ETYMOLOG1 Etyle'nbromi'd, kem., CH2BrGH2Br, b r o m-etylen, dibrometan, är en färglös, starkt ljusbrytande och ganska lättflyktig vätska med kloroformliknande lukt; kokpunkt 131,6°; smältpunkt 10,o°; spec. v. 2,i8; olöslig i vatten; blandbar med alkohol och eter. E. framställes genom att inleda etylen i brom. Den har använts mot epilepsi samt för framställning av glykol (se d. o.) och glykolderivat. G. J. Etyle'ndiklori'd, kem., se E t y 1 e n k 1 o r i d. Etyle'nklorhydri'n, kem., CH2(OH)CH2C1, glykolklorhydrin, är en färglös, med vatten blandbar vätska; kokpunkt 132°; spec. v. 1,20. E. framställes på laboratoriet genom att upphetta glykol och klorsvavel el. klorväte vid 150°—160°, tekniskt genom alt till etylen addera underklorsyrlighet, vilken erhålles ant. genom frigörning ur klorkalk el. genom hydro-lys av klor. Vid inverkan av starka alkalier CH2\ övergår e. i e t y 1 e n o x i d, | ^O, en lätt- ch/ flyktig vätska (kokpunkt 12,5°, spec. v. 0,89), som kan uppfattas som glykols anhydrid. E. är i våra dagar en mycket viktig förening, som användes för framställning av läkemedel (no-vokain), senapsgas (se d. o.) men framför allt för framställning av glykol (se d. o.) och glykolderivat, vilka sistn. fått stor användning inom lack- och fernissindustrien. G. J. Etyle'nklori'd, kem., CH2C1CH2C1, e t y 1 endi k 1 o r i d, dikloretan, »de holländska kemisternas olja», är en färglös vätska; kokpunkt 83,7°; smältpunkt —36,0°; spec. v. 1,28; svår-löslig i vatten, lättlöslig i alkohol och eter. E. framställes genom att addera klor till etylen. E. användes som lokalt bedövningsmedel, för framställning av glykol (se d. o.) och glykolderivat m. m. G. J. Etyle'noxi'd, kem., se Etylenklorhydrin. Ety'leter, kem., se E t e r. Ety'lklori'd, kem., C2H5CI, k 1 o r e t y 1, en färglös vätska med angenäm lukt; kokpunkt 12,5°; smältpunkt —143°; spec. v. 0,02- E. framställes genom att upphetta alkohol och koncentrerad saltsyra vid närvaro av vattenfritt klorkalcium el. genom att addera klorväte till etylen. Den användes för införande av etyl-grupper i organiska föreningar, som extrak-tionsmedel till lokalbedövning (jfr E t y 1-bromid), i köldmaskiner. G.J. Ety'lmorfi'nhydroklori'd, farm., se D i o n i n. c2h5-o\ Ety'lsulfa't är dels surt, HO/ (eter’ C2H5O\SO2. svavelsyra, se d. o.), dels neutralt Den förra är en mellanprodukt vid framställning av eter, den senare har föga praktisk betydelse. Wk. Ety'lsvavelsyra, eter svavelsyr a, svavelsyrans sura etylester, c2h50\ HO/S°2, uppstår, då koncentrerad svavelsyra får inverka på etylalkohol. Viktig mellanprodukt vid framställningen av e t y 1 e t e r. Wk. Etymolog [-å'g], språkforskare, som ägnar sig åt ordens ursprung och härledning (etymo-logi, se d. o.). — E t y m o 1 o g i s e'r a, utforska el. framställa ords härledning. Etymologi' (se E t y m o n) är den gren av språkvetenskapen, som söker utforska ordens härledning, deras ursprung, släktskapsförhållande och betydelsehistoria; ordet brukas även om ett visst ords härledning. I många fall ligga, åtminstone ytligt sett, förhållandena i delta avseende i öppen dag. Alla inse, att t. ex. bleka är nära besläktat med blek. Men ordens inbördes förhållanden, deras bildning o. d., vilket också faller inom e:s omfåde (ordbildningslära; se Ordbildning) äro därför icke alltid klara, om det också kan synas så; stundom icke ens för fackmannen. Att val är besläktat med välja el. tam med tämja är ju uppenbart; men det är ingalunda säkert, att verben här avletts av motsvarande subst. el. adj., utan möjl. ha val .välja, tam.tämja bildats oberoende av varandra av samma »rot» el. »stam». — Vid sina strävanden att fastställa ett ords härledning är kännedomen om de i ett el. flera språk vid olika tider gällande »ljudlagarna» (se d. o.) en oundgänglig förutsättning. Med dessas hjälp söker sig etymologen tillbaka till så gamla, direkt motsvarande el. blott besläktade ordformer som möjligt. Mången gång kan han stanna inom det egna el. de närmast besläktade språkens råmärken, t. ex. för fattig, vars fsv. form fatöker snart visar sig urspr. ha betytt »som har litet att taga av» el. dyl. (jfr få i fåtalig och fsv. taka, taga). Men när de historiskt belagda ordformerna tryta, hjälper han sig för sv. arvord med uppkonstruerade former, ofta från likaledes uppkonstruerade »urspråk», ss. för sv. urnordiskan (vars ordförråd dock delvis föreligger i runinskrifter och annorstädes) och därbakom urgermanskan samt, om så kräves, ytterst urindoeuropeiskan. Härvid använder han sina kunskaper i jämförande historisk ljudlära, vilka naturligtvis även förutsätta insikter i andra språks ljud- och utvecklingshistoria. På så sätt finner han t. ex. med tillhjälp av fhty. farah (där det senare a är sekundärt) och angel-sax. fearh (där ea framför r + konsonant — 989 — — 990 —