ETERISKA OLJOR Ete'okles, grek, myt., son till konung Oidipus i Tebe och lokaste, tvang sin broder Poly-neikes att överlämna makten åt sig; Poly-neikes flydde till konung Adrastos i Argos och utverkade av denne hjälp mot E. (»De sjus tåg mot Tebe»). Under detta krig föllo E. och Polyneikes för varandra. [W. N.] Eteokre'ter omtalas av Homeros jämte akajer, kydoner och pelasger som Kretas bebyg-gare. I historisk tid bodde de kring Praisos i ö. Kreta. E. voro möjl. ett indoeuropeiskt, med de förhistoriska folken i Mindre Asien besläktat folk. Utgrävningar och språkforskning ha visat, att de ej skilt sig från Kretas övriga invånare. N. V. Eter (ytterst från grek. aithe'r). 1) Fys., hypotetiskt ämne, som tänkes uppfylla alla tomrum och genomtränga all materia. E. infördes i fysiken av Huyghens som bärare av de mekaniskt-elastiska svängningar, varmed han ville förklara strålningen av ljus och värme från himlakropparna. Vissa forskare, bl. a. svensken Edlund, sökte förklara det elektriska fältets egenskaper genom att antaga en särsk. elektrisk e. vid sidan om ljusetern. Detta antagandes obehövlighet visades dock av Maxwell, vars elektromagnetiska ljusteori uppfattade ljuset som ett elektromagnetiskt fält, som utbredde sig i ljusetern. Under 1800-talets senare hälft tvistades livligt om eterns natur och egenskaper. Även om denna strid icke kan sägas ha lämnat positivt resultat, har den sin stora betydelse som bakgrund till Einsteins relativitetsteori. Utvecklingen tycks numera tendera mot att avföra eterteorin ss. obehövlig. I den världsbild, som uppbyggts på grundval av relativitetsteorien (se d. o.), finns intet utrymme för e. — Jfr Element 2). A. B. L. 2) Kem., C2H5OC2H5, dietyleter el. e t y 1-eter, är en färglös, lättrörlig vätska; kokpunkt 35,o°; spec. v. 0,72. E. är lättantändlig och brinner med lysande låga. Blandningar av eterånga och luft äro explosiva. E. är något löslig i vatten. 100 viktsdelar vatten lösa vid 16° 7,5 viktsdelar e., och omvänt löser e. något vatten (1—1,5 %). E. framställes genom upphettning av en blandning av etylalkohol och koncentrerad svavelsyra vid 130—140°. En blandning av e. och vatten överdestillerar, och samtidigt låter man alkohol nedflyta i den upphettade blandningen, under det att temp. hålles konstant. Reaktionen förklaras av följ, formler: C2HbOH + HOSO2OH = C2H5OSO2OH + H2O C2H5OSO2OH + C2H5OH =, C2H5OC2H6+ H2SO4 Svavelsyra regenereras under processen. Att man trots detta icke med en viss mängd sva velsyra kan framställa godtyckliga mängder e., beror på att det vid reaktionen uppkomna vattnet endast delvis överdestillerar med e. Kvarvarande vatten anrikas och sönderdelar etylsvavelsyran i alkohol och svavelsyra samt motverkar uppkomsten av etylsvavelsyra. En nyare metod är att låta bensolsulfonsyra och etylalkohol reagera med varandra vid 135— 145°. Vattenfri e. erhålles genom destillation över metalliskt natrium. E. är ett utmärkt lösningsmedel för fettämnen, hartser m. fl. organiska ämnen. Då e. är obetydligt löslig i vat ten, användes den för att ur vattenlösningar extrahera i e. lösliga ämnen. E. användes bl. a. vid framställning av röksvagt krut och kollo-dium, som bedövningsmedel (se d. o.) och som beståndsdel i Hoffmans droppar. En blandning av kolsyresnö och e. åstadkommer låga temp. (—80°). G.J. Eterisation [-Jo'n], med., se Narkos. Eterise'ring. Många växter ha under en viss tid av året en period av vila, under vilken de icke kunna bilda nya blad el. skott, även om de befinna sig i jämförelsevis hög temp. och ha tillgång till vatten, solljus och näring. Så t. ex. dröjer det flera mån., innan en bokplanta, som vid jultiden inflyttas i ett växthus el. boningsrum, börjar skjuta nya skott. Växtens viloperiod kan emellertid förkortas med vissa medel, och en av de först upptäckta metoderna härför är behandlingen med etyl-eter. Därvid inneslutas växterna i täta behållare för en tid av o. 48 tim. I behållaren införas o. 300—400 gr. eter pr kbm. luft. Metoden har bl. a. använts med framgång för att förkorta drivningstiden för syrener, azaleor m. fl. växter. I st. f. eter användes stundom kloroform. Se även Varmbad. C. G. D. Ete'riska oljor, flyktiga o., gemensam benämning på en mängd olikartade produkter, som finnas i växtvärlden, särsk. i blommor, blad och rötter. De flesta e. o. äro blandningar av en mängd ofta lika byggda substanser och utgöras i allm. av terpenföreningar och deras alkoholer, aldehyder och ketoner. E. o. förändras oftast vid inverkan av ljus och luftens syre. E. o. äro i allm. starkt luktande oljor med hög kokpunkt men dock lättflyktiga och skilja sig från de feta oljorna därigenom att de på papper icke efterlämna någon fettfläck. Deras sammansättning är beroende av växt-platsen och klimatiska förhållanden. Framställningen av e. o. utgör för många orter en viktig industri. Ett enkelt sätt att utvinna e. o. är genom pressning. Denna användes t. ex. på Sicilien för att erhålla oljan ur citron-, pomerans- och bergamottskal. Ofta utvinnas e. o. genom destillation med vatten — 957 — — 958 —