ETNOGRAFISKA MUSEER tory of E.» (i »Geographical review», 1, 1916). J.C. Etna'rk (grek. ethna'rches, »folkfurste»), en ämbetstitel, som även förekommer i N. T. (2 Kor. 11:32) och G. T:s apokryfer (1 Mack. 14:47 o. a.). Titeln betecknar än i det närmaste oavhängiga furstar, än rena förvaltningsäm-betsmän. En e:s förvaltnings- el. maktområde kallades e t n a r k i. G. Bsm. Etne, hd i Hordaland fylke, v. Norge, n. o. om Haugesund; 318,oi kvkm.; 2,025 inv. (1930). T. Am. Etnedalen, hd i Opland fylke, Norge, n. v. omGjövik; 439,so kvkm.; 1,916 inv. (1930). T. Am. Etnisk, som karakteriserar en folkstam el. ett folk; ras-, stam-, folk-. Etnogra'f, person, som ägnar sig åt el. forskar etnografi; folkforskare. Etnografi' (till grek, ethnos, folk, och gra'-fein, skriva), vetenskapen om folkens materiella och andliga kultur. Ordet innefattar vanl. icke blott den beskrivande utan även den jämförande folkvetenskapen, vars eg. benämning är etnologi. Orden användas emellertid vanl. båda i sammanfattande bemärkelse, och »jämförande etnografi» är en officiell term. E. vill ge en överblick över de lägre kulturernas utveckling till högre civilisation och även de olika kulturernas utbredning och inflytande på varandra. E. behandlar folkens sociala inrättningar, näringsliv, arbetslära, rättsliv, religion, vetenskap och konst, varför den också har många beröringspunkter med och utgör en grund för åtskilliga andra vetenskaper. Den sysslar med naturfolken och de gammalamerikanska samt de asiatiska kulturfolken, alltså även amerikansk arkeologi, och den europeiska allmogen. Ehuru vi redan från antiken ha etnografiskt värdefulla skildringar, är den moderna e. som vetenskap ganska ung och räknar sin uppblomstring från senare hälften av förra årh., varvid särsk. Bastian och Tylor (se dessa) kunna nämnas som grundläggande namn. Medan den naturvetenskapliga metoden är den i allm. inom e. använda, har på sistone en kulturhistorisk skola uppstått, representerad av ett antal tyska och österrikiska forskare. Dessa ha skapat den s. k. kulturkretsläran, som söker att sammanfatta vissa kulturelement, vilka anses tillhöra samma komplex, och genom dessas datering till särskilda epoker och genom att undersöka deras utbredning skapa ett slags primitiv kulturhistoria. — Litt.: R. Andree, »Ethnographische Parallelen und Vergleiche» (1878—89); O. T. Mason, »Primitive travel and transportation» (1896); L. Frobenius, »Der Ursprung der Kultur», 1 (1898); H. Schurtz, »Urgeschichte der Kultur» (1900); E. Crawley, »The mystic rose» (1902); K. Th. Preuss, »Der Ursprung der Religion und Kunst» (i »Globus», 1904—05), »Die geistige Kultur der Naturvölker» (1914); B. Anker-mann, »Kulturkreise und Kulturschichten in Afrika» (i »Zeitschrift für Ethnologie», 1905); E. Hahn, »Die Entstehung der wirtschaftlicbien Arbeit» (1908); A. Van Gennep, »Les rites de passage» (1909); J. G. Frazer, »Totemism and exogamy» (1910), »The golden bough» (3 ed., 12 bd, 1915; sv. övers, av förkortad uppl. 1922, »Den gyllene grenen», 2 bd, 1925); K. Weule, »Leitfaden der Völkerkunde» (1912); K. Bü-cher, »Die Entstehung der Volkswirtschaft» (8 Aufl. 1913); G. Landtman, »Kulturens ur-sprungsformer» (1918); F. v. Luschan, »Zusam-menhänge und Konvergenz» (i »Mitteilungen der Anthropologischen Gesellschaft in Wien», 48, 1918); G. Buschan, »Illustrierte Völkerkunde» (2 bd, 2—3 Aufl. 1922—26); G. Bolin-der, »Naturfolkens kultur» (1922), »Naturfolkens konst» (1927); R. Karsten, »Naturfolkens religion» (1923), »Naturfolkens samhällsliv» (1928). G.B-r. Etnografiska museer kallas sådana museer, vilkas samlingsverksamhet omfattar de nu existerande folkens kulturgods, särsk. naturfolkens och allmogens. Även de gammalamerikanska, nu försvunna kulturfolkens artefakter bruka inrymmas i de e. m., liksom ofta arkeologiska fynd från de främmande världsdelarna, medan den europeiska arkeologien inrymmes i forn-saksmuseer. Etnografiska samlingar funnos redan i kuriositetskabinett under 1500-talet. I Sverige sorterade de etnografiska samlingar, som tillhörde Riksmuseet, länge under en av de naturvetenskapliga avdelningarna, men 1900 tillfördes de den nybildade Riksmuseets etnografiska avd. med den skicklige arkeologen och etnografen Hj. Stolpe som chef. Detta museum inrymmer mycket betydande samlingar, vilka dock äro mer el. mindre provisoriskt inhysta, emedan avd. icke i likhet med de andra erhöll lokaler i Riksmuseets nybyggnad vid Frescati. Också Göteborgs museum äger en etnografisk avd. Erl. Nordenskiöld, som 1913 trädde i spetsen för denna, har här skapat ett synnerligen värdefullt sydamerikanskt specialmuseum, vilket innehåller en rad unika och monografiska samlingar. Bland utländska allmänna e. m. må nämnas de i Köpenhamn, det äldsta existerande (grundat 1831), Berlin (det största i Europa), Leiden, Paris, Rom, London, New York, Washington och Chicago. Av de museer, som omfatta europeisk etnografi är det av Ha-zelius grundade Nordiska museet (1873 i Stockholm det äldsta och förnämsta. Efter mönster av detta ha museer inrättats i de öv — 973 — — 974 —