ETERNELLER ånga. På sådant sätt framställas i s. Frankrike lavendelolja och i Bulgarien rosenolja, varav årsproduktionen kan uppgå till 5,000 kg. Då för 1 kg. rosenolja fordras 2 å 3,000 kg. rosenblad, förstår man, vilka oerhörda mängder blommor, som här bearbetas. Andra e. o. isoleras genom extraktion med ligroin, kloroform, eter, alkohol m. fl. organiska lösningsmedel. Utbytet är i allm. ringa, men oljorna erhållas i synnerligen ren och därför värdefull form. Vid den nyare, i Sydfrank-ri’ke utarbetade enfleurag e-m e t o d e n extraherar man e. o. ur blombladen med fast fett vid vanlig temp. Mellan inramade glasplattor, överdragna med fett och placerade på ett avstånd av 5 cm. från varandra, utströs blombladen. E. o. övergå långsamt i fettet. När blombladen äro extraherade, ersättas de med nya, och denna procedur upprepas, tills fettet är mättat med olja. Denna metod ger i enstaka fall, t. ex. vid jasmin- och hyacintolja, betydligt bättre utbyte av e. o. än de övriga metoderna, beroende på att blommorna nybilda olja under den tid, som åtgår för extrak-tionen. — Konstgjorda e. o. framställas i våra dagar i stor utsträckning, men äro i allm. icke kemiskt identiska med de naturliga e. o., även om de ha samma lukt. — E. o. användas för tillverkning av parfymer, tvål, kosmetiska medel m. m. G. J. Eterne'ller, se Evighetsblomster. EternFsm (lat., till cete'rnus, evig), fil., läran att den sanna verkligheten är av tidlös natur. Hos eleatiska skolan, Spinoza och Boström hävdas denna uppfattning. A. N. EternFt, byggnadsmaterial, tillverkat av asbest, finmalen magnesit, kiselgur o. a. eldfasta ämnen, förenade medelst cement. E. förekommer dels ss. konstgjort takskiffer, dels i stora plattor (vanl. 1,2 X 1>2 m.), avsedda till be-klädning av väggar och invändiga tak, varigenom dessa bli i viss mån brandhärdiga, även om stommen är av brännbart material. G.W.W. Etersvavelsyra, se Etylsvavelsyra. Ete'sier, e t e'si sk a vindar äro monsun-artade vindar i vissa av Medelhavsländerna (Grekland), vilka uppstå på gr. av olika uppvärmning av land och hav. De bringa under sommaren en behaglig svalka; deras regelbundenhet iakttogs och beskrevs redan av Hesio-dos. Se V i n d. H. K-r. Ethelbert [ä^albät], konung av Kent (d. 616), var förmäld med den frankiska konungadottern Bertha och vanns genom henne och Gregorius I:s missionärer för kristendomen, lät sig döpa 597, understödde kristendomen och beredde väg för dess segertåg över England. B. Etheifled [ä't»al-], angelsaxisk drottning (död o. 918), dotter till Alfred den store, g. m. Ethelred av Mercia. Efter dennes död 912 styrde E. landet; hon värjde det mot angrepp från vikingar och anlade gränsbefästningar. E. har spelat en stor roll ss. förebild vid utformandet av den nordiska legenden om Tyra Danabot (se denna). B. Ethelred [ä'J)ol-], konung av England 978— 1013, 1014—16, förmådde icke slå tillbaka de med våldsam kraft igångsatta nordiska vikingatågen, som leddes av bl. a. Olof Tryggvesson och Sven Tveskägg, utan måste med stora penningsummor köpa sitt land fritt från härjningar. För att bli fri från landsplågan lät han 1002 anställa ett massmord på nordbor, men detta gjorde det onda värre, och danagälden (se d. o.) steg ytterligare. Slutl. lät Sven Tveskägg 1013 utropa sig till Englands konung, E. måste fly men återvände följ, år efter Svens död. Hans sista år upptogs av strider med Svens son, Knut den store. — E. är den engelske konung, vars mynt äro talrikast i Skandinaviens fynd, vilket väl sammanhänger med den betydande höjd danagälden på hans tid uppnått. B. Ethelstan [ä^alstan], angelsaxisk konung (d. 940), efterträdde 925 sin fader Edvard I och förde sin regering i dennes anda, fortsatte kampen mot de nordiska vikingarna (slaget vid Brunanborg 937, se d. o.) och lyckades vinna erkännande jämväl i Danelagen. E. förberedde sålunda den samling av England, som hans son Edgar fullbordade. B. Etherege (Etheredge) [ä^arij], Sir George, engelsk dramatiker (o. 1635—91), skrev tre intrigkomedier: »Love in a tub» (1664), »She would if she could» (1667) och »The man of mode or Sir Fopling Flutter» (1676). H. F. B. Brett-Smith utgav hans arbeten 1927. E. L. B. Ethos, se E t o s. Ethosläran, mus., se Etosläran. Ethrog (e s r o g), a d a m s ä p p 1 e (se d. o.), frukten av en med Citrus decuma'na överensstämmande Citrus-art, växer i Medelhavsländerna, exporteras från Palestina och nyttjas av judarna till rituellt bruk vid lövhyddo-festen. E. torkar och krymper ihop alltmera, men blir aldrig skämd. C. V. J. E'tiam tu Brute, se Et tu Brute. Étienne [etjä'n], Charles Guillaume, fransk förf. (1778—1845), var under Napo-leonstiden högt uppburen som lustspelsförf. (»Brueys et Palaprat», 1807, »Les deux gend-res», 1810; bägge övers, till sv. 1814) och opera-librettist (»Joconde», 1814). Mest känd är É. dock som förf, till de 221 deputerades mot — 959 — — 960 —