ESTLAND der det sv. herraväldets tid (1561—1710) sökte knyta förbindelse med folket. Luthers lilla katekes översattes till estniska 1554, den första bok som trycktes på modersmålet. Bibelöversättningen kom först 1739. Pastoraten voro emellertid patronella, och prästerna utgingo från de tyska folklagren, ett tillstånd, som varade ända till 1919. Under ryska väldets tid vunnos anhängare också för grekisk-ortodox tro. — 1922 voro 78,5 % av befolkningen luteraner och 19 % grekisk-ortodoxa; metodister, baptister, judar och romerska-katoliker utgjorde tillsammans o. 2 %. — Efter revolutionen 1917 omorganiserades de religiösa förhållandena i landet. Enl. lag av 1926 finnes ingen statskyrka. Religionsövningen är helt fri, och varje religiös sammanslutning får sörja för sig själv. Till 1926 fördes civilregistret av prästerskapet men skötes numera rent kommunalt. Den estniska luterska kyrkan är alltså fullt autonom och har demokratisk författning. Administrativ enhet är lokalförsamlingen. Närmast högre instans är prosteriet, som ledes av en prost och en prosterisynod. Högsta instans är stiftet med en biskop som chef (f. n. biskop J. Kukk, invigd av Sveriges ärkebiskop), vald på livstid av kyrkodagen, kyrkans högsta administrativa myndighet, sammansatt av både präster och lekmän. Enl. statistik av 1925 funnos i landet 140 församlingar, 14 prosterier och 124 präster, utbildade vid univ. i Dorpat. Den grekisk-ortodoxa kyrkan i Estland separerade 1918 från patriarkatet i Moskva och bildade Estlands apostolis k-o r t o-doxa kyrka med egen metropolit. Vid hans sida står dels en synod av biskopar för administrativa ärenden, dels en synod av präster och lekmän för ekonomiska frågor. F. n. finnas 3 stift. Församlingar med övervägande rysk befolkning höra under ryskt-ortodoxt episkopat. E. Ltn. Undervisning. Om undervisningsväsendet i E. är föga känt från medeltiden. Reformationen medförde ökat intresse för saken, men först under Gustaf II Adolfs tid nåddes verkliga resultat. Försök med skolor för böndernas barn strandade på godsägarnas motstånd, men i städerna inrättades åtskilliga undervisningsanstalter. 1632 grundlädes det ännu bestående univ. i Dorpat. Mot slutet av 1700-talet fastställdes, att godsägarna skulle upprätta skolor för böndernas barn, men med böndernas ekonomiska frigörelse på 1800-talet föll plikten att underhålla skolväsendet på dem, en plikt som de icke mäktade fullgöra. Ingen entusiasm för folkundervisningen kunde heller uppstå under den ryska tiden, då skolspråket i alla ämnen utom kristendom var ryska. Efter revolutionen infördes obligatorisk folkundervisning på modersmålet. Sedan dess har ett energiskt och framgångsrikt skolarbete bedrivits. 20 % av budgeten går till undervisningsväsendet. I den yngre generationen finnas nu praktiskt taget inga analfabeter. Belysande är, att E. har det procentuellt största studentantalet i världen (1 student på 236 inv.; jfr Tyskland 1:670, Sverige 1:680). Den nya skolan är enl. lag av 1920 genomförd enhetsskola med 6-årig bottenskola, som fr. o. m. 1930 är obligatorisk och kostnadsfri. Fattigare barn få understöd både av kommun och enskilda organisationer. Fullbordad bottenskola ger räit till inträde i mel-lanskolan, som omfattar 5 å 6 skolår, varefter tillträde till den högre undervisningen står envar fritt. 1926/27 hade Estland 1,345 bottenskolor (med 101,018 elever). Av dessa voro 1,187 estniska, de övriga 158 ryska, tyska, svenska etc. (folkminoriteterna ha rätt att meddela undervisning på sitt modersmål). Mellan-skolorna voro 1927 57 allmänna och 28 privata. Lärarna måste vara universitetsbildade. För bottenskolornas lärarkår finnas särsk. seminarier. — Den högre undervisningen om-besörjes vid univ. och konstslöjdskolan i Dorpat, tekniska högsk. och konservatoriet i Reval. Univ. utformades ss. estniskt 1919, studentantalet uppgick 1928 till 4,008. Dessutom finnas en mängd yrkesskolor för handel, jordbruk, hantverk m. m. (obligatorisk fortsättningsskola är i lag fastställd för barn, som efter bottenskolan icke fortsätta i mellanskolan), och flera vetenskapligt arbetande sällskap ss. Akad. sällskapet för modersmålet (stiftat 1919), Akad. litteraturförbundet, Akad. historiska sällskapet (bildat 1920). Undervisningsväsendet sorterar under folkupplysningsministeriet. E. Ltn. Tidningspress. Den estniska pressens anor gå tillbaka till 1806. Den första tidningen av nämnvärd betydenhet, »Perno Postimees», grundades 1857 av J. W. Jannsen, som 1863 i Dorpat grundade den alltjämt bestående »Postimees», nu centergruppens politiska språkrör. Estland äger f. n. en välredigerad, självständig och obesticklig tidningspress. Den största borgerliga tidn. är »Päewaleht» (Reval), representerande högerpartiet, vars egentliga organ dock är Revaltidningen »Kaja». »Waba Maa» företräder det borgerligt radikala arbetarpartiet. — Ej så få av den estniska pressens män ha spelat en ledande roll i landets kulturella och politiska liv, t. ex. C. R. Jakobson (1841—82), och ur journalisternas led fram-gingo vid tiden för landets frigörelse statsmän som rikspresidenterna Konstantin Päts och Jaan Tönisson. Bj. C. — 937 — - 938 —