EUROPA något mera än 10° C., längre västerut däremot vid en julitemp. något lägre än 10°. Polar-vegetationen når i v. till Nordkap. ö. om Vita havet bildas skogsgränsen av gran, v. om detsamma av björk. Björkbältet är emellertid smalt, och s. om detsamma vidtager barrskogsbältet, som i Skandinavien har sin s. gräns i n. Skåne och Blekinge, medan denna i ö. E. något så när sammanfaller med 55 :e parallellen. Gränsen är mycket otydlig, emedan barrskogen genom vidsträckta blandskogar småningom övergår i lövskogen. I barrskogsbältet dominerar på torr mark tallen (Pinas silve'stris), på fuktig gran (Pi'cea exce'lsa), i ö. Ryssland sibirisk gran (Pi'cea obova'ta) och lärk (Larix sibi'rica). — Den sommargröna (vinterkala) lövskogen uppträder i ett smalt bälte i v. Ryssland, är utbredd genom hela Polen och utgör den förhärskande skogstypen i hela Mellaneuropa. Dess karaktärsträd är i ö. eken; i Centraleuropa torde däremot bokskogen ha dominerat. På de brittiska öarna och i övrigt i det sommarsvala atlantiska klimatet längst i v. har eken (Quercus sessiliflo'ra och pedun-cula'ta) åter satt sin prägel på skogen. Jämte denna har ljungheden stor utbredning i Mellan-och Västeuropa. En stor del av dess område torde dock urspr. ha varit skogbevuxet men har efter skogsskövling erövrats av heden (se d. o.). Karaktärsväxter i denna äro ljung (Callu'na vulga'ris), klockljung (Eri'ca te'tralix och cine'rea), fårsvingel (Festa'ca ovi'na) och stagg (Nardus stricta). De största hedarna anträffas vid kusterna av Nordsjön (v. Jylland, n. Tyskland, Nederländerna), Engelska kanalen och Atlanten. — Den sommargröna lövskogan når i s. till Kantabriska bergen, Pyrenéerna, Cevennerna, Alperna och på Balkanhalvön nästan fram till Egeiska havets n. kust. Sydeuropas skogar bestå huvudsaki. av vinter- — 1047 — — 1048 — EUROPAS naturvegetation. Enligt J. Frödin. Sk. 1:40 mill. GENERALSTABENS LITOGR ANSTALT STHLM