ESTRUP Då han var föga hågad att lyda råd, kom han i spänt förhållande till sina underlydande, särsk. Duquesne, men d’E:s’ tapperhet och ganska goda militära förstånd ersatte delvis hans bristande kunskaper, han förde sitt befäl ej utan framgång och blev 1681 marskalk av Frankrike. P. S. 4) Victor Marie d’E., den föregåendes son, hertig, militär (1660—1737), även känd som markis och marskalk de Cæuvres, övergick efter en tids landtjänst 1685 definitivt till flottan, deltog i pfalziska kriget och blev vid spanska tronföljdskrigets utbrott spansk gene rallöjtnant till sjöss. 1703 blev E. marskalk av Frankrike och grand av Spanien och 1715 chef för amiralitetskollegiet. P. S. 5) Louis Charles C ésar Letellier d’E., den föregåendes systerson, greve, 1763 hertig, militär (1697—1771), sonson till Lou-vois, antog efter morbroderns död namnet d’E., deltog som generalmajor med utmärkelse i fälttåget i Böhmen 1742, blev 1744 generallöjtnant och fick 1757 som marskalk befälet över den franska armén i Tyskland. Trots sin seger vid Hastenbeck och Hannovers erövring återkallades d’E. dock redan s. å. Han dog barnlös och med honom utslocknade namnet d’E. P. S. E'streicher [-rälsar], K a r o 1, polsk biblio-graf, chef för univ.-bibl. i Kraköw (1827—1908), har vid sidan av inlägg i polsk litteratur- och teaterhistoria påbörjat det väldiga uppslagsverket »Bibliografia polska» (1872 ff.), vilket efter E:s död fortsatts av hans son Stanislaw E., jur. prof, i Kraköw. Agr. Estrella (Estrela), Serra da [sä'ra öa ijträ'la], bergmassiv i portugisiska prov. Beira, utgör den v. utlöparen av det system av hors-tar, som under namn av Sierra de Guadarrama, Sierra de Gredos och Sierra de Gata bildar huvudvattendelaren på den Iberiska meseta-platån. I v. begränsas E. av mesetans brottrand. E. når 1,991 m. ö. h. och är uppbyggt av granit och kambriska skiffrar samt djupt sönderskuret av ravinartade dalar. J. F. Estremadura [spa. ästräma3o'ra, port, [-iftra-ma3o'ra].-] {+iftra- ma3o'ra].+} 1) Landskap i v. Spanien, består av nuv. prov. Badajoz och Caceres (se d. o.); 41,860 kvkm.; 1,171,624 inv. (1930); gränsar i v. till Portugal, i n. till Leon och Gamla Kasti-lien, i ö. till Nya Kastilien och i s. till Andalusien. E. är ett platåland, vars n. kant bildas av bergskedjorna Sierra de Gata och Sierra de Gredos, medan den s. utgöres av Sierra Morena, som bildar gränsen mot Andalusien. Platålandet består av två flacka bäcken: det n., som dräneras av Tajo, och det s., avvattnat av Gua-diana. De äro skilda genom Sierra de San Pedro, Sierra de Montanchez och Sierra de Guadelupe. Vegetationen består flerstädes av buskar och ris (Cistus- och Lava'ndula-arter). Bebyggelsen är gles. Huvudnäringar äro får-avel på buskstäpperna och uppfödning av svin i trakter med större skogar av ek, bok och kastanje (Casta'nea). Odlingar av korkek, oliv och diverse fruktträd. J. F. 2) Landskap i Portugal, bestående av distrikten Leiria, Lisboa och Santarem; 17,958 kvkm.; 1,544,704 inv. (1920); gränsar i n. till Beira, i ö. och s. till Alemtejo, i v. till Atlanten. E. genomströmmas av Tejofloden, som utgör dess viktigaste trafikled. S. om denna är E. en enformig slätt, n. om densamma nå Serra da Estrellas s. v. utlöpare Serra do Aire (677 m.) och Cintrakullarne (Monje 488 m.) längs kusten fram till Portugals västligaste udde Cap da Roca. De terrasserade sluttningar-ne äro bevuxna med korkek, vin, oliv och fruktträd. J. F. Estrid, dotter till den danske konungen Sven Tveskägg, bortgiftes sannolikt mot slutet av 1010-talet med en normannisk furste, som inom kort försköt henne, varefter hon äktade Ulf jarl (se denne). I detta äktenskap föddes bl. a. sonen Sven (se Sven Estridsen), som senare blev Danmarks konung och stamfader för Danmarks följande konungar. E. har levat in på 1000-talets senare hälft och då skänkt stora jordar till Roskilde domkyrka. B. Estridsen, Sven, dansk konung, se Sven Estridsen. Estrup, Jacob Bronnum Scavenius, dansk politiker (1825—1913). F. på Själland, var E. efter 1852, då han inköpte Skafögaard mellan Aarhus och Randers, närmast knuten till Jylland; det var först efter sin flyttning dit, som han kom att göra sig politiskt bemärkt. 1854— 56 var han led. av Folketinget, 1864—98 av Landstinget, där han snart kom att spela en framträ dande roll ss. en av ledarna för en i denna kammare stark grupp av godsägare, vilka in-togo en såväl mot regeringen Bluhme som mot nationalliberaler och bondevänner självständig ställning. Vid alliansen mellan denna grupp och bondevännerna var E. en av de verksammaste, och det grundlagsförslag, som 1866 på gr. av denna allians avgick med segern, var i mycket präglat av E:s idéer. Särsk. bestämmelserna om val till landstinget, som medförde, att gods — 949 — — 950 —