EURA Amerika. På fuktiga ställen växer i Europa, även i Sverige, E. canna'binum, hampflox, floxört, en ända till 1,75 m. hög, flerårig ört med motsatta el. kransställda, 3—5-delade blad och små rödblommiga, i kvast samlade blomkorgar. Växtens blad och rot ha tidigare haft medicinsk användning. Av E. ayapa'na (E. tripline'rve) nyttjas bladen, som innehålla en eterisk olja och ett harts, till beredning av ett lätt avförande medel, ayapana-te (se d. o.). E. aroma'ticum användes på Cuba till aroma-tisering av tobak. Ss. prydnadsväxter i rabatter odlas i vårt land E. ageratoi'des med vita, E. canna'binum med rosafärgade och E. pur-pu'reum med purpurröda blommor. A. V-e. Eupatri'derna (grek. eupatri'des), eg. de högättade, högsta klassen i den Theseus tillskrivna 3-ståndsindelningen i Aten. De övriga klasserna voro geomorerna (grek. geomo'roi), jordbrukarna, och demiurgerna (grek, demiurgoi'), hantverkarna. Jfr Aten, hist. W. N. Eupen-Malmedy [öpä'n malmadi'], område i ö. Belgien, vid tyska gränsen; 989 kvkm.; 61,408 inv. (1929). Omfattar kantonerna Eupen (24,268 inv.), Malmedy (20,026 inv.) och Saint Vith (17,114 inv.) i arrondissementet Verviers, prov. Liège. — E. och M. utgjorde två preussiska kretsar intill freden i Versailles 1919, där det fastställdes, att Tyskland avstod från alla anspråk på dem. Ett slags folkomröstning anställdes därefter, men bestämmelserna för denna — de som önskade, att området skulle kvarbli under Tyskland, hade att anteckna sig på utlagda listor — voro av den art, att den icke kunde bli ett objektivt utslag av befolkningens önskemål. Endast ett fåtal antecknade sig på listorna, och E.-M. tilldelades av Nat. förb. 1920 Belgien. B. Euphausia'cea [-fau-], en ordn. skalkräftor, se Lyskräftor. Euphorbia [-få'r-], växtsläkte, se Törel-släktet. Euphorbia'ceæ [-får-], växtfam., se Tö r e 1-växter. Euphorbium [-få'r-], se Euforbiaharts. Euphoria [-få'r-], växtsläkte av fam. Sapin-da'ceæ med 6 arter träd i tropiska och subtropiska Asien. E. longa'na, drakögonträdet, vars frukter ha en ätlig frömantel, odlas i Kina, och de torkade frukterna, som ha en föga utpräglad russinartad smak, exporteras icke sällan till Europa. A. V-e. Euphorion [-få'r-], tysk litteraturhistorisk tidskr., grundad 1894 av Aug. Sauer, utkommer i Stuttgart under red. av Josef Nadler och Georg Stefannsky. Jfr. E u f o r i o n. St. A. Euphracti'næ [-frak-], underfam. bland bältdjuren (se d. o.). Uppslagsbok. VIII. — 1025 __ 33 Euphrasia [-fra'-], växtsläkte, se Ögontröst. Euphrosy'ne [-fro-], pseud. för författarinnan Julia Nyberg (se denna). Jfr E u f r o-s y n e. Euphuism [jö'fjoizm] (eng.), en i slutet av 1500-talet i England gängse litterär stilriktning; även i allmän och konkret betydelse = konstlat sätt att skriva, affekterat uttryck. Ordet är härlett från J. Lylys roman »Euphues» (1578). Shakespeare parodierar denna stil i »Love’s labour’s lost» (1591). Jfr M a r i n i s m. E. L. B. Euphyllo'poda [-fyl-], underordn. bland kräftdjuren, se Bladfotingar. Eupithe'cia, fjärilsläkte, se M a 1 m ä t a r e. Euplecte'lla, glassvampsläkte med ett nät-likt genombrutet, sammanhängande, cylindriskt skelett av kiselnålar, stött av utstående kisel-lister. I den ända, som förankras i bottenslammet, ha långa kiselnålar utvecklats. E. finnes huvudsaki. vid Japan och Filippinerna. Det mycket vackra skelettet (bild se pl. vid art. Djuphavsdjur) användes som prydnad i vissa delar av Japan vid bröllopsfester. Ant. prydes högtidsrummet med E. el. medför bruden en sådan »Venuskanna» till brudgummens hus. Orsaken till detta bruk torde sammanhänga därmed, att i det inre av E. ett par krabbor, hanne och hona, leva, vilka som larver inkommit i svampen och sedan som vuxna där instängts. Se S v a m p d j u r. O. C-n. Euple'ctes, ett släkte vävarfinkar (se d. o.). Euplexau'ra, ett i Indiska oceanen och Röda havet förekommande, till underordn. Antipa-tha'ria bland koralldjuren (se d. o.) hörande släkte. E. bildar stora kolonier med ett vackert svart, hornartat axelskelett, som under namn av äkta svart korall i Orienten bearbetas till radband och diverse smycken. Jfr A n t i-p a t h e s. H. W. Eupodi'næ, underfam. bland bladbaggarna (se d. o.). Eupolis [eu'-],atenskkomediförf.,verksamc:a 430—410 f. Kr., gällde för antikens litteraturhistoriker som det 3:e stora namnet inom den »gamla komedien», vid sidan av Kratinos (se denne) och Aristofanes (se denne), vilken senare uppges både ha samarbetat och konkurrerat med honom. Av hans verk äro endast obetydliga brottstycken bevarade, och hans förf.-per-sonlighet är för oss ogripbar. Det stridbara politiska intresset och kampställningen mot modernismen, personifierad i Sokrates, tycks han ha haft gemensamma med Aristofanes. I. H. Eupteris [éu'-], undergrupp av ormbunks-släktet P t e r i s (se d. o.) Eura, finskspråkig s:n i Ulfsby hd, Äbo- — 1026 —