EUGENOL diga borgarstrider (bl. a. under ledning av Arnold av Brescia, se denne), som under hans pontifikat upprörde Rom, upprepade gånger fördriven från staden. I dessa strider sökte han stöd hos den ena världsliga makten efter den andra men lyckades först kort före sin död få förbliva i Rom, där man tröttnat på folkliga våldsdåden. S. N. 4) E. IV, påve 1431—47, hävdade gentemot uppfattningen om att de allmänna konsilierna stå över påvemakten dennas överhöghet och motarbetade under uppslitande strider det s. k. Baselkonsiliet (se d. o.), som 1439 förgäves sökte bryta hans makt genom att insätta en mot-påve. S. å. lyckades han på Florenskonsiliet genomföra en union med grekisk-katolska kyrkan, vilket, ehuru denna union knappast fick reell innebörd, styrkte E:s makt och anseende. I den berömda bullan »Exultate Deo» fastslog E. sakramentens sjutal. S. N. /CH2CH:CH2 Eugeno'1, C6H3—OCH3 , utgör huvudbe- \OH ståndsdelen i nejlikolja, varur e. erhålles genom extraktion med alkalier. Ur e. framställes genom oxidation vanillin, den aromatiska beståndsdelen i vanilj. G. J- Eugle'na, ett släkte flagellater (se d. o.). Euglypha [-y'fa], ett släkte encelliga djur av klassen rotfotingar (se d. o.) och under-ordn. Testa'cea inper-fora'ta. Skalet, som till sin form är mycket olika —• rundat till långsträckt flask-formigt —• hos skilda arter, består av i sneda rader anordnade, tunna plattor. Ofta är skalet i sin helhet betäckt med fina taggar el. försett med några större taggar i bakänden. Skalmynningen är i kanten vanl. taggad, och pro-toplasmakroppen bil dar icke med varandra anastomoserande pseu-dopodier. 4—-5 arter finnas i sötvatten. H. IV. Euhe'merus (grek. Eue'meros), grekisk tänkare från Messene, verkade o. 300 f. Kr. och uppträdde vid den makedoniske konungen Kassanders hov. E. torde ha ägt förbindelser med Kyreneskolan (se d. o.), särsk. med »ateisten» Theodoros. Hans egentliga insats tillhör religionsfilosofien. I sin utopiska roman »Hiera anagrafe», bevarad i fragment (utg. av G. Né-methy 1889), framställer han folkreligionens Euglypha alveolata i stark förstoring, n kärna, cv kontraktil vakuol. gudar ss. verkliga människor från gångna tider, vilka man på gr. av deras osedvanliga utrustning och dådkraft ägnat gudomlig dyrkan. — Litt.: R. Block, »Euhémère» (1876). — E u h e m e r i's m, åsikten, att all gudadyrkan urspr. är dyrkan av avlidna människor och hjältar. A. N. Eukai'n. Eukain A, a-eukain (alfa-eukain), det klorvätesura saltet av ett oximetylpiperidin-derivat, har använts ss. kokainersättning men ersattes snart med eukain B, /S -eukain (beta-eukain), enär det förra verkade lokalt retande. Det senare är det klorvätesura saltet av ben-soylvinyldiacetonalkamin, ett vitt kristallpulver, lösligt i vatten (4 %). Användes för lokalbedövning i st. f. kokain i 1—2 % lösning; är fyra gånger mindre giftigt än kokain och kan steriliseras utan sönderdelning, men har ungefär samma anesteserande verkan; verkar ej ss. kokain sammandragande på kapillärkärlen utan snarare utvidgande. J. H. Eukairi't, ett mycket sällsynt mineral, funnet vid Skrickerum i Småland och 1817 beskrivet av Berzelius. E. består av selenkoppar och selensilver med formeln (Cu,Ag)2Se. K.A.G. Eukalypto'1, en med cineol identisk terpen, som förekommer i många eteriska oljor, t. ex. ingefärsolja och eukalyptusolja. Wk. Eukaly'ptus, bot., se Eucalyptus. Eukaristi' (grek. eucharisti'a, tacksägelse) kallades inom den urkristna församlingen den tacksägelsebön, som inledde de gemensamma kärleksmåltiderna (se A g a p e r); sedan dessa avskaffats, kvarstod e. ss. en särskild liturgiskt utvecklad kulthandling (jfr Brödsbrytel-s e och Nattvard); namnet har sedan övergått även på de konsekrerade nattvardsele-menten, särsk. hostian (se d. o.). S. N. Eukaristi'ner el. Fäder av det allra heligaste sakramentet, medl. av en orden, grundad i Paris 1856 (påvlig sanktion 1863 och 1895), nu med säte i Rom och utbredd även i Belgien, Holland, Italien, Amerika. E. tillhöra de brödraskap och kongrega-tioner, som sedan 1600-talet stiftats inom romersk-katolska kyrkan för att främja den särskilda kult, som kallas »evig tillbedjan» av hostian (se d. o.). S. N. EukarFstiska kongresser, sammankomster och festligheter inom romersk-katolska kyrkan för att hylla Kristus i altarets sakrament (e u-karisti). Detta sker dels genom predikningar och föredrag om sakramentets betydelse, dels genom storslagna sakramentsproces-sioner. Dylika kongresser kunna firas av ett stift, av ett helt land men också av hela katolska världen. Internationella e. k. ha på sista — 1015 — — 1016 —