EUGEN ring bestämmes av nederbördsförhållandena i källområdet (Armeniens högland). Snösmältningen i berglandet i mars och april sammanfaller med en period av ymniga regn i Ar-meniska Taurus. Följden härav blir ett hastigt uppträdande, synnerligen starkt utpräglat högvatten, varigenom den grunda flodbädden i Mesopotamien överfylles och kringliggande slätter vanl. översvämmas. Redan i slutet av april upphöra snösmältning och nederbörd i berglandet, och E. börjar hastigt falla vid samma tidpunkt, som den starka hettan inträffar i Mesopotamien. Den stora variationen i vattenmängden (2,750—4,000 kbm. i sek. i början av maj och blott 400 kbm. i slutet av sommaren på den punkt, där E. delar sig i två armar n. om Babylon) och den omständigheten, att lågvattnet inträffar under den heta årstiden, ha tidigt nödgat befolkningen att konstruera vidsträckta bevattningsanordningar på slättlandet. Detta var lättast att utföra i de delar av landet, där E. och Tigris flöto på ringa avstånd från varandra. Där förbundos de båda floderna genom bevattningskanaler, där blev också landets ekonomiska centrum beläget, där lågo de stora städer, från vilka Mesopotamien under olika historiska perioder behärskades: Babylon, Se-leukia, Ktesifon och Bagdad. Den förflyttning av E:s bädd mot s. v. bort från Tigris, som pågått under de senaste årtusendena, har förminskat möjligheten att konstbevattna det mellanliggande landet i samma utsträckning som förr och i viss mån medverkat till det inträdande förfallet. Vidare är slamhalten i E:s vatten vid högvatten t. o. m. större än Nilens. Bevattningskanalerna, som anlades vid lågvatten, ble-vo därför lätt igenfyllda. Följden härav blev, att vattenmängden i huvudfåran blev för stor, så att den bröt sina fördämningar och anställde förödande översvämningar. Kulturens förfall i Mesopotamien har därför ständigt gått jämsides med att strandägarna försummat hålla bevattningskanalerna öppna och i st. ägnat sitt intresse åt att vidmakthålla fördämningarna längs huvudfloden. I våra dagar ha engelsmännen börjat arbeta på återställandet av antikens konstbevattning i Mesopotamien. En storartad bevattningsplan har utarbetats av den engelske ingenjören Sir William Willcocks. En del av densamma har reda genomförts genom byggandet av den ovannämnda spärrdammen över Hindia-armen, varigenom E:s vattenmassa återförts till sin mera centralt belägna fåra Hille, som passerar det egentliga kulturområdet. Den definitiva regleringen av E:s vatten -föring kan dock ej åstadkommas i Mesopotamien, utan måste ske i Turkiet genom byggandet av en serie spärrdammar i E:s kanjonartade genombrottsdal genom Armeniska Taurus. — Litt.: W. Willcocks, »The irrigation of Meso-potamia» (1911); A. Musil, »The middle Eu-phrates» (i »American geographical society. Oriental explorations», 3, 1927). J.F. Eufro'nios, grekisk vasmålare, verksam o. 500, var en av den rödfiguriga stilens främsta Theseus på havets botten. Vasmålning av Eufronios. Paris. mästare. Hans motivkrets omfattar skilda områden, och han dekorerar med levande förståelse för helhetsverkan och med elegant utformande av detaljerna. M. Bjn. Eufrosy'ne, grek, myt., en av chariterna (se d. o.). Eufy'ter kallas växter, vilkas rötter fasthålla växten vid marken och ur denna uppsuga den nödvändiga näringen ss. hos de flesta fröväxter, till skillnad från e p i f y t e r (se d. o.) och hydrofyter (sed o.). A. V-e. Eugane'iska kullarna, ital. Colli Euganei, isolerad bergstrakt s. v. om Padua, högsta topp 603 m., har berömda varma svavelkällor. [J. C.] Eugen [-Je'n] Napoleon Nicolaus, svensk arvfurste, hertig av Närke, målare (f. Us 1865), 4:e och yngste son till konung Oskar II och drottning Sofia. E. erhöll sin tekniska skolning i Bonnats och Gervex’ ateljéer i Paris 1887—89 samt studerade även för Gegerfelt och Sahnson. Hans första mogna målning är »Våren*. från 1891, som i sin detaljrikedom kontrasterar mot alla senare verk. Under detta årtionde skapar han sin personliga stil i målningar som »Det gamla slottet», »Molnet» (Göteborgs museum) och »Sommarnatt» (Nationalmuseum). De äro av en majestätiskt lugn komposition med undertryckande av alla detaljer. Det är närmast dikter över landskapsmotiv, — 1005 — — 1006 —