ETNOLOG riga nordiska huvudstäderna, i Wien, Berlin, Prag, Basel o. a. G. B-r. Etnolog [-å'g], person, som ägnar sig åt el. forskar i etnologi. Etnologi', etnografi (se d. o.), särsk. jämförande och sammanfattande sådan. Eto, S h i m p e i, japansk politiker (1835— 74), spelade en framstående roll vid den »kejserliga restaurationen» i Japan (1867, se J a-p a n, historia). Justitieminister 1872, blev han missnöjd över den alltför saktmodiga politiken mot Korea, avgick och gjorde en resning på Kyushu för att omstörta regeringen. Efter ett kort inbördeskrig blev han slagen och halshuggen (1874). B. K. Eto'ler, se Et o 1 i e n. Etolien, forntida landskap i v. Grekland, n. om Korintiska viken, sönderföll i två delar, det av Arakynlhos-(nuv. Zygos-)kedjan i två slättbygder delade »gamla» E. och det »erövrade» E., det av halvciviliserade stammar bebodda berglandskapet i n. och n.v. (nuv. Eurytania). Viktigare städer voro Thermon, Kalydon, Pleu-ron och Chalkis. Invånarna, e t o 1 e r n a, hörde till den n. v.-grekiska stammen. E. framträder i historien eg. först 426 f. Kr., då den atenske fältherren Demosthenes led ett nederlag vid ett försök att underlägga sig en del av E. E. synes redan då framträda ss. ett organiserat statsförbund, vilket sedermera under tiden efter Alexander den store skulle komma att spela en betydande roll. Se Aitoliska förbundet. C. F. Eto'liska förbundet, se Aitoliska förbundet. Eton [i'tan], stad i grevsk. Buckinghamshire, vid Thames,* mitt emot Windsor; 3,366 inv. (1921). J.C. Eton college [i'tøn kå'lij] i staden Eton, England, är den största av de engelska dona-tionsskolorna, de s. k. public schools. Den grundades 1440 av Henrik VI efter samma linjer som William of Wykehams stiftelser Winchester och New college, Oxford. Förbindelsen uppstod snart mellan Eton och Henriks stiftelse King’s college, Cambridge, där ännu 24 stipendier (foundation scholarships) äro reserverade för Etonlärjungar. — Det genomsnittliga antalet pojkar överstiger 1,100. De bestå av scholars (stipendiater, o. 70 st.) och commo-ners el. oppidans (betalande elever) och gå klädda i en spec. skoldräkt med kort jacka, nervikt krage och hög hatt. Ända till 1851 undervisades nästan uteslutande i klassiska ämnen, men efter en genomgripande omorganisation 1872 upptar kursplanen alla de vanliga skolämnena. De gamla 1400-talsbyggnaderna, av vilka särsk. kapellet är berömt, ha under det senaste årh. flera gånger utökats med nya byggnader. Sporten spelar en viktig roll i skollivet; särsk. har E. c., som ligger vid Thames, länge varit den ledande skolan i rodd. — Litt.: H. C. Maxwell Lyte, »History of E. c. from 1440 to 1910» (1911). E. L. B. Etos (grek, ethos), sed, sedlighet; även om en persons moraliska livsföring och dess ledande idé. Etosläran, mus. Forntiden tilläde musiken ett mycket högt etiskt värde (Platon, Aristoteles), och dess verkningar ansågos kunna utnyttjas i uppfostrans tjänst. Denna speciella värdering av tonkonsten fick sitt särskilda uttryck i läran om den etos, de olika tonarterna (skalor, melodiformler) innehöllo, av vilka somliga förkastades för sin veklighets skull, medan andra ansågos särsk. tilltalande på gr. av sin manliga hållning. I sin tillspetsade form fick denna e. psykoterapeutisk betydelse, i det att man ansåg sig kunna med framgång använda musiken som botemedel mot sinnessjukdomar. — Litt.: H. Abert, »Die Lehre vom Ethos in der grie-chischen Musik» (1899); V. Kuhr, »Musikens etiske Betydning» (i »Nordisk tidskr.», 1931). E. A. Étouffé [etofe'] (fra., kvävt), mus., anger för puka, bäcken och tamtam dämpning omedelbart efter slaget. Etrar, kem., en klass organiska föreningar, som kunna uppfattas som alkoholernas an-hydrider, i vilka 2 alkoholradikaler äro förbundna med 1 syreatom. Man skiljer mellan enkla och blandade e., allteftersom två lika el. två olika alkoholradikaler ingå i etermolekylen, t. ex. dietyleter (se Eter), C2H5OC2H5, och metyletyleter, CH3OC2H5. E. äro angenämt luktande ämnen, som äro obetydligt lösliga i vallen men däremot lättlösliga i organiska lösningsmedel. E. ha betydligt lägre kokpunkt än motsvarande alkoholer. G.J. Etru'rien. 1) Namn på det av etruskerna (se d. o.) bebodda landet. Gränserna växlade med landets historia. O. 400 f. Kr. omfattade E. ung. det nuv. Toscana med en liten del av Umbrien; under l:a årh. från s. till n. området mellan Tibern och Arno. Den romerska prov. Etruria gick något längre mot n. Man odlade spelt och vete i åkerbruksområdet, som delvis måste konstbevattnas; dessutom vin, hampa och lin. Boskapsskötseln omfattade hornboskap, får och svin. Metaller och byggnadssten funnos i stor mängd i bergen; dessutom marmor, alabaster och tuff. Städerna utgjorde ett löst sammanknutet förbund; av dem kunna nämnas Tarquinii, Cortona, Perusia, Clusium, Vetulonia, Veji, Cære och av hamnstäder Tela-mon. S. P. C. — 975 — — 976 —