ETIOPIEN Etio'pien (grek. Aithiopi'a), traditionell beteckning för den ung. nuv. Nubien och Abessinien motsvarande delen av n. ö. Afrika. Se Nubien och Abessinien. C. F. Etiopiska kyrkan, se Abessinien, religiösa förhållanden. Etiopiska språket och litteraturen. E. s., vars inhemska namn är ger'ez, är den sydsemi-tiska dialekt (se Semitiska språk), som talades i det av emigranter från Sydarabien redan under förkristen tid grundade riket Ak-sum (se d. o.) och efter detta rikes fall på 1100-talet fortlevde i det nya sydabessinska riket, grundat av den »Salomoniska» dynastien 1270, medan det som talspråk utträngdes av amhariskan (se d. o.). Ett dotterspråk till etiopiskan är det i området kring den gamla huvudstaden Aksum, provinsen Tigré, talade ttgrina, medan det längre norrut, i Eritrea, fortlevande språket tigré trol. härstammar från en med etiopiskan nära besläktad dialekt. Etiopiskan är den av de nämnda semitiska dialekterna, som rönt minst inflytande av hamitiska språk och uppvisar de största likheterna med de sydarabiska inskrifternas språk och arabiskan. Från det sistn. språket skiljer etiopiskan sig främst genom bortfall av böjningsän-delser såväl i nominas som verbens böjning, förlust av den gamla passiven och interdenta-lernas övergång till motsvarande s-ljud. De arabiska perfektändelsernas t motsvaras här av k, och i imperf. ind. har etiopiskan efter första stamkonsonanten utvecklat en sonant, medan subjunktiven saknar en dylik, under det att arabiskan med olika ändelser särskiljer de båda modi. I lexikaliskt avseende skiljer sig etiopiskan betydligt från alla andra semitiska språk, vilket torde till stor del bero på hami-tiskt inflytande. Samma ursprung har säkerligen den vid g, k, ch, k ej sällan inträdande labialiseringen. Den etiopiska skriften, som i motsats mot andra semitiska med undantag av kilskriften löper från vänster till höger, har uppkommit av den sabeiska. Genom modifikationer av konsonanttecknen har en fullst. voka-lisation erhållits, vadan ovokaliserad etiopiska ej kan förekomma. Konsonanttecknets grundtyp betecknar konsonanten följd av a. Etiopiskans första litterära minnesmärken utgöras av två inskrifter från Aksum, avfattade i sabeisk skrift och hednisk tid, trol. 300-talet e. Kr. En annan inskrift från samma årh. i Matara är däremot, liksom de efter kristendomens införande under följ. årh. avfattade, skrivna med etiopiskt alfabet. E. 1. delas i två perioder, tiden före och efter 1270, den aksu-mitiska perioden och den Salomoniska. Huvudmassan av e. 1. består av översättningar, under den första perioden huvudsaki. från grekiska, under den andra från arabiska. Den första perioden domineras av bibelöversättningen, som verkställts från både syriska och grekiska källor under loppet av 400—600-talen och med sina 81 böcker (46 i G. T. och 35 i N. T.) innesluter flera i original förlorade pseudoepigrafiska skrifter, ss. »Henochs bok», »Jubiléerboken», »Jesajas himmelsfärd», »Esra-apokalypsen» och »Hermas herde». Till denna period höra även en samling teologiska skrifter av olika kyrkofäder, benämnd »Kèrilos» efter den inledande traktaten av Kyrillos av Alex-andria, Pachomius tillskrivna klosterregler och en fantastisk naturalhistoria, »Physiolo-gus», samtliga översättningar från grekiska. Av originalarbeten finnas inga från denna period. I den andra perioden intaga de historiska arbetena en framskjuten plats. Från arabiska översattes 1602 Johannes av Nikiu krönika, och inhemska krönikor skildra Amda Sions (1314—44) strider mot muhammedanerna och därefter i nästan obruten följd samtliga konungar från 1434 till 1730. Fortlöpande framställningar av landets historia finnas även från 1700- och början av 1800-talet. Som ett historiskt arbete framträder även det märkliga >Ke'bra naga'st», »Konungars härlighet» (trol. förf, redan på 1200-talet), som med legendariskt material söker härleda den nya dynastien från konung Salomo och drottningen av Saba. Ss. lag antogs i Abessinien Fe'tha naga'st, »Konungarätt», en trol. i början av 1500-talet förfärdigad övers, från arabiskan av den kop-tiske prästen Ibn al-'Assals codex från 1200-talet, som dock skrivits för kristna under muhammedanskt välde. Två religionsfilosofiska arbeten, båda med titeln *Hatatä*, »Undersökning», av Zar’a Ja'kob (1666) och dennes lärjunge Walda Hejwat äro anmärkningsvärda för sin opposition mot munkväsendet och strävan efter en reformering av kyrkan. Kvantitativt betydande är vidare den etiopiska hagiologien, i vilken i sht jungfru Maria förhärligas i en mängd legender i original och översättningar, mest från koptiska. Även helgonkalendern, »Synaxaria», kommer från den koptiska kyrkan. Den etiopiska poesien representeras främst av hymner, av vilka samlingen Wed-däsè Märjäm, »Marias lov», som besjunger jungfru Maria och är av koptiskt ursprung, är den mest bekanta. Medicin och filosofi äro i etiopisk litteratur mycket sparsamt representerade, naturvetenskaperna icke alls. — Litt.: A. Dillmann, »Grammatik der äthiopischen Sprache» (1857); E. Littmann, »Geschichte der äthiopischen Litteratur» (i »Die Litteraturen des Ostens in Einzeldarstellungen», 7: 2, 1909); — 967 — — 968 —