EUROPA HU 150 -200 cm/år S Över 200cm/åf lippson, »E.» (3 Aufl. 1928); F. Machatschek, »E. als ganzes» (1929). J.F. Klimat. E. kan i klimatiskt hänseende indelas i 4 ganska karakteristiska områden: 1. Medelhavsländerna, 2. v. och n. v. Europa, 3. Ryssland, 4. Mellaneuropa. — 1. Medelhavsländerna utgöra E :s varma del. Deras klimatiska förhållanden betingas till stor del av deras läge i förhållande till Medelhavet och det högtrycksområde, som utbildas n. om vändkretsen. Växlingar i detta högtryck till läge och intensitet innebära växlingar i dessa länders väderlek. Sydliga cykloner bildas även, vilka medföra typiska förändringar. Under sommaren härskar i medeltal torrt, klart och varmt väder liksom i ett sommarmaximum. Under vintern är klimatet milt på gr. av närheten till det varma havet. Under vintern faller den mesta nederbörden. Höga bergskedjor hindra inströmmandet av kall luft från n. i Italien och Spanien, men temp. går dock icke sällan under 0°. Det inre av Spanien är ganska kontinentalt betonat. I Valladolid är t. ex. medeltalet av minimitemp. —H,i° och maximi-temp. + 38,4°, en årsamplitud, som visar klimatets kontinentalitet. Balkanländerna skyddas icke av bergskedjor mot den kalla vinterluften från kontinenten, varför deras klimat i det inre och på ö. sidan är kontinentalt, med stor årsamplitud hos temp. och den mesta nederbörden under sommaren. — 2. V. o c h n. v. Europa står under inflytande av de från v. mot ö. dragande cyklonerna och av dessa trakters läge i förhållande till havet, som uppvärmes av Golfströmmen. Klimatet blir därför typiskt maritimt. Växlingarna i väderleken, i temp. och nederbördsförhållanden betingas av cyklonerna. Nederbörden är därför täml. jämnt fördelad över hela året med en liten stegring under hösten. Maritimiteten med dess egenskaper avtar mot ö. snabbast, där bergskedjor, ss. i Skandinavien, utgöra ett hinder för väst- — 1043 — — 1044 — EUROPAS årsnederbörd. Huvudsakligen enl. H. Nelson. Sk. 1:40 mill. .GENERALSTABENS L1TOGR ANSTALT STHLM.