ESTLAND »Vorschule der Ästhetik» (1876); H. Taine, »Philosophie de Fart» (10 éd. 1903; sv. övers. »Konstens filosofi», 1—2, resp, bd 18 och 29 i serien »Berömda filosofer», 1921—25); P. Stern, »Einfühlung und Assoziation in der neueren Ästhetik» (1898); W. Worringer, »Abstraktion und Einfühlung» (3 Aufl. 1911); J. Volkelt, »Das äslhetische Bewusstsein» (1920); B. Croce, »Estetiskt breviarium» (sv. övers. 1930); Yrjö Hirn, »Konstens ursprung» (1902) och »Det estetiska livet» (1913); H. Larsson, »Poesiens logik» (4 uppl. 1922); V. Kuhr, »Aesthctisk Opleven og kunstnerisk Skaben» (1927); Olle Holmberg, »Inbillningens värld» (2 delar i 3 bd, 1927—30). — Framställningar av e:s historia finner man hos G. Ljunggren, »Framställning af de förnämsta estetiska syste-merna» (2 bd, 1856—60; ny uppl. 1869—83), H. Lotze, »Geschichte der Ästhetik in Deutsch-land» (1868; ny uppl. 1913); B. Bosanquet, »A history of aesthetic» (1892) och E. Meu-mann, »Ästhetik der Gegenwarl» (3 Aufl. 1917). För den experimentella e:s landvinningar hänvisas till O. Külpe, »Der gegenwär-tige Stand der experimentellen Ästhetik» (1907). — Den ledande tidskr. för estetisk forskning är »Zeitschrift für Ästhetik und allgemeine Kunstwissenschaft», utg. av M. Dessoir (från 1906). Ett urval ur äldre och nyare estetiska förf:s huvudskrifter bjuder E. Utitz, »Ästhetik» (i »Quellenbücher der Philosophie», 1923). — Se vidare art. Poeti k, Musikestetik, Komik. A. N. Este'tiker, person som ägnar sig åt el. forskar i estetik. Estetisk, som har avseende på estetiken; som har sinne för det sköna; skön, smakfull. Estetise'ra, ensidigt syssla med estetik el. dyl., ensidigt anlägga estetiska synpunkter. Este'tiska föreningen vid Uppsala univ. stiftades 10/i2 1871 och utgör en sammanslutning av för estetik, litteratur- och konsthistoria intresserade. Urspr. en vetenskaplig ämnesförening, har E. f. nu en mera alltmänt sällskaplig karaktär, anordnar föredrag, diskussioner, konstutställningar. — Litt.: minnesskrifterna »Dikt och studie» (1912, 1922). C. V. J. Esthe'ria, ett släkte små i sötvatten förekommande kräftdjur, tillhörande ordn. blad-fotingar (se d. o.), med ogenomskinliga, mus-sellika skal. Släktet uppträdde redan i devon, och många utdöda arter äro av betydelse som ledfossil. Deras skal bilda stundom hela skikt, ss. E.-skikten i undre keupern (se T r i a s f o r-mationen). H. B-n. Estienne (É t i e n n e) [etjä'n] (latiniserat Stephanus), fransk boktryckarfamilj. 1) Henri E. d. ä. (o. 1460—1520), grundade 1501 ett boktryckeri i Paris. 2) Robert E., den föregåendes son (1503— 59), grundade 1526 ett eget boktryckeri i Paris, blev 1539 kungl. boktryckare för latinska och hebreiska, 1540 även för grekiska verk, måste 1551 lämna Paris på gr. av katolikernas förföljelser och slog sig ned i Genève. Från E:s officin ha utgått många berömda grekiska tryck (bl. a. N. T. i flera uppl.), till vilka Gara-mond (se denne) skar typerna. E. författade bl. a. »Thesaurus linguæ latinæ» (1532). — Litt.: G. A. Crapelet, »R. E.» (1839). 3) Henri E. d. y., den föregåendes son (1528—98), bedrev jämte boktryckarverksam-het även vetenskaplig forskning, som bl. a. bar frukt i den berömda »Thesaurus linguæ græcæ» (5 bd, 1572; 3 uppl. av Hase m. fl. 9 bd, 1831— 65), ett ännu i vissa avseenden oumbärligt jätteverk, redan påbörjat av E:s fader. — Litt.: L. Feugère, »Essai sur la vie et les ouvrages de H. E.» (1853). [W. N.] Estime'ra (fra. estimer, från lat. æstima're, värdera, uppskatta), värdera, skatta högt; hålla till godo, anse fin (t) nog. EstFnto (ital., eg. släckt, slocknad), mus., med slocknande klangstyrka, ytterst svagt. Jfr Pianissimo. Estivation [-fo'n], bladens inbördes läge och ställning i knoppen, särsk. av en blomma. E. är k a n 11 a g d el. t e g e 11 a g d, allteftersom bladen endast beröra varandras kanter el. täcka varandra, vriden, då ena kanten är täckt, den andra täckande, quincunxial, om i en 5-talig krans 2 blad äro helt fria, 2 helt täckta och det 5:e har en fri och en täckt kant. Äro bladen så smala, att de i knoppen ej beröra varandra, säges e. vara öppen. O. Gz. Estland, estn. Eesti (officiellt Eesti Vabariik), republik i ö. Europa mellan Östersjön, Riga-bukten, Finska viken och Peipus; omfattar det av ester bebodda området, d. v. s. hela forna prov. E., en del av v. Ingermanland, n. hälften av Livland samt kretsen Petschur (Petserimaa), v. om sydligaste delen av Peipus el. Pleskau-sjön; 47,549 kvkm., varav 2,328 kvkm. sjöar och c:a 2,000 kvkm. öar. E. ligger mellan 57° 31' och 59° 40' n. br., mellan 21° 45' och 28° 21' ö. Igd.; 1,116,553 inv. (1929). Huvudstad är Reval (Tallinn), 127,608 inv. (1929). Karta vid art. Lettland. Höjd- och terräng för hållanden. Landets yt-former bestämmas av dels berggrunden, dels fördelningen av de kvartära avlagringarna. Hela n. E. är i stort sett en relativt hård silur-platå med ett ytterst tunt moräntäcke, varemot s. E. upptages av devoniska systemets lösa sandsten, mäktiga moränavlagringar och av det — 925 — — 926 —