ESTOC Estoc |ästå'k] (fra., av ty. Stock), stötvärja. Esto mihi (lat.), namn på söndagen quinqua-gesima (fastlagssöndagen, 7:e söndagen före påsk) efter katolska mässans introitus (se d. o.), som den dagen börjar med orden E. m in Deum protecto'rem, »var mig en skyddande Gud». S. N Estompe [ästå'p] (fra.), s t o m p, redskap använt inom teckningskonsten, särsk. kol- och pastellteckningen, för att dämpa linjerna el. framkalla halvtoner. E. är vanl. en mot ändarna tillspetsad rulle av läskpapper. G. V. d’Estournelles de Constant [dästornä'l da kästä'], Paul Henri Benjamin B a 1-1 u a t, baron de Constant de Rebecque, fransk diplomat och politiker (1852—1924). Urspr. diplomat, lämnade d’E. denna bana 1895 och lät av vänstern välja sig till deputerad. Senator 1904, ägnade han sig särsk. åt utrikespolitiska och koloniala frågor samt blev en varm förkämpe för skiljedom och fred. Han hävdade inför parlamentet nödvändigheten av internationell avrustning och påyrkade, att Frankrike skulle taga initiativ därtill. Fransk representant i Haag 1899 och 1907, erhöll han 1909 halva Nobels fredspris och besökte s. å. Skandinavien. Han har bl. a. utg.: »La politique fran^aise en Tunisie. Le protectorat et ses origines» (1891), »Les États-Unis d’Amérique» (1913). G. Liv. Estra'd (fra. estrade, eg. spa. el. port.), upphöjd plattform (för talare el. dyl.); förr även om lägre avsats nedanför en tron o. d. Estrar, kem., organiska föreningar, som uppkomma, då alkohol och syra reagera med varandra under vattenutträde, t. ex. CH3COOH + C2H50H = CH3COOC2H5 + H2O, ättiksyra + etylalkohol = ättiksyreetylester + vatten. Reaktionen är omvändbar och leder till jämvikt. Man skiljer mellan e. av oorganiska syror och av organiska syror (karbonsyror). Karbonsyrornas e. framställas vanl. på så sätt, att alkohol-syreblandningen försättes med koncentrerad svavelsyra el. med klorvätegas, varvid kokas en tid, emedan esterjämvikten inställer sig mycket långsamt i köld. Svavelsyran och klorvätet verka både vattenupptagande och katalyserande. E. kunna även framställas genom dubbel omsättning mellan en haloidester och en karbonsyras silversalt el. genom inverkan av syreanhydrider el. syreklorider på alko holer. Flerbasiska syror kunna ge både neutrala och sura e. De sura, t. ex. etylsvavelsyra, C2H5OSO2OH, reagera som syror och kallas estersyror. E. med ett ringa antal kolatomer i molekylen äro vanl. flyktiga, i vatten olösliga vätskor, som ofta ha en angenäm lukt, under det att de högmolekylära e. ha en oljig el. vaxartad konsistens. Man kan skilja mellan tre stora grupper av karbonsyre-e., näml, fruktessenser (fruktetrar), e. av lägre alkoholer och lägre karbonsyror, neutralfett och därmed besläktade föreningar, glycerinestrar av högmolekylära karbonsyror, samt vaxarter, e. av högre envärda alkoholer och högmolekylära karbonsyror. E. sönderdelas lätt av vatten, fortare av utspädda syror och alkalier, i syra och alkohol (förtvålning). Lj. d’Estrées [dästre'], fransk adelsätt, känd sedan 1400-talet. 1) Fran^ois Annibal d’E., markis de Cæuvres, 1648 hertig, krigare och diplomat (1573—1670), blev för sitt tappra försvar av Mantua 1626 marskalk och utövade sedan som ambassadör i Rom ett avgörande inflytande vid valet av Gregorius XV till påve. Han utgav 1666 »Mémoires sur la régence de Maria de Médicis» (ny uppl. av P. Bonnefou, 1910). P.S. 2) G a b r i e 11 e d E., den föregåendes syster (1573—99). 1590 träffade Henrik IV för första gången den 17-åriga d’E. och blev genast förälskad i henne. Fadern sökte genom att bortgifta dottern med Nicolas d’Amerval hindra henne från att bli kungens mätress, men äktenskapet blev olyckligt, och från slutet av 1592 var d’E. Henrik IV:s älskarinna. Hon födde honom flera barn, som erkändes av konungen, vilken upphöjde d’E. till hertiginna och ämnade gifta sig med henne, så fort han blivit skild från sin gemål, men innan detta hunnit ske, dog d’E. plötsligt. De samtida ryktena om giftmord äro ogrundade; dödsorsaken var säkerligen eklampsi. d’E. var ej blott en stor skönhet utan även en mild natur och konungen uppriktigt tillgiven. — Litt.: A. Desclozeaux, »G. d’E.» (1889). P.S. 3) Jean d’E., son till d’E. 1), greve, militär (1624—1707), utmärkte sig under kriget i Flandern 1644—59 och avancerade därunder till generallöjtnant. Av Colbert flyttades d’E. 1668, ehuru helt okunnig i sjöväsendet, till flottan. — 947 — — 948 —