EULENBURG Eulenburg [åiTanbork], saxisk ätt av uradel, nämnd redan under 1100-talet; på 1400-talet överflyttad till Ostpreussen, upphöjdes den 1786 i preussiskt grevligt stånd och fortlever på 4 olika linjer, zu Prassen, zu Wicken (till vilken gren E. 1-—2 hörde), zu Gassingen och zu Perkniken (E. und Hertefeld). C. 1) Friedrich (Fritz) Albert, greve zu E., diplomat och statsman (1815—81), blev efter diplomatisk karriär 1862 inrikesminister i Preussen och inledde 1872 en förvaltningsre-form, vilken dock Bismarck ej godtog, varför E. 1878 trädde tillbaka. E. gjorde vidsträckta resor, bl. a. till Kina, Japan och Siam i egenskap av befullmäktigad minister och avslöt med dessa länder handelsfördrag (1861). Denna färd gav till resultat en serie brev, vilka 1900 utgåvos av E. 4). Även E:s tal finnas samlade (1872). — Litt.: G. Spiess, »Die preussische Expedition nach Ostasien 1860—62» (1864). [Arrh.] 2) B o t h o, greve zu E., den föregåendes kusins son, politiker (1831—1912). 1873—78 landshövding i Hannover, bidrog E. till welfer-nas försoning med Preussen. 1878 preussisk inrikesminister, medarbetade han vid de s. k. socialistlagarnas genomdrivande men avgick i febr. 1881 efter en konflikt med Bismarck ang. förvaltningsreformen. 1892—94 var han preussisk ministerpresident och inrikesminister. Hans avgång stod i samband med rikskanslers-krisen i okt. 1894 och var närmast föranledd av att hans linje om undantagslagar mot »omstör tningspartierna» ej godtogs. 1899 blev E. medl. av herrehuset. Arrh. 3) P h i 1 i p p, furste zu E. und Hertefeld (1900), förut greve von Sandels, diplomat (1847—1921),var från 1888 preussiskt sändebud i Oldenburg, Braunschweig, Stuttgart och München, 1894—1902 tyskt sändebud i Wien och blev 1900 ärftlig medl. av herrehuset. E. tillhörde »hovkamarillan» kring Vilhelm II och var dess ledande och tongivande själ. Hans lägg ning var sentimentalt romantisk. Han var god amatörpoet och musikaliskt begåvad och kallades i de inre cirklarna därför »trubaduren». E. saknade ej politiskt inflytande. Riks-kanslersskiftet 1894 stod under hans »regi». Vilhelm II uppskattade mycket E:s sällskapstalanger och lyssnade gärna till hans råd. Deras brevväxling blottar från E:s sida en svär misk hängivenhet för Vilhelm II:s person. Härvid torde E:s patos för kejsardömet som konstitutionell idé inverkat. Han åtföljde ständigt kejsaren på dennes jakter och resor (Norge-färderna) och syntes oumbärlig men avlägsnades 1907 från hovet på gr. av de beskyllningar för homosexualitet, som M. Härden (se denne) framförde i sin tidskr. »Die Zukunft», en aktion, som möjl. ej varit rikskanslern, furst B. von Bülow, främmande. De processer, som med anledning härav föranstaltades, ledde bl. a. även till, att greve K. von Moltke komprometterades och hovkamarillan, »tafelron-den», decimerades. Rättegången mot E. hade ett ytterst sensationellt förlopp. Den anklagade lyckades till slut förebringa bevisning för sin oskuld, men hans sak ställdes det oaktat på framtiden, och E. tillbragte resten av sitt liv på sitt gods Liebenberg. Det kvarstår, att E.-processen ytterst allvarligt undergrävde folkets förtroende för kronans bärare. Vilhelm II synes ha blivit förfärad och helt tappat fattningen inför anklagelsen mot hans intimaste vän, vilken han, utan närmare prövning, genast övergav. — E:s eget försök att rentvå sig finnes i »Aus 50 Jahren Erinnerungen, Tagebücher u. Briefe» (2 Aufl. 1925). Det främsta arbetet om E. torde vara J. Haller, »Aus dem Leben des Fürsten zu E.-Hertefeld» (1924). Arrh. Eulenburg [åiTanbork], Albert, tysk läkare (1840—1917), prof, i farmakologi i Greifs-wald 1874, prof, och nervläkare i Berlin 1882, synnerligen mångsidig forskare och läkare, känd såväl genom sina sexualpatologiska studier som genom utgivandet av »Real-Encyclo-pädie der gesamten Heilkunde» (4 Aufl., 15 bd jämte 16 Erg.-bd, 1907—31). [Wk] Eulenburg [åiTanbork], Franz, tysk nationalekonom (f. 1867), prof, i Leipzig 1905, vid tekniska högsk. i Aachen 1917, i Kiel 1919 och sedan 1921 i Berlin. E., som framförallt sysslat med den utrikes handelns teori, har bl. a. utg. »Zur Frage der Lohnermittlung» (1899), »Die Preissteigerung des letzten Jahr-zehnts» (1912) och »Aussenhandel und Aus-senhandelspolitik» (1929). T.E-r. Eulengebi'rge [åiTan-], geogr., se S u de-t e r n a. Eulenspiegel [åiTanJpigal], Till, upptågs-makare och gycklare, se Ulspegel. Euler [åiTar], Leonhard, schweizisk matematiker (1707—83). Son till en lutersk präst nära Basel, fick E. sin vetenskapliga uppfostran hos Jean Bernoulli (se denne). Då två av dennes söner av ryska kejsarinnan kallades till den nyinrättade vetenskapsakad. i Peters- — 1019 — _ 1020 —