E-STRÄNG ägarna i detta erhöllo det avgörande inflytandet, gingo tillbaka till ett förslag av E. När på gr. av grundlagsfrågans utgång ministären Bluhme avgick och en godsägarministär under Frijs-Frijsenborg bildades, ingick E. i denna ss. inrikesminister och blev dess främsta kraft. Alltmer framträdde han ss. ledaren för sina meningsfränder, men svag hälsa — han hotades sedan ungdomen av en svårartad lungsjukdom — förmådde honom att redan 1869 lämna ministären och att vid olika tillfällen vägra att påtaga sig posten som förste minister. Det var först sedan konflikten mellan Landsting och Folketing, mellan Höjre och Venstre ytterligare skärpts, som han 1875 åtog sig detta uppdrag. Ministären E., i vilken han själv jämväl var finansminister, kom att kvarstå ända intill 1894 — två årtionden, fyllda av ständig strid mellan regering och landsting å ena sidan, den folkvalda kammaren å andra. Ss. sitt egentliga mål satte E. att genomföra en tidsenlig nyordning av Danmarks försvarsväsen; denna hans strävan bragte honom i strid med det av Venstre behärskade Folketinget. Att ej vika en tum i striden blev snart ett andra huvudmål för E. Den olika grad av bitterhet, som präglar stridens olika faser, beror i själva verket ej på E. utan på hans motståndare, bland vilka stundom en moderatare, stundom en radikalare riktning förhärskade (jfr F. E. B o j s e n och C. P. Berg). De viktigaste avgörandena i denna strid voro först E:s utfärdande av en provisorisk finanslag 1877, som dock endast omfattade sådana förslag, varom de två kamrarna fattat överensstämmande beslut, vidare »Visnepolitiken» efter 1881, då Folketinget genom obstruktion mot regeringens förslag sökte stjälpa denna, samt slutl. »Provisoriet» 1885—94, då E. med hjälp av provisoriska finanslagar, som nu även upptogo sådana poster, som Folketinget avslagit, styrde landet och genomförde ett antal betydelsefulla militära reformer. Eljest genomfördes väl under »författningskampens» tid med hjälp av den »forhandlende Venstre» ett antal reformer på olika områden, men i stort sett motsvarade dessa icke situationens krav. Så framträdde allt tydligare behovet av en avspänning; denna kom till stånd 1894 (»Forliget»), då ånyo Landsting och Folketing enades om en finanslag. E. avgick från sin post, intog mot de följande högerregeringarna en ofta kritisk hållning och nekade mottaga återval till Landstinget 1898 men utnämndes 1900 till kungavald led. av detsamma. Efter systemskiftet 1901 bekämpade han med skärpa de olika vänsterregeringarna och motarbetade särsk. alla förslag till utvidgning av valrätten. E. åtnjöt bland sina anhängare en synnerligen stor popularitet; även hans motståndare erkände hans härskaregenskaper. Men han saknade större politiska idéer, och det kan icke förnekas, att en rörligare och smidigare person än han för sitt syfte säkert bättre kunnat begagna sig av de skarpa motsättningar, som gjorde sig gällande inom vänstern. B. E-sträng, fra. chanterelle, ty. E-Saite, även Quinte, »kvinten», »sångsträngen», är violinens högsta sträng, förfärdigad av tarmskinn el. på senare tider av stål. Genom fiolbyggare efter Amati erhöll e. en tunnare, finare klang, och tonsättarna började alltsedan Beethoven, som i sin violinkonsert utnyttjade e:s högre register, också att skriva högre. Det ur klangsynpunkt vackraste violintemat för e. torde vara att finna i inledningen till Mendelssohns violinkonsert. H. M. Estua'rium (lat. æstua'rium) är en tratt-formig flodmynning. Denna mynningsform kan uppkomma på tvenne olika sätt. Dels kan kusten sänkas och flodbäddens nedre del förvandlas till en långsmal, mot kustlinjen vinkel-rät havsvik. Ofta avsättes då vid vikens mynning en sandbank (barre), som kan växa till en landremsa. Ett dylikt e. kallas liman (se d. o.). Dels kan e. även uppkomma genom tidvattnets inverkan. Då flodvågen rusar upp för mynningen, angripas stränderna och stora mängder material lösgöras från dessa. Vid ebb sköljer det utströmmande vattnet det lösgjorda materialet ut i havet. På så sätt vidgas flodbädden nedanför tidvattensgränsen till en trattmynning el. ett e. Elbes, Seines, Garonnes, Thames’, Severns och La Platas mynningar äro vackra exempel på dylika e. J. F. E'stuna, s:n i Lyhundra hd, Stockholms län, n. n. v. om Norrtälje; 75,20 kvkm., därav 58,is land; 1,068 inv. (1930; 18 inv. pr kvkm.); 23,9» kvkm. åker (1927; 41,2 % av landarealen), 29,82 kvkm. skogsmark. — Pastorat i Lyhundra kontrakt, Ärkestiftet. J. C. Kyrkan, som sannolikt härrör från den tidigare medeltiden, har numera tegelvalv men har förr, åtm. i skeppet, haft innertak av trä. Ovan valven finnas rester av medeltida väggmålning. Kyrkan anses ss. den äldsta i Uppland. M. Bjn. Esztergom, ungersk stad, se Gran. Eszterhåzy, ungersk ätt, se Esterhåzy. Eta, en pariaklass i Japan, av oviss uppkomst, har i många årh. levat starkt avskild och betraktas som oren av den övriga befolkningen. Slakt, garvning, nedgrävande av as, utförande av avrättningar o. d. sköttes av e. I lag upphävdes e.-inst. 1871, men den sociala — 951 — — 952 —