ETNA K. V. Zetterstéen, »De semitiska språken» (1914). G. 0-r. Etiopiska regionen, en av de till Arctogea hörande djurgeografiska regionerna (se D j u r-geografi). E. r. omfattar Afrika s. om Kräftans vändkrets samt s. delen av Arabiska halvön. En allmän översikt över den etiopiska faunan i dess helhet lämnas i art. Afrika (se d. o.). Här nedan redogöres närmare för regionens avgränsning samt djurvärldens fördelning på olika underregioner. Inom det etiopiska kontinentalområdet förorsaka skiljaktigheter i klimat och vegetation mellan å ena sidan de rikt bevattnade v. och centrala delarna kring Guinea-bukten och Kongo och å andra sidan de vat-tenfattigare n., ö. och s. partierna så betydande faunistiska olikheter, att dessa båda områden (det västafrikanska och det ost-sydafrikanska) väl förtjäna att särskiljas ss. olika underregioner. I ännu högre grad avvikande äro Madagaskar och de kringliggande ögrupperna Maskarenerna, Komorerna, Amiranterna och Seychellerna. Ej blott klimatiska faktorer utan framför allt historiskt-geologiska betingelser giva dessa områden en så utpräglad faunistisk särställning, att de snarare böra betraktas ss. en självständig djurgeografisk region än ss. en underregion inom E. r. (se vidare M a d a g a s-siska regionen). Den sålunda till Afrikanska kontinenten s. om Kräftans vändkrets samt s. Arabien begränsade E. r. låter sig, ss. av ovanstående framgår, uppdelas i en västafrikansk och en ost-sydafrikansk underregion. Den förra omfattar det tropiskt-ekvatoriala urskogsområdet från Gambia i v. till sjöarna Tanga-nyika och Nyassa i ö. Djurvärlden visar karaktären av en utpräglad skogsfauna, kanske ej så yppigt utvecklad som faunan på savannerna och stäpperna i Ost- och Sydafrika men likväl företeende en anmärkningsvärd formrikedom. Säregna för området äro ett par människolika apor, gorillan och schimpansen. Vidare förekomma halvapor av gruppen Lori-si'næ, som annars blott träffas i orientaliska regionen. En annan likhet mellan den sistn. och Västafrika är, att båda hysa representanter för gruppen Tragu'lidæ (dvärgmyskdjur), vilken grupp ej förekommer i mellanliggande områden. Ett egendomligt och till Västafrika inskränkt djursläkte är näbbuttem (se d. o.), en för vattenlivet anpassad insektätare. BI. a. ka-raktärsformer må nämnas flygekorrar av gruppen Anomalu'ridæ (se Taggsvansekor-r e n) samt det primitiva rovdjurssläktet Nan-di'nia (se R u 11 m å r d). I vissa delar träffas dvärgflodhästen. Ytterst intressant är den blott inom underregionen förekommande oka-pin (se d. o.), ett med giraffen besläktat djur. F. ö. hyser underregionen talrika smärre apor, viverrider, kattdjur, gnagare, bufflar, antiloper, elefanter och myrkottar. I kusttrakterna lever ett slags siréndjur, lamantinen. Den ost-sydafrikanska underregionen, vilken omfattar hela den övriga delen av E. r., upptages huvudsakl. av stäpp- och savannländer samt ökenartade områden. Det högre djurlivet och i sht däggdjursfaunan når inom vissa delar av underregionen en yppighet, som vare sig i fråga om art- el. individrikedom uppnås av någon annan nutida fauna. Särsk. framträda de stora växtätarna och rovdjuren. Bland de förra må nämnas bufflar, antiloper, vildåsnor, zebror, noshörningar, flodhästar, elefanter, bland de senare lejon, leoparder, hyenor, ge-pard, serval, viverrider och talrika mårddjur. Bland aporna märkas markattor och babianer. Flädermössen uppvisa bl. a. en del stora, fruktätande arter. Bland gnagarna märkas särsk. grupperna Ctenodacty'lidæ och Pede'tidæ samt Bathye'gidæ, bland insektätarna fam. Macrosceli'didæ och Chrysochlo'ridæ. Karakteristiska för underregionen och endast förekommande här äro bl. a. jordsvinet, hyen-hunden, jordvargen samt öronhunden och giraffen (se d. o.). — Fågellivet kännetecknas bl. a. av rikedom på vadare och rovfåglar; särsk. må nämnas träskonäbben, skuggfågeln och sekreterarfågeln (se d. o.), över så gott som hela området träffas vidare den afrikanska strutsen. Bland reptilerna märkas puffaddern, en jättestor huggorm, glasögonormar samt py-tonormar, vidare varaner (se d. o.) och agamer (se A g a m a och A g a m i d e r). Rikt representerade äro kameleonterna, vilka dock äro ännu mer kännetecknande för madagassiska regionen. Groddjur och fiskar uppvisa relativt få karakteristiska former. Bland de sistn. må särsk. nämnas den afrikanska lungfisken (se d. o.) samt nilgäddan (se d. o.). Underregionens olika delar förete vissa skiljaktigheter, varför en del forskare uppdelat den i smärre djurgeografiska enheter. Emellertid har ännu ej någon enighet uppnåtts beträffande dessa enheters rang och avgränsning. — Rörande regionens utvecklingshistoria se art. Afrika, djurvärld. E. D-r. Etisk, till etiken (se d. o.) el. sedeläran hörande; sedlig, moralisk. Etiska rörelsen, se Sällskap för etisk kultur. Etjmiadzi'n, kloster, se Etsjmiadzin. Etiar, C a r i t, pseud. för danske förf. J. C. C. Brosböll (se denne). Etna, flod i Norge, se Randsfjorden. — 969 — — 970 —