl. av konseljen men avgick redan i sept. s. å. Han ledde jämte Lagerbjelke 1810 en stor beskickning till Paris, som där slöt freden med Napoleon, varigenom Sverige återfick Pommern. Under kriget mot Danmark fick E. 1813 befälet över den mot Norge sammandragna armén och förde 1814 en armékår under kronprinsen Karl Johans överbefäl. 1814—16 beklädde E. posten ss. den förste riksståthållaren i Norge. Han skötte sin krävande post med samvetsgrannhet, om ock utan större kraft, och var med sitt stela, förnäma väsen ej populär i Norge. Vid återkomsten till Sverige blev E. 1816 riksmarskalk; på 1817 års riksdag var han ordf, i Konstitutionsutskottet. E. utmärkte sig ss. gammal hovman för stora representativa egenskaper; han besatt ett orubbligt lugn men också en viss obenägenhet att i brydsamma situationer handla på eget ansvar. Biogr. av N. von Dardel i »Per-sonhist. tidskr.», 1904. H. Bg. 3) Fredrik v. E., den föregåendes brorsons son, friherre, godsägare, hovman, politiker (1831—1921), underlöjtnant vid Liv-reg:s husarkår 1850, löjtnant 1857—63, ägare till Kavlås från 1860, kammarherre 1863, disponent vid Salsta och Vattholma 1863—1904, därefter ägare. E. deltog i de två sista ståndsriksdagarna och var led. av F. k. 1867—74, 1877—1906, led. av Bevillningsutskottet 1871, av Särskilda utskottet vid 1871 års urtima riksdag, i sju repriser led. av Statsutskottet. I kammaren tillhörde han det skånska partiet men blev under tullstriden protektionist. Då Bildts »för-soningsministär», bestående av både frihandlare och protektionister, bildades i febr. 1888, blev E. finansminister. Som sådan kvarstod han även under Äkerhielms och Boströms tid men avgick, då han 1894 utnämndes till riksmarskalk (till 1911). E. var led. av ett flertal kommittéer, de flesta i lantbruks- o. d. frågor, bl. a. den s. k. Ekonomiska kommitén 1886— 87, var mångårig v. ordf, i Skaraborgs läns hushållningssälskap och ordf, i dess landsting 1885—86. E. T hs. 4) Han s-H e n r i k August v. E., sonsons son till E. 2), friherre, diplomat (1873—1923), i diplomattjänst 1900, legationssekreterare i Kristiania 1906, legationsråd i Berlin 1908, mi-nistre plénipotentiaire en mission spéciale i Berlin, Dresden, Karlsruhe, München och Stuttgart 1917, samma mission hos Tyska riket 1919, envoyé där 1920—23, delegerad vid förhandlingarna om handelsavtal med Tyskland 1921. Th. Essen, von, svensk-finländsk ätt, stammande från Westfalen, därifrån en medl. o. 1500 överflyttade till Livland, där Zellig el. Zellie på ösel blev ättens stamgods, varefter den blivit kallad vo n E. af Zellie. D i d -rik v. E. (1620—78), slutl. överste, naturali-serades som sv. adelsman 1663. Hans son var den 1714 vid Storkyro »efter erhållna 32 bles-syrer» stupade översten för Björneborgs inf.-reg. Odert Reinhold v. E. (1665—1714), som överflyttat till Finland och från vilken en vittutgrenad sv.-finländsk släktgren stammar. Dennes sonson, E. 2), blev 1818 immatriku-lerad på Finlands riddarhus. C. 1) Odert Reinhold v. E., krigare (1755—1837), kom tidigt i krigstjänst och blev 1798 överste och chef för Tavastehus jägarbataljon, i spetsen för vilken han utmärkte sig vid Siikajoki. Sedermera blev han chef för 6:e brigaden och deltog i striderna vid Alavo. Salmis och Oravais. 1809 blev E. generaladjutant och fick s. å. generalmajors avsked. E. är hjälten i Runebergs »Von Essen». P. S. 2) Carl Gustaf v. E., finländsk teolog (1815—95), prof, i praktisk teol. vid Helsingfors univ. 1867—75. E. tillhörde först den pietistiska väckelsen i Finland men avlägsnade sig efter hand från dess ensidigheter och kom under påverkan av J. T. Becks (se denne) s. k. bibelteologiska riktning. Ss. lantdagsman och led. av många kommittéer tog E. verksam del i såväl det kyrkliga som allmänna lagstiftningsarbetet. S. N. 3) Sigrid (Siri) von E., sondotter till E.l), skådespelerska (1850—1912), i sitt andra äktenskap 1877—91 g. m. August Strindberg. E. var 1877—81 anställd vid de kungl. teatrarna, spelade 1882 på Nya (sedermera Svenska) teatern och senare även i Helsingfors, där hon från 1893 verkade ss. lärarinna i scenisk framställningskonst. Bland E:s roller märkas Jane Eyre, Katri i »Daniel Hjort», Margareta i »Gillets hemlighet» och Margit i »Herr Bengts hustru». Känslighet och värme utmärkte särsk. — 905 — — 906 —