EUGENIAHEMMET pade småningom bättre ordning, ehuru penningbristen ständigt beredde svårigheter. 1704, när Österrike hotades av ett franskt-bajerskt anfall, gick E. åter i fält och vann i förening med Marlborough den avgörande segern vid Höchstädt. Från 1705 åter i Italien, tvang E. genom segern vid Turin (1706) fransmännen att upphäva belägringen och utrymma Italien samt blev 1707 generallöjtnant, således kejsarens militäre ställföreträdare. Från 1708 kämpade E. tillsammans med Marlborough i Nederländerna. Nederlagen vid Oudenaarde s. å., vid Malplaquet och Lilles fall 1709 tvungo fransmännen att söka fred. Trots E:s varningar gjordes fredsvillkoren oantagliga, och kriget fort satte. Snart tvang dock Englands avfall, som E. förgäves genom ett personligt besök i London sökte hindra, kejsaren till att antaga betydligt sämre villkor i frederna i Rastatt (1713) och Baden (1714), där E. var kejsarens fullmäktige. I ett nytt krig med turkarna vann E. de glänsande segrarna vid Peterwardein (1716) och Belgrad (1717), som ledde till freden i Passarowitz 1718. — Under återstoden av sitt liv var E., sedan han blottat och omintetgjort några avundsmäns stämplingar, till gagnet kejsarens förste minister, varvid han visade sig vara en nästan lika stor statsman som krigare. En tid var han även generalståthållare i Nederländerna, men denna befattning, som han måst sköta genom ställföreträdare, nedlade han 1724. Än en gång, under polska tronföljdskriget (se d. o.), gick E. i fält men måste med underlägsna stridskrafter inskränka sig till försvar. — Personligen oförvägen — hans kropp var betäckt av ärr efter mer än ett dussin sår — som fältherre djärv, kallblodig och rik på utvägar, är E. Österrikes främsta krigargestalt. Som människa var han mild och ädel, intresserad för vetenskap och konst, som statsman en av sin tids främste, på det hela taget den egentlige grundaren av Österrikes storhet. — Litt.: A. Arneth, »Prinz Eugen v. Savoyen» (3 bd, 1858—59); »Die Feldzüge des Prinzen E.» utg. av österrikiska krigsarkivet (1876—92). P.S. Eugen [-Je'n], hertig av Württemberg, rysk militär (1788—1857), blev ss. nära släkting till kejsar Paul redan 1798 rysk generalmajor men råkade efter Pauls mord i en viss onåd och inträdde först 1806 i rysk aktiv tjänst. Under 1812 års fälttåg var E. fördelningschef och utmärkte sig särsk. vid Smolensk. I 1813 års fälttåg tog E., nu generallöjtnant, en betydande del, särsk. i de strider efter Dresden, som ledde till Vandammes nederlag. Paris’ snabba erövring 1814 var till stor del E:s förtjänst, och han utnämndes av kejsar Alexander till general av inf. I hovkretsar var E. aldrig populär, och hans insats har länge varit obeaktad. P. S. Eugen [-je'n], ärkehertig av Österrike (f. 1863), officer vid inf. 1877, tjänstgjorde omväxlande vid inf. och kav., överste och regementschef 1890, generalmajor 1893, general av kav. 1901, [-generaltruppsinspek-tör-] {+generaltruppsinspek- tör+} 1908, lämnade på gr. av sjuklighet tjänsten 1912. Efter Poti-oreks avgång i dec. 1914 erhöll E. befälet på den serbiska krigsskådeplatsen men flyttades 1915 ss. generalöverste till italienska fronten, där han hade överbefälet till i jan. 1918. I nov. 1916 utnämndes E. till fältmarskalk. Efter kriget bosatte han sig i Basel. E. Bz. Eugene [jö'Jin], stad i v. Oregon, U. S. A., vid Willamette rivers v. källflod Coast fork; 18,901 inv. (1930). Säte för University of Oregon, grundat 1872. J. C. Eugène de Beauharnais [özä'n da båarnä'], vicekonung av Italien, se Leuchtenberg. Euge'nia, tropiskt växtsläkte av fam. Myrta’-ceæ med o. 750 arter ständigt gröna träd el. buskar. Inom hela området odlas särsk. E. jam-bos och E. malacce'nsis, medelhöga, sydasia-tiska träd, det förra med päronformade, aprikossmakande, det senare med äpplestora, röda, välluktande bärfrukter. Den brasilianska arten E. uniflo'ra (E. Miche'lii) är ett o. 6 m. högt träd med körsbärsliknande, 4—5-kantiga, välsmakande bär. E. ligustri'na i Brasilien och E. aroma'tica på Java lämna ett utmärkt gagnträ och E. che'ken i Chile har medicinsk användning. Viktigast av alla arterna är E. ca-ryophylla'ta (Caryophy'llus aroma'ticus), se Kryddnejlikträdet. A. V-e. Euge'nia, prinsessa, se E u g é n i e. Euge'niahemmet, Norrbacka, Stockholm, stiftat 1879 av prinsessan Eugénie (se denna), innehaves av Sällskapet E. Dess ändamål är »att bereda bostad, vård och underhåll åt fattiga, obotligt sjuka och vanföra, men icke med idioti behäftade barn från såväl huvudstaden som landsorten, ävensom att om sådana skyddslingar, som intagits och överleva barnaåldern, fortfarande draga den försorg, som kristlig barmhärtighet kräver och sällskapets medel medgiva». 1882 öppnades hemmet för 12 barn i förhyrd lokal, och redan 1886 kunde det inflytta i egna lokaler med plats för 30 skyddslingar. Tack vare stora donati- — 1009 — — 1010 —