ESSÉN hennes Strindbergsskapelser. — Litt: Karin Smirnoff, »Strindbergs första hustru» (1925). G. K-g. Essen, Anders Axel Harald, förf. (f. 12/3 1880), var efter studier i Uppsala Köpenhamns-korrespondent till olika tidn. 1906—08, medarbetare i »Göteborgs-Posten» 1908—11, i »Stockholmstidn.» 1911—18, red. för »Vecko-journalen» 1919—28. E. har sedan 1908 under pseud. Anders Eje utg. ett 20-tal underhållande och livligt skrivna, humoristiska böcker, oftast om exotiska äventyrare, ss. »Georg Kessers generalkupp» (1915) och »Fru Mariannes vasaller» (1930), vidare reseskildringar, »Folk, fä och fakirer» (1922), »Färgade friherrar» (1923) m. fl., samt teaterstycken. C.V.J. Essén, R ü t g e r Thuresson, skriftställare (f. 19/3 1890), fil. d:r i Uppsala 1918 (»Den svenska riksdagens tillfälliga utskott»), sekreterare i olika riksdagsutskott 1916—17 och 1923—24, delegat för sv. Röda korset i Ryssland 1916—17, i Utrikesdep. 1917—18, t. f. konsul i Omsk 1918, t. f. chargé d’affaires i Tokyo 1920—21, särsk. uppdrag i Sibirien och Ryssland 1922, chef för utrikesavd. i »Stockholms dagblad» 1926—28; resor i Asien 1930. E. har under de senaste åren utvecklat ett flitigt och uppmärksammat skriftställarskap spec. i utrikespolitiska ämnen, genomgående präglat av en konservativ livssyn. Han har bl. a. utg. »Mellan Östersjön och Stilla havet. Asiatiska problem och minnen» (1924), »Europa och världen» (1926), »Diplomatiska brev från Stockholm» (1927), »Europas tillfrisknande» (1929), »Bakom Asiens portar» (1931). Th. E'ssenbæk, benediktinkloster i Aarhus stift i Danmark, grundlädes enl. en krönikeuppgift av en sonson till Skjalm Hvide, Stig Hvide (d. 1153). Klostrets historia är föga känd. Kyrkan har blivit sockenkyrka. T. S-d. Essence [-sä's] (fra.), se Essens. — Essence de petits grains [-sä's da pati gra'], petitgrainolja, framställes ur omogna frukter, blad och grenar av pomeransen (Ci-trus bigara' dia). — Essence d’Orient [-sä's dåriä'], se Pärlessens. Wk. E'ssendrop, Bernhard Ludvig, norsk präst och politiker (1812—91), bl. a. stiftsprost i Trondhjem och sognepräst vid domkyrkan där 1875—83; stortingsman 1862—66, 1871—76 och 1877—82, president i Lagtinget 1872—73, i Stortinget 1874—82, därjämte ordf, i ett flertal parlamentariska kommittéer. E. var politiskt moderat-liberal av starkt medlande läggning. Th. • Esse'ner, se E s s é e r. Essen-Möller, Gustaf Elis, läkare (f. 17/z 1870), med. d:r 1900, docent i obstetrik och gynekologi 1899, e o. prof, i samma ämnen 1901, prof. 1909, allt vid Lunds univ. Under den brytningstid förlossningskonsten befann sig i under den ti digare delen av E:s verksamhet, kom han att i Sverige snart intaga en banbrytande ställning för en ny, mera ki- rurgisk riktning inom förlossningskonsten. Hans rika erfarenhet, stora tekniska skicklighet som operatör samt hans djupa förståelse och hänsynsfullhet ha gjort honom till en högt uppskattad kvinnoläkare. I socialmedicinska frågor, ej minst i steriliseringsfrågan, har han gjort betydelsefulla inlägg i tal och skrift. Som lärare och föreläsare är E. högt värderad. Av E:s vetenskapliga produktion, som omspänner alla viktiga frågor inom gynekologi och obstetrik, må nämnas: »Klinische und patholo-gisch-anatomische Studien zur Aetiologie des Uterusmyoms» (1899, gradualavh.), talrika inlägg i eklampsifrågan, »Kliniska föreläsningar i obstetrik» (1916), »Steriliseringsfrågan. Några socialmedicinska och etiska synpunkter» (1922). E. medverkar under sign. E. E.-M. i »Svensk uppslagsbok». P. M. S. Esse, non vide'ri (lat.), »att vara, icke att synas», icke sken utan verklighet. Jfr Non haberi, sed esse. Esse'ns (lat., till esse'ntia, väsen). 1) Fil., betecknar det väsentliga och förblivande hos tingen i motsats till det tillfälliga, skenbara och växlande. Jfr A c c i d e n s och Substans. A. N. 2) Kem. [-sa'rjs el. -sä'ns], i romanskt språkbruk (essence) detsamma som eteriska oljor, i vår farmakopé kallade Aethero'leum (se d. o.); numera hos oss vanl. en lösning av dessa oljor i sprit, som användes för smaksättning av likörer, konjak, brännvin o. d. Wk. Essentie'11, väsentlig, av vikt. — E. anemi, med., detsamma som perniciös anemi, se Blodbrist. E'ssenwein [-valn], August Ottmar von, tysk arkitekt, konstforskare och museiman (1831—94), var verksam vid flera betydande restaureringar, särsk. i Rhentrakten, och 1866 —91 direktör för Germanisches Museum i Nürnberg, varåt han ägnade ett hängivet arbete, och i vars publikationer han ofta uppträdde som förf. E. var en av de förnämsta — 907 — — 908 —